Familjebegrepp

Hur blev jag såhär?

2012-02-29T20:48:00.001+01:00

Idag skulle jag vila mig lite. Jo för jag börjar få så förbenat ont i kroppen och tänkte att det vore ju på sin plats. Ja så när jag ändå var hemma och vilade passade jag på att baka bullar, stortvätta, rensa sopsorteringen med tre månaders gamla sopor. Väl vid soprummet möts jag av uteliggare som i vanliga fall brukar skrämma livet ur mig, men den här gången gav jag dom 3 påsar med pantflaskor. Dom sjöng en sång som tack. Så nära ett Gleemoment jag kan komma.
Sen spelar det ingen roll hur huslig man har varit. Hemmet ser liksom ut som en lekpark ändå 24 timmar om dygnet. Och så mycket vila blev det ju faktiskt inte, så det där onda, ja det gick ju inte direkt över.

Men jag ringde och bokade en läkartid idag. På tyska. *Highfivar mig själv*

Gissa var mamman är stammis - vinn ett pris

2012-02-28T20:25:00.001+01:00

Gissa nu var jag spenderar halva min veckopeng. (Ja vi ska prata om det där med veckopeng. En annan gång)
Bonuspoäng om ni kan gissa favoritdryck.

Hallå alla barnvagnsgeeks!

2012-02-28T20:22:00.001+01:00

Jag låter mitt barn äta banan i sin vagn. Ja när jag är lite äventyrlig av mig så att säga.

(om jag skrubbade bananfläckar i en kvart när vi kom hem? Eventuellt)

Varning för tönteri

2012-02-28T16:35:00.001+01:00

Men när ungen springer runt fylld av lek och nyfikenhet men ändå tar sig tid med jämna mellanrum att komma fram och pussas lite innan leken fortsätter. Ursäkta mig, men då dör jag alla slags gullighets och kärleksdödar ni kan tänka er.
Ja det var bara det. Återgå till vad ni nu höll på med.

Bättre sent än aldrig

2012-02-27T19:47:00.001+01:00

Så idag hände det. Snart 16 månader efter barnets födelse känner jag att det här med att ha föräldratjänstgöring inte är så himla dumt ändå. Jag vet inte om det var köpcentret jag var på, vännerna jag var med, barnet som trivdes eller morotskakan med fyra lager glasyr som gjorde det. Men just nu vill jag aldrig mer jobba. Bara vara hemma och föda barn. (Och gå på köpcentrum och äta morotskaka såklart)

(Jag vet inte längre vem jag är, eller vem som har kidnappat mitt riktiga jag, men jag låtsas som ingenting just nu)

Det är söndag idag.

2012-02-26T19:18:00.001+01:00

Medan det utomhus visade sig vara årets hittills finaste dag satt jag inomhus och rotade fram målarfärg. Jag har bestämt och lovat mig själv på hedersord att bli pysslig igen. Jag tänker på det nästan varje dag, men jag orkar liksom inte ta tag i det. Men nu när det går att pyssla med sin avkomma kan jag liksom inte låta bli längre. Herremingud vad roligt och kladdigt det är.

Annars då? Sedvanlig söndagsdepp och gravidmage som rör på sig. Av sig själv.

Nog är nog

2012-02-24T13:14:00.001+01:00

Det får vara nog med kungligheter i bloggen nu va? Känner mig lite förvånad själv faktiskt över att det blev såhär.

Tänk om

2012-02-24T13:13:00.001+01:00

Tänk om hon istället hade sagt: "Jag är så olycklig. Har åkt en släng av förlossningsdepression. Herrejävlar vad svårt det här var. Och avslaget, varför har ingen nämnt det förut?"
Ett ansikte utåt för dom som känner så. En röst som talar om det svåra som ingen annan vill tala om.

Namnet då

2012-02-24T13:09:00.001+01:00

Tro det eller ej. Men Estelle fanns på vår lista med namn som vi går och känner lite på. Men vi kan väl säga att det har strukits nu från listan och Ingrid har helt plötsligt åkt upp ett par placeringar.

Jag tycker om...

2012-02-24T07:28:00.001+01:00

...att gå på fik där det finns både gott kaffe, gott te och massor med plats för småbarn att härja vilt.
Jag tycker också om att se Edith leka och prata med sina vänner. Kanske det gulligaste jag vet.
Och sen. När solen kom, med 8 graders värme, sopade gator och vårdofter, då blir jag nästan religiös och brista ut i ett Arja-citat om att tacka livet. Fast bara nästan.
Idag regnar det ju igen. Såatteh.

Ni är roliga ni

2012-02-23T19:40:00.004+01:00

Alltså ni är så jedrans roliga. Jo men det är ni faktiskt.
Kommer ni ihåg när jag nämnde något om att det finns en liten aning om vad det är för kön på barnet i magen? Kommer ni ihåg hur upprörda ni blev när jag inte berättade om aningen? Nu ska ni få höra. Den där aningen, kan ju betyda vad som helst. Antingen tjej, eller kille. Jag litar inte på någon aning. Vi ska på ett till ultraljud i Mars, ni kan vara lugna, då kommer jag berätta allt. ALLT! Just nu är barnet något av en hen. Men tillbaka till den här aningen nu då. Det kan ju vara en pojke. Det kan också vara en flicka. Därför har vi namn för både pojke eller flicka. Konstigt va? Och när jag nämner att vi har namnförslag till en flicka, som jag hoppas inte blir samma namn som den nya prinsessans namn, blir ni helt galna igen och tänker att det är en flicka på en gång. Haha. Jaha. Ja. Så kanske det är. Men det finns ju fortfarande en aning om att det kan vara en pojke. Förstår ni? Vi svävar liksom i en slags ovisshet här.
Nåja. Jag kom på att Ingrid är ett fint namn mitt i all den här prinsessyran. Min man däremot, kräktes lite i sin min mun när han hörde det. Inga framsteg på den fronten alltså.
Håller ni ut till Mars nu då? Gör ni det?

Jo vi har också hört

2012-02-23T08:22:00.001+01:00

Det är verkligen skönt att bo i ett land utan kungafamilj. Rent teoretiskt alltså. Synd bara att landet jag bor i utan egen kungafamilj är helt besatt av alla andra kungafamiljer. Ja, vi har också fått höra om den nya svenska prinsessan. Ett av fåtal barn som faktiskt kan kallas för prinsessa utan att det blir lite konstigt.
Nu hoppas jag bara att dom inte snor åt sig några av våra namnförslag till våran kommande bebis. Jag orkar inte tänka om. Och jag orkar verkligen inte ha ett barn som är namne med en tronarvinge.

Välkommen hem

2012-02-22T19:21:00.001+01:00

Den bästa välkommenhem-presenten jag fick var när min man inte gick till jobbet imorse. Semesterkänslan som infann sig var stor ska jag säga er. Ja så stor att jag tvättade tre maskiner tvätt och grät hulkande ungefär varannan timme utan att jag behövde roa ettåringen samtidigt. Alltså hormonerna just nu är lite sådär småsvåra att hantera. Och chocken i att leva ett familjeliv igen med rutiner och vardag utan muffins varje dag, också lite småsvårt att hantera faktiskt. Jag säger inte att det är synd om någon av oss. Tvärtom. Jag säger bara att jag inte var beredd på just det här.

Baksidan

2012-02-21T07:24:00.001+01:00

Vi åker hem idag. Efter två veckors Sverigebesök. Det ska ju bli jätteskönt att åka hem. Till min man. Till mitt hem. Till rutiner. Men herregud vad sorgligt det känns. Att säga Hejdå och på återseende är verkligen inte min grej. Jag står bara och gråter och får inte fram ett enda ord. Vi ses ju snart igen såklart. Men nästa gång jag träffar pappa är jag tvåbarnsmor. Nästa gång jag är i Falun igen är det jul. Jag måste säga att det här verkligen är baksidan av det fabulösa utlandslivet.

Det är väl innehållet som räknas i alla fall?

2012-02-20T13:29:00.001+01:00

Jag har köpt en tack-för-att-ni-har-tagit-hand-om-oss-som-om-det-vore-ett-lyxhotell-present till mamma och pappa. Nu i efterhand önskar jag att jag hade lagt ner lite extra energi på just inslagningen.
Men dom kanske inte märker något?

Edith och en hund

2012-02-19T20:18:00.001+01:00

Från totalt livrädd till stormförtjust på mindre än 12 timmar.

Barnfritt

2012-02-19T07:28:00.001+01:00

Igår umgicks jag med vänner. Utan barn. Utan avbrytande skrik. Utan kladdig middag. Utan blöjbyte mitt i en intressant diskussion.
Jag kom hem sent inatt och kände mig så himla glad.
Gladast blev jag när jag läste allas reaktioner på Ranelid och att han gick vidare till finalen. Det var väldigt roligt. Till er vill som är mest upprörda vill jag bara säga två saker. För det första röstades Brandsta City Släckers direkt till final när det begav sig. På vilket sätt var det bättre? För det andra, varför tar ni fortfarande det här spektaklet på så stort allvar?

Nog om det. Idag är det Söndag. Det ser ut som att vi ska äta älgstek till middag. Jo, somliga har det bra. Om två dagar åker jag hem till min man igen. Jag börjar längta en del nu faktiskt.

Foto: Englasus

Jaha

2012-02-17T21:23:00.001+01:00

Jag märker nog att ni gratulerar alla Alexandror på namnsdagen idag. Men alltså skulle ni kunna kolla i kalendern igen tack. Jag tror visst ni glömde något.

Hos gammelfarmor

2012-02-17T20:50:00.001+01:00

Först dansade vi jazzdans. Sen sov mamma på soffan i en timme. Vet ej vad dom andra gjorde under tiden. Bryr mig inte heller faktiskt. Jag sov ju. Jag nöjer mig med det.

Ja, det är en skyltdocka med en handsydd paljettklänning på i bakgrunden. Fråga inte.

Plus minus noll

2012-02-17T08:02:00.001+01:00

Trots rövhumör (eller kanske pga dåligt samvete) gick vi på lekland igår. Herrejävlar vad roligt det var.
Bäst för mig var vännerna med barn och barn på gång. Bäst för Edith var flippermusiken hon kunde dansa till.
Ja men pga påhittet att gå fram och tillbaka, och gå på sen middag med andra vänner, har jag nu foglossning av det svåraste slaget. Vi kan väl säga att det inte är jätteroligt. Men igår var det jätteroligt. Det går väl jämt ut förmodar jag.

Det är inte alltid så lätt att vara förälder ska ni veta

2012-02-16T16:42:00.001+01:00

Edith har varit på sånt jävla rövhumör dom senaste dagarna om jag ska vara helt ärlig. Har inte sovit, har inte ätit om hon inte fått sitta i knät, har bara skrikit och vrålat och grinat högt. Och jag har väl inte haft tålamod riktigt för det där. Jag förstod väl att det kanske är hemlängtan, pappasaknad, reseförvirrad eller vad som helst. Men jag har skrikit och gråtit lika mycket tillbaka.
Så idag, när hon öppnade munnen såg jag en ny liten tand som hade spruckit fram.
Jaha. Ja, det kan ju förklara ett och annat kanske *harkel* Mamma tog kanske i lite för mycket där.
Förlåt.

Jag svarar på kärlek. Jadå.

2012-02-15T20:09:00.001+01:00

Jag hittade en kärlekslista hos Livet. Jag tycker om kärlek. Även om jag inte vill att någon ska tro det.

Berätta om din allra första kärlek.
Jag räknar inte småskolekär. För när Markus kom blev jag kär för första gången. En kille med rött hår som ville åka på min moped. Det är kärlek det.

Vad gör du när du vill visa någon att den är speciell?
Jag säger det. I både tal och skrift. Kanske inte jätteofta. Kanske inte ens tillräckligt ofta. Men en gör så gott en kan.

Berätta om den mest romantiska stunden i ditt liv.
Den där gången när han lämnade gulliga lappar på alla möjliga och omöjliga ställen i mitt rum på internatet. Eller när han på min namnsdag dök upp oanmäld trots 40 mils bilkörning i snöstorm. Eller när han skickade paket till mig med mitt favoritgodis och en tröja dränkt i hans parfym som jag kunde sova i. Eller alla dom där innan-barn-helgerna vi låg på en madrass på golvet, drack vin och lyssnade på Nick Cave dygnet runt. Eller när han bokade en resa till Oslo på lyxhotell. Och kanske framförallt när han friade där på lyxhotellet i Oslo. Eller första gången vi träffades, när han sa att han tyckte om bristen på kvinnlighet och finess hos mig.

Hur dumpar man en käresta?
Jag har bara gjort det på värsta tänkbara sätt. Antingen har jag sagt att jag inte tycker om längre, eller så har jag ignorerat. Inget av dom är särskilt bra.

Om du skulle fria (eller redan har gjort det), hur skulle du göra det (eller hur gjorde du det)?
Jag hade aldrig vågat fria. Tänk om han hade sagt nej?

Vem ringer du först om det har hänt något riktigt viktigt i ditt liv?
Mannen och mamma.

Har du ristat in initialer i ett hjärta på ett träd?
Ja, jag och den där Markus gjorde det och tyckte det var himla fräckt. Vi var 16, ok?

Berätta om din första kyss.
Usch. En tandställningslemmig kyss med killen min kompis tyckte om. Jävla fasoner.

Vem är din nyaste godaste vän?
Mina Hamburgsvänner är fina och nya.

Vad är ditt bästa romantiska filmtips (man bör börja gråta när man ser den)?
Dirty Dancing. Gråter alltid till den!

Har du vänner som du inte har kontakt med så ofta, men som du vet att alltid finns där?
Javisst.

Har du någon gång “gjort slut” med en kompis? Varför?
Nej. Jag har aldrig förstått sånt där. Hur går det till? Däremot har kompisar gjort slut med mig, medan jag inte begripit någonting. Men vi blev alltid kompisar igen. Dom jag inte har velat ha kvar har väl glidit iväg utan en knuff så att säga.

När sade du första gången “jag älskar dig” åt någon?
Jag sa det nog till alla när jag var ung. Nu är jag gammal och säger det inte till någon.

Livets skola är hård – vad har du lärt dig om kärlek och vänskap det senaste året?
Vad mycket närmre man kommer varandra när man fått barn. Och fan vad dåliga sidor man ser hos varandra när man fått barn. Att det är viktigt att säga saker högt. Inte bara tänka dom.
Och att vänskap ska vara ömsesidig. Annars blir det så tråkigt.

Trött och sur

2012-02-15T08:30:00.001+01:00

När barnet har varit vaken halva natten och hostat mig i ansiktet blir ju både hon och jag lite trötta. Och med tröttheten kommer det ganska urusla humöret faktiskt. Och med det ganska urusla humöret kommer den där totala oförståelsen över att vi behöver somna om.
Eller jag förstår. Det är ju hon som inte förstår.
Ja det var väl bara det jag ville säga. Att jag är lite trött. Och sur.

Bebisspråk

2012-02-14T19:47:00.001+01:00

Jag har luktat, känt, klämt och blivit nerspydd av bebis idag. Kanske världens gulligaste lilla bebis också. Jag och Edith tyckte hon var bedårande och vi kunde inte sluta prata bebisspråk. Varken med henne eller någon annan.
Det här med att mina barndomsvänner skaffar barn när jag bor i en annan del av världen är ibland lite svårt att hantera. Men fint är det.

Den senaste

2012-02-14T11:27:00.001+01:00

Jag kommer ihåg att jag svor ve och fasa när en bekant för några år sedan köpte nya barnvagnar hela tiden. Nu när jag köpt vår femte vagn får jag nog ta tillbaka det jag sagt.
Och här är den. Brio Spin. Den färgmatchar Ediths overall och vår hall. Sjukt nöjd är jag. Kanske mest pga sjukt bra pris och sjukt bra skick. Sjukt. Edith ville dock ha en pulka istället för vagn. Där av den lite lätt missnöjda uttrycket.
Vi har väl i ärlighetens namn inte provkört den så mycket. Men bara att titta på den gör mig glad, det är ju faktiskt halva anledningen till att köpa vagn.

Alla hjärtans dag

2012-02-14T11:02:00.001+01:00

Det första jag fick veta imorse var att min man har blivit kontaktad av en rätt välkänd person inom sociala medier för ett rätt spännande jobb i London.
Jag hade liksom nöjt mig med ett simpelt "Happy Valentines day"

Alltså vi kommer ju inte flytta till London. Just nu. Jag önskar bara jag kunde pausa tiden i en sådär två år.
Dessutom känns det här med egen karriär helt överskattat när min mans karriär verkar vara på ständig tillväxt.

Ja. Ni har rätt. Det här var ett rent och enkelt skrytinlägg. Det är så jag jobbar.

Fotokavalkad

2012-02-14T09:14:00.001+01:00

Det är alltid så himla fint att träffa alla släktingar. Även om det var långt ifrån alla vi träffade. Dom är så många nämligen. Man hinner inte med.
Den yngsta kusinen är 5 månader. Den äldsta är 38 år. Lite olika med andra ord.

Men nu är vi tillbaka i Dalarna igen. Vem vill ses?

Tillbaka

2012-02-13T19:15:00.001+01:00

Jag är tillbaka i civilisationen. Men enligt bloglovin har jag en del att ta igen.

Äpplet faller inte långt

2012-02-09T21:29:00.001+01:00

Mina föräldrars sätt att umgås: Wordfeud på varsin surfplatta.

Hej!

2012-02-09T20:37:00.001+01:00

Idag köpte jag en ny barnvagn. Det gör att jag slagit något slags personligt rekord i barnvagnshandling. Två stycken på mindre än en vecka. I lördags köpte vi en syskonvagn (Mountain Buggy Duo) och idag en Brio Spin.
Jag är glad och tror visst att jag är gjord av pengar.

Imorgon däremot packar jag in hela familjen och åker långt upp i Sverige. Ända upp till Jämtland, som egentligen inte är så långt upp. Men tillräckligt långt upp för att vara långt bort. Där kommer jag under fyra dagar trängas med släkt och familj, men framförallt kommer jag vara bortkopplad från världen. Förstår ni vad jag säger? Jag kommer befinna mig i en del av landet där mottagning, internet och för all del rinnande vatten inte kan tas för givet.
Fan vad jag har längtat efter det här hörrni. Jo faktiskt.
Så medan jag visar upp mitt barn för släkten som Simbas pappa i Lejonkungen kan väl ni bara ta det lite lugnt och ha det bra och sådär?

Hejdå

Framme

2012-02-09T06:49:00.001+01:00

När allt går över förväntan, ja då får man ju ändå räkna med att något annat går fel. Alla tåg och flyg var i tid. Barnet somnade när flygplanet startade och sov halva resan. Resten av resan satt hon och lekte/lät sig mutas så gulligt. Det var väl bara dom dör sista fem minutrarna på sista tåget som var lite för mycket för henne. Men med tanke på 9 timmars restid kändes det som en lämplig reaktion. Hon är världsvan mitt barn.

Dessvärre gick barnvagnen sönder på vägen. Bagagemänniskorna har slitit sönder min älskade älskade vagn så den är nästintill oanvändbar. Om man nu inte vill ha en vagn där barnet inte kan sitta upp eller att den inte går att fälla ihop. Ganska viktiga detaljer om man reser lite om ni frågar mig.
Nu undrar jag varför ingen i Dalarna har en Brio Go att sälja på blocket?

Flygplatsromantik

2012-02-08T13:00:00.001+01:00

Vi är på Hamburg Airport. Även känd som världens bästa flygplats. Till skillnad mot Arlanda, även känd som helvetet på jorden. Men det behöver vi inte tänka på nu.
Om en timme flyger vi till Sverige. Utan skrik och panik, okej?

Här ska ni få veta något roligt

2012-02-06T22:05:00.001+01:00

Jätteroligt är det här upptäckarvehovet hos en ettåring. Verkligen. Jätteroligt.

Äntligen lite klarhet

2012-02-06T21:02:00.001+01:00

Sätten en kvinna kan föda barn på, platserna en kvinna kan föda barn på, personerna en kvinna kan föda barn med, här, är oändliga.
Såpass oändliga att det har tagit mig tio veckor att reda ut eländet. Vem jag ska vända mig till, var jag ska vända mig och framförallt hur jag ska vända mig. Språkmässigt alltså.
Jag började med att kontakta en läkare. Det gör man här. Går till en läkare och gör mycket grundliga (mycket grundliga I tell you) undersökningar och provtagningar. Sen kan man välja att bara fortsätta hos denna läkare var fjärde vecka, eller utöka det hela med att prata med en barnmorska också. Jag har väl inte riktigt förstått varför jag ska träffa både och, så jag har fortsatt träffa läkaren och kontaktat barnmorskor via mail. Det finns nämligen särskilda barnmorskor som man träffar innan födsel, som är med under födseln, och som kommer hem till dig efter födseln, i flera veckor. Detta låter för mig som en dröm.
Jag mailade 15 stycken som enligt en lista ska vara engelspråkiga. Två har svarat. Den ena kan inte, den andra hänvisade till en annan. Jag fick inte ens ett bottenskrap.
Sen har vi det här med var barnet ska födas. Det går att föda hemma, på speciella förlossningshem som är gulligt och romantiskt inredda, på stora sjukhus, på mindre sjukhus, på speciella kvinnosjukhus, säkert i sjön om man vill det och säkert i skogen också.
Idag hittade vi dock det bästa stället att föda barn på. För att kunna föda barn där måste jag registrera mig först. Hos en läkare. En förlossningsläkare som skriver upp alla önskemål, alla krav, alla viljor, ja allt du vill ha.
Jaha. Jag kan inte komma på ett bättre sätt att få mig att känna mig lugn och orädd. (Förutom att dom inte använder lustgas i det här landet. För det får dom ett stort minus)
Att dom dessutom skickar hem en barnmorska från sjukhuset, som förmodligen varit med under förlossning, till dig i flera veckor efter förlossningen låter ju helt fantastiskt.
Då kan man välja barnmorska också ser ni. Jo, det finns nämligen barnmorskor som är specialiserade på amning, och dom som inte är specialiserade på amning. Och behövs det extra amningshjälp, så finns det lite varstans i stan, utspridda amningscentraler som hjälper dig med allt som kan tänkas behövas hjälp med.
Idag var vi dessutom på ett ultraljud på den där specialistkliniken jag nämnde tidigare. Herregud vilken klinik. Det var som varje gravid kvinnas dröm. Förutom den lilla detaljen att jag höll på att skriva under att jag ville ha ett moderkakstest förstås. Men det slutade ju med ett vanligt ultraljud, så allt blev gott.
Ett friskt barn i magen. Allt såg normalt ut. Ja, det visste väl jag. Även om det gärna ska diskuteras lite, det där med min vikt och att det är lite svårt att se allting. Pga min vikt. Och att barnet kan bli väldigt stort. Pga min vikt. Och att jag kan må väldigt dåligt. Pga min vikt.
Det är som om dom vill säga mig något, något som jag själv uppenbarligen inte vet om än, att jag är överviktig.
Jaha. Konstigt bara att allt liksom är jättebra och normalt, med både mig och barn, trots min vikt.
Och könet då? Ja. Det var ju svårt att se såklart. Pga min vikt. Men det finns en liten aning ändå. Och när läkaren hintade om aningen, då släppte alla mina rädslor om både kön och två barn.
Borta var dom. Kvar fanns bara en stor längtan och en enorm tacksamhet. Nästintill ett religiöst ögonblick kan vi väl säga att det var.
Tänk att jag ska bli mamma till ett barn till.

Ruta noll igen

2012-02-04T09:58:00.001+01:00

Det blir ingen Prillan. Alltså barn blir det, men jag fick ta tillbaka namnvinsten igår.
Jo men för min kille kom hem igår och jag var på ett sånt jävla humör. Jag skällde och fräste ska ni veta.
Och då fick jag en ryggmassage bara sådär. När jag minst förtjänade det men mest behövde det. Visserligen innehöll massagen en del små små barnhänder som kittlade mer än masserade. Men under ett svagt ögonblick där lovade jag att inte döpa barnet till Prillan.
Men som andranamn kanske.

04:44

2012-02-04T04:44:00.001+01:00

Vaken med hostigt barn. När jag tittat ut ser jag att "folk" befinner sig på gymmet mitt emot.
Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta.

Det är fredag idag

2012-02-03T19:37:00.001+01:00

Alltså det är vinter och kallt här på riktigt. Och så himla fint överallt.
Och så himla bra middag jag gjorde idag. Jodå.

Jag är segraren

2012-02-02T21:58:00.001+01:00

Förra gången jag var gravid gick min man upp om nätterna och rostade två skivor lingongrova, bredde kärleksfullt lagom mängd smör på, skivade perfekt tjocka tomatskivor och la på dom medan han saltade perfekt mängd salt ovanpå. Ja för jag ville visst ha det. Eller krävde det eller något.
Flera gånger i veckan gjorde han så. Mycket fint och sympatiskt gjort.
Nu när jag säger att jag ska gå och äta en macka säger han att jag inte behöver det. Att min hunger är ett påhitt och en myt. Att jag kanske ska dricka lite vatten istället.
Ja, för några av er är det här tillräckligt för att ansöka om skilsmässa. Men jag är inte riktigt så hård. Däremot har han förlorat den eviga namnkampen för det kommande barnet. Så, låt mig presentera Prillan. Döpt efter det bästa jag vet. Det är ett fint namn. Könlöst också. Passar mig perfekt.

Det krävs inte så mycket

2012-02-02T19:22:00.001+01:00

För att göra en hemmafru extra lycklig behövs detta:
Dukar, bordstabletter, skålar och vaser på superrea.
Halva priset på ekologisk köttfärs
En man som kommer hem med vegetarisk sushi.

Ja. Där har ni det. Lucky me med andra ord.
Hur har ni det då?

Ibland sysselsätter hon sig själv väldigt bra

2012-02-02T11:37:00.001+01:00

Det här med sömnen dårå

2012-02-01T19:43:00.001+01:00

Så. Det här med sömnen. Barnets sömn alltså. Jag vet att det är en del av er som nämnt det här med middagssömnen, att det kan vara det som spökar lite. Dvs mindre sömn på dagen = mer sömn på natten. Och så kan det naturligtivs vara. I dagsläget sover Edith två gånger per dag ibland och ibland en gång per dag. Det beror ju på när hon vaknar på morgonen och vad vi gör om dagarna. Men det här innebär att hon kan sova 3-4 timmar per dag, och det har hittills inte stört hennes nattsömn, mer än att hon inte sover 12 timmar per natt, snarare 10, eller 11 timmar. Men det är okej.
Problemet är ju att jag inte vill hålla henne vaken om dagarna. Jag vill inte "tvinga" henne att vara vaken, när hon i själva verket bara vill sova. Det känns fel för mig. Så därför låter jag henne sova när hon vill sova. Och så är det med det.
Vi har ju haft enligt mig stora sömnproblem med henne tidigare, fast med facit i hand så var det inte så stora problem. Det var helt normalt för att vara bebis. Men det förstod jag ju inte då.
Och då när hon var omkring 5-6 månader var vi desperata efter hjälp. Vi sov 3 timmar i taget. Vi var vad man kan kalla för helt vansinnigt desperata.
Så vansinniga att vi köpte Anna Wahlgrens bok "Sova hela natten" OCH mailade med några dårar som tog betalt för att hjälpa till att "kura" det lilla barnet till en början.
Men efter att ha läst den förstod vi såklart att det var dårskap, idioti och helt vansinnigt åt andra hållet. Vi lade ner det projektet, omgående, fast en sak tog jag till mig ändå, hur vidrig resten av boken var ändå. Det där med en ramsa, eller en sång. Tänk att det skulle till en kvinna som Anna Wahlgren för att få mig att börja sjunga vaggvisor för mitt barn. Nåja. Nog om det.
Efter ett tag läste vi om 5 minutersmetoden. Men den kändes ju inte heller rätt för oss. Vi provade någon slags mild 2-3 minutersmetod, modifierade det hela en smula, och höll på i kanske 3 dagar. Sen slutade vi med det. Men helt plötsligt en vacker dag, när hon var ungefär 6, eller var det 7 månader, så sov hon ju en hel natt mer eller mindre. Ibland hos oss, ibland i egen säng. Vi sjöng henne oftast till sömns och det var oftast himla fint och mysigt.
Sedan dess har hennes sömn varit helt okej. Men några gånger i månaden knasar det lite. Hon vänder på dygnet. Det kommer tänder. (Herregud vad många tänder det får plats i en så liten mun, när tar det stopp?) Hon drömmer mardrömmar. Ja, jag sover ju dåligt i perioder, varför skulle inte hon göra det?
Jag har lovat mig själv att inte googla barns sömn, därför vet jag inte riktigt när barn börjar sova en gång per dag. För om jag googlar, då läser jag bara om 3 veckors bebisar som sover hela natten och sover perfekt på dagarna, och då blir jag så vansinnigt jävla förbannad och vill inte läsa mer.
Så säg mig, ni med barn i samma ålder. Hur sover era barn på dagar och nätter?
Inte för att jag vill jämföra, inte alls. Jag tänkte bara, det kanske är bra att veta.

Jätteroligt bloggande

2012-02-01T08:46:00.001+01:00

Men jag begriper ingenting. Varför sover hon inte? Jag håller på att gå av på mitten och lite överallt faktiskt pga trötthet. Och nu ska det visst bajsas också! Ett projekt som i hennes lilla värld kan pågå hela förmiddagen om vi har tur, hela dagen om vi har otur.

Barnet ville inte alls sova

2012-02-01T07:37:00.001+01:00

Ja nu var vi ju inte vakna en timme bara inatt. Nej vi var vakna hela natten. Åh vad mysigt det känns. Jag börjar riktigt längta efter dom där sömnlösa bebisnätterna nu.

Vargtimmen

2012-02-01T03:46:00.001+01:00

Det här med att vi har börjat vara vaken timme mitt i natten igen får man ju tycka vad man vill om. Det enda jag har att säga om det är att osten kommer ta slut väldigt snabbt.

Rövardagen

2012-01-31T20:16:00.001+01:00

Det har varit en såndär rövdag ni vet. Jo men en såndär dag man önskar hade slutat innan den ens började.
Jag byggde ihop en byrå efter den där heminredningspaniken jag fick imorse. Men sen, resten av dagen spenderades i soffan. Och lite på golvet också. Och lite i sängen. Men ganska mycket i soffan faktiskt. På rysligt dåligt humör har jag varit. Utan anledning.
Det enda roliga jag gjort under dagen var när jag drack upp den där äppeljuicen jag köpte till min man igår. Vad gott det var.
Och till middag åt vi fisk. Jag tycker om fisk som inte smakar fisk. Den här fisken hade tydligen något att kompensera för och smakade därför obegripligt mycket fisk. Skitäckligt.
Sen verkar vi ha bokat in en semestervecka i April också. Ja det låter ju roligt. Men det betyder en vecka semester mindre för Hass i sommar. När jag ska föda barn. Ja. Vi får väl se hur roligt jag kommer tycka det var att åka på den där semestern när jag ligger där med eftervärkar, avslag, såriga bröstvårtor och två blöjbarn att ta hand om när han går tillbaka till jobbet igen.

Men. Edith. Hon är ju en spexare som kan få vilken sorg eller surhet som helst att verka obetydlig.

Har visst gått och blivit lite självdestruktiv

2012-01-31T09:13:00.000+01:00

Argh! Men nu gjorde jag det igen! Jag klickade in mig på en såndär bloggjävel som jag så jävla fint och ordningsamt och det är nyplanterade blommor i handgjorda krukor och bredvid är det en stenjävel som matchar fint och tillsammans står dom på en bricka som någons mormors farfar har gjort. Det är tavlor, gardiner, ingen tvätt och ingen disk någonstans.

Jag ville bara äta en ostmacka ifred, men nu måste jag gå och bygga mig en jävla byrå istället. Fan vad trött jag blir. Låt mig vara i fred!

Om att vara dum i huvudet

2012-01-31T08:58:00.001+01:00

Jaha. Nu när jag har kommit ut som dum i huvudet kan vi väl lika gärna fortsätta på det spåret.
I ett par dagar har jag känt, ja faktiskt ingenting i magen. Men det har väl inte riktigt funnits varken tid eller anledning till någon oro. Bebisar i magen är lugna ibland. Det fick jag lära mig förra graviditeten efter att ha ringt barnmorskan ett antal gånger och till och med åkt in på förlossningen en gång.
Men igår kväll började jag tänka lite på det ändå. När kände jag en rörelse i magen sist egentligen? Och varför får jag inget svar tillbaka när jag stökar runt med magen och dricker iskallt vatten? Den rationella och mycket morbida sidan i mig tänkte att jag ska till Sverige om en vecka. En resa vi lagt ut mycket pengar på, så om barnet mot förmodan skulle ha, vad ska vi säga, gått bort, borde vi göra något åt det innan jag åker till Sverige. Det var allt.
Och sen började vi prata om det där könet på barnet, min man och jag. Som vi pratat om så många gånger nu. Ja, det blev lite känslosamt helt enkelt. Jag trodde till och med att jag kanske kunde ha orsakat mitt barns eventuella död med att tänka sådär dumt och konstigt. Inte jättelätt att somna till det kan jag ju säga.
Nåväl, mitt i natten klev jag upp för att roa ett mycket lekfullt och inte alls sömnigt barn. Vi låg i soffan tillsammans och hon klappade på min mage, som hon så ofta gör. Då, helt plötsligt kände jag något. Något som liksom rullade runt inne i magen. Lite ont gjorde det också. Det hann gå ungefär 3 minuter, innan min dumma tjocka gravidhjärna kopplade att dom där rörelserna betydde att det var ett levande och friskt barn där inne, inget annat.

Om en annan slags rädsla

2012-01-30T16:20:00.003+01:00

Jag har skrivit om en annan slags rädsla på min pralinblogg. Jag känner mig så sjukt obekväm med hela situationen, att jag ens tänker som jag tänker. Men jag kan ändå inte låta bli att bara känna just så. Tänk att jag, skulle börja tänka på "rätt" och "fel" kön.
Mycket obehagligt. Hoppas det släpper mycket snart.

Bra start

2012-01-30T07:45:00.001+01:00

Hon är sjuk igen. Snorig och jävligt arg. Hennes pappa har samma symptom. Känner ni vilken bra start vi fick på den här veckan?

Halvvägs

2012-01-29T20:01:00.001+01:00

Halvvägs igenom graviditeten. Halvvägs igenom att hantera, ventilera och lugna mig när det kommer till den där 2 barnsrädslan.
Jag kan i alla fall fortfarande se mina fötter.

När jag ändå är igång

2012-01-28T22:18:00.003+01:00

Så ba kör jag en sånhär svara-med-ett-ord-lista som jag hittade hos Livet.

1. Var är din mobiltelefon? Okänt
2. Var är din andra hälft? Bakom
3. Ditt hår? Otvättat
4. Din mamma? Trygg
5. Din pappa? Sprallig
6. Det bästa du vet? Familjen
7. Din dröm i natt? Svår
8. Din dröm/ditt mål? Trygghet
9. Rummet du är i? Sovrummet
10. Din hobby? Sova
11. Din skräck? Grodor
12. Var vill du vara om sex år? Kvar
13. Var var du igår kväll? Hemma
14. Vad är du inte? Hungrig
15. En sak du önskar dig? Diskmaskin
16. Var växte du upp? Falun
17. Det senaste du gjorde? Bloggade
18. Dina kläder? Svettiga
19. Din tv? Platt
20. Ditt/dina husdjur? Borta
21. Din dator? Fin
22. Ditt humör? Trött
23. Saknar någon? Ja
24. Din bil? Såld
25. Något du inte har på dig? Strumpor
26. Favoritaffär? Tygbutiken
27. Din sommar? Omvälvande
28. Älskar någon? JA!
29. Favoritfärg? Grön
30. När skrattade du senast? Idag
31. När grät du senast? Igår

Jaha hej jag gör det också då

2012-01-28T22:05:00.001+01:00

Alla har gjort den. En del har skickat den vidare till mig. Jag har tackat och tagit emot men ba, nej, orkar inte. Men nu, nu ba gör jag det ändå.

1. Vad gjorde du för 10 år sedan?
Var 16,5 år. (Noga det där). Tonårsjävlig och deppig förmodar jag. Kanske hade jag träffat min pojkvän för de kommande 3 åren. Han var f.d narkoman och var dömd för kvinnomisshandel. Charmigt.

2. Vad gjorde du för 1 år sedan?
Hade precis blivit av med foglossningen

3. Fem snacks du gillar
Chips
Jellybeans
Cashewnötter
Ost
Korv

4. Fem sånger du kan hela texten till
Lemon Tree - Fools Garden
Enjoy the silence - Depeche Mode
Utan dina andetag - Kent
The time of my life - Dirty Dancing theme song
Eloise - Arvingarna

5. Fem saker du skulle vilja göra om du blev mångmiljonär
Skänka bort pengar
Betala lån och skulder
Spara pengar
Gömma pengar på tåg och bussar
Köpa hus överallt i hela världen

6. Fem dåliga vanor
Slänger kläder på golvet
Petar mig i näsan när jag är ensam. Eller tillräckligt ensam i alla fall.
Svär alltid vid olämpliga tillfällen
Betalar med stora pengar istället för jämna småpengar
Plockar sällan upp dom där kläderna jag slängt på golvet

7. Fem saker du gillar att göra
Sova en hel natt
Dansa med Edith
Sjunga med Edith
Sova middag
Föda barn

8. Fem saker du aldrig skulle klä dig i eller köpa
Haremsbyxor. (Eller?)
Magtröja
En aprikos tight body
En aprikos tight bodysuit
Bodysuit

9. 5 favoritleksaker
iPhone
iMac
iPad
Har inga fler iLove saker

10. Tio personer jag vill ge den här utamningen till.
INGEN! Låt det ta stopp här!

Om en Lördag

2012-01-28T21:10:00.001+01:00

Började dagen med att beundra skickligheten i att få av sig alla kläder med gummistövlar på händerna. Inga konstigheter alls enligt vissa.

Åkte sen en skitlång rulltrappa. Fick yrsel i knäna. Får det ibland. Har ni fått det någon gång?

Åt körv till lunch. Jag älskar det här landet.

Gick till engelska butiken. Köpte körv och chips

Gick till cupcake-butiken. En liten bit av himmelriket.

Promenerade på vintriga vägar i min mans vinterskor. Fick skavsår på lilltån.

Handlade på den svenska butiken. Ett dyrt nöje.

Åt cupcakes.

Svängde ihop en paj. Höftade lite.
Det var bara jag som åt.

Lät barnet prova pottan. Hon satt en stund. Ställde sig sedan upp och kissade bredvid.

"Myste" lite med ett övertrött barn till en sådär halv nio ungefär när jag fick nog och "tvångsnattade" henne.

Och såhär såg det ut i verkligheten.

Och plötsligt blev det vinter

2012-01-27T16:24:00.001+01:00

Lagom tills tulpanerna började komma upp i parken och jag hann tänka att det var väl tur att jag inte köpte några riktiga vinterskor, så kom den. Vintern. Alltså med snö, minusgrader och halka. Och tillhörande panik, försenade och överfyllda tåg.
Vad roligt tänkte jag ändå. Trots gympaskor. Men Edith, hon hatade snön. Hon gick en bit i den men sen skrek hon. Skrek och skrek och ville bara bli buren. Inte vara i snön.
Alltså mitt vinterälskande hjärta dör lite av det. Känner att jag har förstört henne med att ta med henne till ett princip vinterlöst land.
Hon ska ju vilja åka skidor och allt sånt där. Nästa år blir det till att ligga i hårdträning tror jag. Vi får väl se.

9. Daily routine

2012-01-27T09:23:00.001+01:00

Morgon, middag, kväll
Ge mig en diskmaskin
Jag lovar att vara snäll

Plötsligt händer det!

2012-01-26T19:59:00.001+01:00

När jag flyttade hit tyckte jag att Bratwurst och sånt där var jäkla äckliga korvar. Uppväxt på svensk varmkorv som smakar, tja, ingenting faktiskt, var det för kryddigt! Korv ska ju bara smaka korv!
Men så idag när middagen bestod av kyl och frys-tömning stekte jag på lite Bratwurst. Och nu tyckte jag det var så jäkla gött och tyckte det var synd att jag inte visste om dom där korvarna tidigare.
Min vän Stella säger att man klassas som arab om man kan arabiska. Då undrar jag om man klassas som tysk när man tycker om Bratwurst?

P.s Nu tänker ni säkert att det var konstigt att ha en kyl och frys-tömning till middag på självaste lönedagen. Ja det kan man få tycka. Men jag hade inte fått min veckopeng än, kunde därför inte handla. Sluta rota i det där nu. Ok?

P.s 2. Ja, jag får veckopeng. Kan vi prata om det en annan gång?

En helt annan dag

2012-01-26T19:49:00.001+01:00

Så vissa dagar går jag runt och svär och spottar över att jag satt mig i en dum sits. Flytta ifrån familj och skaffa barn, flera barn dessutom, när jag uppenbarligen tvivlar på mig själv precis hela tiden.

Men så kommer andra dagar när jag tycker det är så jävla bra att vi flyttat hit. Som idag när vi fick fira Antons ettårsdag. När jag tycker att jag lärt känna så fint folk (alltså fina människor, inte fin i kanten folk). När jag promenerar runt i områden som är så fantastiska att varken foton eller ord gör sig rätt.
Ja upp och ner alltså. Lite som livet i sig självt.

Med vänlig hälsning,
/djup_tjej85

P.s Älskar att Edith och Anton dessutom lyckades matcha sina kläder idag.

Fast som vanligt i det här hemmet

2012-01-25T21:05:00.001+01:00

Måste man fixa lite saker först innan man kan göra det man vill göra. Den där leken barnet håller på med hela dagarna "saker som inte är på sin plats" börjar bli lite frustrerande.

Om detta ska jag berätta

2012-01-25T20:17:00.001+01:00

Hå hå ja ja vilken dag det varit idag hörrni. Jo men jag har städat, skrubbat, tvättat och diskat. Fick någon slags renlighetsmani som jag inte kunde skaka av mig.

Byggde ihop en byrå. Only three to go.

Lagade mat. Lyckades bränna dom kokta morötterna och kokade rödbetorna för kort tid. Men gjorde gött potatismos. Och ketchup räddar ju även den sämsta av middagar så ingen behövde gå hungrig från bordet.

Ja, roligare än så blev det inte hörrni.
Ska ta mig ett bad nu med skitmycket skum i. Ska lyssna på arg musik samtidigt. Men på låg volym, vill ju inte väcka barnet som nyss somnat.
Sen kanske jag äter Daim i sängen med nya lakan i. Vi får väl se.

Hade ett väldigt stort behov att berätta allt det här för er. Förstår att ni blev lite gladare av det.
God kväll

8. Your sky

2012-01-25T16:47:00.001+01:00

Himla fin dag idag.

Ligger lite efter i dagarna. Men det bryr jag mig inte så mycket om.

Jag längtar ju också

2012-01-24T15:37:00.001+01:00

Jag är faktiskt inte bara rädd för att få två barn. Eftersom Ediths bebistid försvann i någon slags dimma av ångest, frustration, ängslighet och höga krav längtar jag efter att få uppleva en ny bebistid med lite mer självsäkerhet och sunt förnuft. Jag längtar efter att få känna mig som en mamma redan från första stund. Mamma till två. Jag längtar efter dom där bebiskläderna som bara används en gång för sen är dom för små. Jag längtar efter att ha en bebis i sjalen som bara äter och somnar om, alldeles nära mig.
Edith är ju helt fantastisk att umgås med nu, och har också varit det i flera månader. Nu när hon har egna idéer och hittar på både det ena och det andra. Nu när hon kan kommunicera och göra sig förstådd på ett eller annat sätt. Nu när hon skämtar med oss, när hon retar oss och när hon kommer fram och vill krama oss.
Allt det där är verkligen fantastiskt.
Gemenskapen och kärleken.
Men jag tycker fortfarande att våran start ihop blev förkastligt dålig och vill verkligen göra om den där första tiden. Inte för att jag tycker att vi har misslyckats på något sätt med Edith. Tvärtom. Men tänk att varje dag få vakna och lita på sig själv och älska sina barn. Den känslan som är så självklar för andra men så svår för mig att hitta. Även om jag har hittat den nu, vet jag att med en bebis i famnen kan det vara lite svårt att förstå det. Den här gången kommer jag göra saker och ting annorlunda.

Sjukblogg

2012-01-24T15:11:00.001+01:00

Det är ju kul att någon har hittat tillbaka till toppformen. Jag är väl inte riktigt där än. Dom här olika nivåerna av pigghet är ju indirekt jäkligt påfrestande. Men det är ju lite mysigt också när hon gärna vill ta hand om mig och hjälpa till. Även om jag kanske inte tycker jättemycket om välling, är det ändå det hon försöker mata mig med när jag ligger på soffan.

7. Favourite

2012-01-23T19:41:00.001+01:00

Favourite-boyband. Efter en hetsig diskussion med min man där jag inte bara tvingades avslöja min totala förälskelse för Take That var jag också tvungen att försvara dom.
Men ni kan vara lugna, när dom splittrades runt min 11-årsdag svalnade också kärleken till dom.
Pojkband har sedan dess inte varit så mycket att ha.

På fjärde dagen...

2012-01-23T08:48:00.001+01:00

...tillfrisknade barnet mirakulöst. Lämplig timing då för den ömma modern att insjukna i samma helvetessjuka som härjat i barnets kropp. Skillnaden är att jag snyter mig lite mer och lite bättre.

Problemet är bara att vi redan har sett alla barnfilmer vi har ungefär 100 gånger var. Jag vägrar se dom en gång till. Harry Potter då? Känns lite väl hardcore för en ettåring kanske? Ja då får det bli tyska såpor hela dagen istället.

Och på den tredje dagen

2012-01-22T20:15:00.001+01:00

Tredje dygnet av total uppgivenhet och maktlöshet. Det är väl ungefär vad jag klarar av. För jag bröt ihop någonstans mitt i snoret och gnället. Jag grät och grät tills tårarna tog slut. Inte så mycket för att Edith är sjuk och jag känner mig matt och uttråkad. Men mest för att min rädsla inför det kommande tvåbarnslivet gör sig påmind. Om jag inte orkar ta hand om ett barn, om jag blir sur för att jag inte kan facebooka ifred, om jag ger upp för minsta lilla gnyende, hur ska jag då klara av två barn?
Jag har vänner som älskar att vara föräldralediga och som älskar att ta del av barnens liv på det sättet. Och jag beundrar dom. På riktigt. Jag förstår inte var dom får lusten ifrån men den finns visst där.
Jag älskar också att vara hemma med Edith nu. Men det tog ett år. Och snart ska vi börja om igen. Lite annorlunda men ändå om på nytt. Samtidigt kan jag inte låta bli att känna mig frustrerad och otillräcklig hälften av tiden. Prestationskraven har inga gränser. Hur jag än vrider och vänder på det kan jag inte låta bli att känna mig som en dålig förälder när jag inte orkar längre.

Nu har jag turen att ha en bättre hälft som känner mig bättre än vad jag själv gör. Han samlar ihop spillrorna och fixar det som behövs och sen känns det alltid lite bättre.
Men den där stillsamma paniken inför tvåbarnslivet ligger fortfarande och puttrar lite under ytan.
Ändå så längtar jag mer efter det här barnet än vad jag längtade efter Edith när hon låg i magen. Kanske för att jag då inte visste vad som väntade, på både gott och ont.
Kanske behöver jag ventilera den hör rädslan lite mer, och på så sätt lindra den lite.

6. Makes you smile

2012-01-21T11:07:00.001+01:00

När saker inte är på sin plats. Igår min telefon i en låda, idag en napp i tekoppen.

Mycket viktig info

2012-01-21T11:05:00.001+01:00

Utanför är det snöblandat regn som öser ner. Vi har en veckas tvätthög att plöja oss igenom. Edith är något piggare. Hon dansar och äter rostat bröd. Rätt glad tjej faktiskt. Jag vill äta Wok till middag. Kanske orkar vi skruva ihop en byrå idag. Det blev ju inget med det igår.
Slut på mycket viktig info

Sjuk tjej

2012-01-20T21:52:00.001+01:00

Sjuk tjej med hög feber och stort klängsyndrom.

Ett eländigt gnäll

2012-01-20T08:58:00.001+01:00

Har sovit 2*2 timmar inatt. Resten av tiden har jag/vi tagit hand om snorigt och klängigt barn. Det är så himla synd om na när hon är sådär. Jo men det tycker jag. Himla jobbig också men det säger jag ju aldrig. Jag vill ju bara sova men skulle väl också börja ropa efter morsan om jag var sjuk.
Att det är fredag idag är ju roligt. Fast min man måste jobba över. Alltså han gör det nästan aldrig. Så det är okej. Jag är en förstående fru. Men det betyder att dagen blir så lång och ensam. Edith är ju inte på sitt bästa humör direkt.
Ja jag tycker nästan lite synd om mig själv nu när jag skriver det här.
Men sen kommer jag på att jag väntade på paketleverans idag. Mellan 7-18. Vilken jävla dålig tid.
Men så kom dom redan klockan 8! Och plötsligt kändes det som att livet log mot mig igen. Nu har vi bara tre byråer, två badrumskåp och ett skoskåp att skruva ihop och montera. Det näst värsta jag vet nästan. Det näst bästa Edith vet pga tomma kartonger, frigolitbitar och beskrivningar som kan gömmas.
Ja. Kanske går vi och köper en bunt barnfilmer istället. Det låter ju onekligen lite festligare. Den som är vaken får se. Vi sover nog snart igen. Hoppas jag.

Vi gör såhär istället

2012-01-19T23:46:00.001+01:00

Inga semmelrecept alltså? Nehej. Tänkte ni kunde bespara mig den googlingen. Men nej, okej, jag förstår. Det är så vi ska ha det alltså. Inga semlor till preggot som ser höggravid ut trots att hon bara är halvgravid.
Vet ni, vi stryker ett sträck över det här tycker jag och så pratar vi om något annat istället.
Verkligheten tex. Såhär ser verkligheten ut i vårat badrum. Hur ser det ut hos er?

P.s jag tvättar håret ungefär var åttonde dag. Men jag kommer bara på att tvätta håret när jag glider av kudden pga flott i håret.

Näringsriktigt

2012-01-19T16:49:00.001+01:00

Makaroner med smör och ketchup är väl ungefär som tallriksmodellen va? Kan väl he på lite oregano för att få den grönsak man behöver.

Apropå näringsriktig mat lät min läkare uppriktigt förvånad när hon sa att diabetestesterna såg bra ut. Väldigt bra ut dessutom. Visste jag väl sa jag. Tjockisar är mer än sockersjuka liksom. Men nej, jag behöver inte göra testet igen. Skönt det.
Nu återgår jag till makaronerna. Behöver kolhydratsladda efter fyra timmars lekträff och kommande tre timmars tyskalektion.

P.s
Apropå mer näringsriktig mat. Kan ni inte ge mig era bästa semmelrecept tack?

4. Something you wore

2012-01-19T09:53:00.001+01:00

En senapsgul kofta och gravidbyxor. Gravid i v. 18+4, going on v.35 ser det ut som. Och känns.

Apropå...

2012-01-18T20:05:00.001+01:00

...det här, så har Motvalls visat den riktiga sanningen här. Tack. Det behövdes. Kan vi inte alla bara visa hur det egentligen ser ut hemma och tala om när ni egentligen tvättade håret senast?
Jag kommer med hemska fakta imorgon. Ikväll ska jag nämligen äta glass och titta på tv-serier med min man. För det tycker jag om.

4. Letterbox

2012-01-18T09:52:00.001+01:00

Får ibland för mig att byta ut namnen på postfacken. Men har mycket god impulskontroll och låter bli.

Om en viktresa

2012-01-18T09:38:00.001+01:00

Innan jag blev gravid med Edith vägde jag nog det mesta jag vägt i
mitt liv som ogravid. Sen blev jag gravid. Gick ner 7 kg. Dagarna innan jag födde Edith vägde jag bara 5 kg mer än min inskrivningsvikt. Födde Edith. Gick ner 10 kg på en dag. Magiskt. Blev peppad och började träna och gå på diet när jag kände mig redo. Gick ner ca 10 kg till. Den tredje lyckligaste stunden i mitt liv. Flyttade till Tyskland. Åt och drack upp minst 5-6 kg bröd, korv, öl och croissant. Slutade bry mig. Slutade väga mig. Kände mig lyckligare än någonsin utan våg.
Blir gravid igen. Inskrivningsvikten är 7 kg mindre än inskrivningsvikten vid förra graviditeten. Nu har jag gått ner 6 kg. Väger lika mycket nu som efter dom där tre månaderna av träning och diet. Hängde ni med? Mitt bästa gå ner i vikt tips är alltså att vara gravid. Men säg det inte till någon. Ska skriva en bok om det och bli intervjuad av Oprah.

I Sverige hejade dom på min viktnedgång när jag var gravid. Alltså jag gör ju inget för att gå ner i vikt. Det bara händer. Trots isglassar och ostmackor. Här blir dom oroliga för mig. Säger att det inte är bra och att den där infektionen i urinen inte försvinner. Ska därför skickas till en specialistklinik. Lite skillnad. Och lite bättre att vara på den säkra sidan.

Liveblogg från en läkarmottagning i Hamburg

2012-01-18T08:48:00.001+01:00

Sitter hos läkaren nu. Har kissat i en kopp utan att vara det minsta kissnödig. Det är en ganska stor bedrift om ni frågar mig.
Har druckit den där vätskan som jag minns smakade apa sist jag gjorde det här. Men här smakar den jordgubbssaft! Min favoritsmak! Hur visste dom det? Det här är inte alls så dumt faktiskt. Egentid får jag också. Det är himla tyst och skönt här i väntrummet. Och sorgligt. Min läkare råkar inte bara vara gynekolog. Hon är cancerläkare också. Botar cancersjuka. Det är med andra ord lite svår stämning ibland här. Jag försöker le och vara vänlig. Får tomma blickar tillbaka. Och jag kan inte klandra dom.

Tid, batteri och barnafödande är saker som kommer ta slut

2012-01-17T21:37:00.001+01:00

Kan tiden sluta ta slut någon gång? Det finns så mycket jag vill göra och har på gång, men tiden envisas med att gå skitsnabbt precis hela tiden. Kan också ha att göra med att jag gärna sover så fort jag har möjlighet. Ty det är det enda riktiga botemedlet mot ömma höfter och ljumskar.

Vill säga en sak till er också. Ni är bäst. Varenda en av er som läser, kommenterar, peppar och stöttar. Jag älskar nog er. Jo, det gör jag faktiskt. Ni är himla bra.

Och så har jag förstått att jag måste skaffa mig någon slags projektledarutbildning. Ja det verkar vara det enda sättet att kunna få ihop en lekträff med olika mammor, barn och dygnsrytmer. För ibland är det bra svårt vill jag säga. Och där har ni dagens första i-landsproblem.

Dagens andra i-landsproblem kommer här. Imorgon ska jag göra en sån där äcklig glukosbelastning. Jaha, livat var det här. Att ha mig fastande är inte jätteroligt. Att sitta uttråkad i ett väntrum på ett cancersjukhus som fastande kommer vara olidligt. Att se min man äta en äggmacka just nu får mig spontant att vilja döda. (Jag har varit fastande i två timmar)

Och det tredje i-landsproblemet handlar om att jag höll på att börja grina på tyska idag pga omöjlig grammatik att förstå sig på.

På bilden ovanför ser ni förresten Edith och Anton. På bilden saknas Emilia. Jag passade som tre ungarna själv idag, i ungefär tio minuter. Då bestämde jag mig för att sterilisera mig efter det andra barnet. Ni som har/vill ha tre barn måste vara födda åt fel håll eller ha andra problem. För dom där tio minuterna var dom svåraste minuterna i mitt liv.

Ja just ja, jag tänkte fråga er en sak också. Men vi tar det en annan gång. Batteriet i telefonen tar snart slut. Och då dör telefonen och går aldrig att återuppliva igen. Har jag läst på Google.

Hejdå då.
Och godnatt.

3. Something you adore

2012-01-17T07:47:00.001+01:00

Hängselbyxor. Prickig tröja. Guldlockar. Fruktstund. Det finaste jag vet.

Brottsoffer kallade polisen mig

2012-01-16T13:06:00.001+01:00

Jag har hört talas om dom. Jag vet att dom finns. Men jag har aldrig varit med om att en blottare blottat sig för mig. Fram tills nu.
Precis utanför vårt hus finns en gränd och där stod en man som drog ner sina byxor när han såg mig.
Jag blev, milt uttryckt, så fruktansvärt jävla vrålarg. Det spelar ingen roll om han är sjuk, alkohol/drogpåverkad eller något annat. Det är så fruktansvärt hänsynslöst och kränkande.
Först tänkte jag låta bli att anmäla. För jag orkade inte sitta där med hittepå-tyska och känna mig dum. Jag vet ju inte heller hur attityden mot sånt är här. Men sen tänkte jag på barnen på förskolan i vårt hus, jag tänkte på alla andra som bor här och går på gatan utanför. Jag tänkte på blottaren, kanske kan han få hjälp. Jag tänkte på mig själv. Jag vill inte se honom igen eftersom jag spontant var tvungen att hindra mig själv från att leka ninja mot honom.
Så jag gjorde det enda förnuftiga, gick till polisen och förklarade mitt ärende. Som faktiskt togs på allvar. Och med lite blandad svensk-tysk-engelska förstod vi varandra ganska väl, jag och polisen. Och tur var väl det. Nu hoppas jag bara att den här olustighetskänslan ska mildras snart.

2. Breakfast

2012-01-16T11:50:00.001+01:00

Helgfrukost är min bästa frukost. Nybakat bröd och croissant från bageriet på hörnet.

Hej

2012-01-16T08:36:00.002+01:00

Alltså jag orkar inte med alla bloggar med så überfina bilder på inredning, barnen, kläder, hemmet, skogen, havet, håret, katten, kaffet, sill och blommor. Jag orkar inte.

Jag tänker att sådär har ingen det. Ingen kan gå runt och vara sådär snygg, duktig, fin och samtidigt ta så jävla många och fina bilder hela tiden. Hur orkar dom inreda ett hus? Hur orkar dom köpa nytt porslin? Hur har dom råd att bara bygga ett nytt kök hursomhelst? Va?

Jag har inte ens satt upp en enda tavla i vårat hem. Inga gardiner. Inga dukar. Inget nytt porslin trots att jag vill ha det mest av allt i hela världen. Men jag orkar inte bry mig. Det duger som det är. För vi älskar varandra och jag är (för det mesta) glad och sprallig.

Men så klickar jag in på en såndär blogg och tänker: "Jaha, är det sådär vi ska ha det. Det är så jag måste vara, annars är jag ingen riktig/duktig mamma. Ok. Förändringen börjar NU." Så sitter jag där, helt handlingsförlamad och trött av måsten som inte är några måsten men som jag helt plötsligt tror är måsten.

Fan för systemkameror, slarvigt uppsatt hår som ser perfekt ut, välstrukna linneblusar och designinredda hem.

Ni får mig att må dåligt, okej? Snälla gör någon annan glad istället för mig ledsen hela tiden.

Hejdå

1. You

2012-01-15T21:03:00.001+01:00

Naturell kantarell

Lite efter alla andra

2012-01-15T21:02:00.001+01:00

Det känns som att alla kör den här fina fotoutmaningen just nu. Och jag älskar den. Därför tänker jag också vara med, trots att jag är en halv månad efter alla andra. Jag lämnar dock inga garantier för att jag fullföljer något.

Det kan vända

2012-01-15T20:33:00.002+01:00

Jag vet att det låter helt osannolikt, men vi gick ut och gick. I solskenet. Som världens lyckligaste familj nästan. Minus en del hormonella svängningar och en liten bit foglossning. Men med tålmodigt barn och man går ju allt vägen.

Dagen efterkänslan försvinner visst aldrig

2012-01-15T09:08:00.001+01:00

Vi hade middagsgäster igår. Vi bjöd på köttbullar och direktimporterad lingonsylt. Herregud vad gott det var. Det tyckte våra tyska gäster också. Inget konstigt egentligen, dom äter ju rå köttfärs på bröd, och tycker det är gott. Dom är inte så kräsna med andra ord.
Vi åt muffins till efterrätt. Och det kan väl hända att Edith fick tag på en och annan liten smula vilket ledde till en sockerchock av sällan skådat slag. Det var roligt i ungefär en kvart.

Idag känns det som att en enorm baksmälla har lagt sig över hela familjen. Så obeskrivligt trötta. Och gnälliga. Jag kan liksom inte ens begripa hur jag ska orka fixa lunch, byta blöjor och kanske vara lite rolig och lekfull. Kroppen är tung och svårstyrd och det känns som att både Hass och Edith känner samma sak.
Jag vet inte riktigt, men om ni frågar mig tycker jag att det efterlängtade fina vädret ute inte lockar någonting. Alls. Vi stannar inne idag.

Det här är alltså ett skrik

2012-01-14T14:18:00.001+01:00

Det lilla lilla barnet vi har vill inte sova längre. Det är bara gnäll gnäll gnäll. Hon gnäller när hon är vaken och gnäller när hon försöker sova. Hon vill ju sova och hon gör så gott hon kan. Men under sömnen ligger hon och gnäller. Både dag och natt. Framförallt tidig tidig morgon.
Jag tippar på att hon sover i en kvart, gnäller i tio minuter, sover ännu en kvart för att sen återgå till gnället igen. Och när hon väl är vaken är hon glad i högst tio minuter, sen kommer gnället.
Jag vet väl vad det här är. Ett sånt där språng igen. Utvecklingsfas eller vad det nu ska kallas. Sist hon var såhär lärde hon sig att gå. Kanske lär hon sig att säga några ord den här gången. Egentligen spelar det väl ingen roll. Jag ville bara gnälla lite. Helst vill jag klättra upp på ett högt jävla berg och skrika ur mig lite frustration och elände.
Men nu orkar jag inte klättra någonstans så jag skriker här istället.

Min man

2012-01-13T14:28:00.001+01:00

Han skickar länkar och artiklar till mig, dagligen. Den ena mer vetenskaplig och akademisk än den andra. Han skriver långa mail med samhällskritiska kommentarer till mig, för att han tycker det är viktigt att jag tar del av dom. Han tänker på allt, funderar, vrider och vänder på det.
Han är kanske en av dom klokaste människorna jag känner.

Så visar han mig den här, med ett bubblande skratt. Och då inser jag att jag inte har en aning om vem jag är gift med.

Proffsblöggarn hälsar

2012-01-13T08:40:00.002+01:00

Att det har hänt en grej. Och tydligen har det annonserats om det i tidningen och sådär. Så jag kan inte bara sitta här och hålla tyst om det längre.
Jag har börjat blogga för Dalarnas Tidningar! (Plats för hurra och jubel)
Det känns lite ovant att blogga för helt andra läsare än er, så jag känner mig inte riktigt varm i kroppen än. Men familjebegrepp kommer finnas kvar. Aktivt dessutom. Dock med en ökad mängd svordomar eftersom jag inte får svära i den andra bloggen. Jag har ju bloggpolicy att följa numera.
Hursomhelst. Ni får jättegärna läsa den bloggen också. Det skulle göra mig himla glad. Det kommer dock vara en del upprepningar är jag rädd. Och det är mer om Hamburg än spontana känsloutbrott. Två olika delar av mig med med andra ord. På både gott och ont.
(Plats för applåder)

Här är bloggen. Varsågoda.

Ser också...

2012-01-12T23:17:00.001+01:00

...att några säger att era hem ser ut som på bilden några inlägg ner. Det är ju inget konstigt med det. Det gör ju mitt hem också för det mesta. Eller nästan jämt faktiskt. Det var som där PET-flaskorna som står på bordet jag ojade mig för. Vem ska panta dom?

Jaha

2012-01-12T22:50:00.001+01:00

Här skulle det egentligen vara ett blogginlägg om den tyska mödravården. Men det blev det inget med eftersom jag var tvungen att springa iväg på tyskakurs. Väl på tyskakursen tänkte jag be min tyskalärare att lära mig lite välbehövlig förlossningstyska. Tex: "Jag vill inte spricka hela vägen runt" eller "Jag kommer bajsa på mig", eller "Ta ut den eller döda mig nu". Men något sånt ville hon inte lära mig. Istället ville hon bjuda ut mig på öl nästa vecka. Ja nu var ju inte det så bra ide kan jag tycka, med tanke på just den där lilla detaljen att jag ska föda barn.
Dessutom visade det sig att vi hade dubbel lektion. Så efter tre och en halv timme tyska (läs korvstoppning) ligger jag nu i sängen och halvdör av trötthet. Men imorgon är det fredag. Då ska vi äta isglass till middag och titta på Dirty Dancing. Det har jag bestämt.

Ursäkta röran

2012-01-12T16:03:00.001+01:00

Men jag har haft en liten lek och lunchträff här hemma. Nu undrar jag bara vem som ska städa upp här?

Äktenskapstycke

2012-01-11T21:30:00.001+01:00

Ja medan min man läser samhällskritiska och viktiga artiklar sitter jag här och dricker läsk och spelar något slags sushi-spel på telefonen. Svårt är det också det där spelet.
Jag tänker att det är just det här som gör att vi kompenserar varandra och passar så bra ihop. Eller något.

Vem har glömt att fylla frysen med isglass?

2012-01-11T20:13:00.001+01:00

Och vem ska göra något åt problemet? Va?

Aprilskämt redan?

2012-01-11T20:08:00.001+01:00

Det är den 11 Januari idag. Och i Hamburg ser det ut som vår. Fint väder att rasta trollungen i. Synd bara att hon lyckades ramla och bita sig blodig i läppen och få en stor bula i pannan. Raseringen tog ett abrupt slut där skulle man kunna säga.

Eller så är hon bara som sin mor

2012-01-11T10:50:00.001+01:00

För här ligger hon i mitt knä och gosar. Ibland lyfter hon upp huvudet för att pussa mig och så ler hon stort.
Precis såhär är jag. Ena sekunden får jag ett utbrott av oftast okänd anledning, och alltid riktat mot Hass, aldrig mot Edith. Andra sekunden skäms jag och ber om ursäkt på alla sätt jag kan.
Kanske måste jag börja i en annan ände först.

Jag svalde ilskan

2012-01-11T08:31:00.001+01:00

Under loppet av ungefär 2 minuter lyckades Edith få mig att gå från trött och nyvaken till hysterisk och ihopbruten.
Hon gick fram till mig och slog mig hårt i ansiktet, rev mig i läppen, tog tv-dosan och slängde den i golvet, samtidigt som hon såg på mig med en blick som skulle få vilken förälder som helst att bryta ihop.
Vi jobbar en hel del på hennes oförsiktighet och att hon gärna testar gränserna genom att riva och slå oss ibland när hon är i vår famn. Vi är väldigt sakliga och pedagogiska och hon verkar lyssna en stund i alla fall. Men det här tydliga utbrottet som kom från ingenstans var jag inte alls beredd på. Jag blev så fruktansvärt förbannad rent ut sagt. Men istället för att börja skrika om det svalde jag ilskan och försökte prata med henne. Då gick hon fram och slog mig en gång till. Jag kunde inte låta bli att börja gråta då. Min första tanke var att hon är ett monster. Ett sånt där barn man inte kan gå ut med. Ett barn som aldrig kommer ha vänner, för hon förstår inte gränser. Ett barn som växer upp och blir massmördare.
Jag gav upp redan innan jag började reda ut situationen.
Och det här är väl ingenting mot vad som komma skall tänker jag. Att det bara är en förberedelse inför det riktigt svåra. Men det kan inte hjälpas, just nu känner jag att jag inte riktigt orkar. Jag vill inte. Jag vet inte ens vad jag ska göra. På riktigt. Jag vet inte vad jag ska göra.
Överallt skrivs det om hur man får sina bebisar att sova, äta, bajsa, känna sig trygga osv. Men så fort bebisen blir till ett barn med egen vilja och ett stort gränstestarbehov, då finns inte riktigt samma mängd information, eller hjälp.
Fast jag vill ju inte ha någon hjälp heller. Jag vill gå på min inbyggda moderskänsla och min intuition. Jag vill göra det som känns helt rätt för mig. Men samtidigt vill jag ju inte stå där och vara ansvarig för att ha uppfostrat en psykopatisk massmördare om några år.

Alltså...

2012-01-10T21:09:00.001+01:00

...jag åt ju middag först, sen gick jag en lång promenad till tåget i mina för stora preggobyxor som jag måste hålla i linningen hela tiden. Åkte på tyskalektion och använde all hjärnsubstans jag har kvar till att förstå mig på det här språket. Så jag kan ju tycka att lite chips och cola balanserade upp livet lite. Nu släpper vi det och går vidare tycker jag.

Nu tänker jag på dig Emelie Hagman

2012-01-10T21:06:00.001+01:00

#Cravings

Det är inget gnäll. Alls. Jag lovar.

2012-01-10T09:14:00.001+01:00

Alltså jag avskyr att jag måste säga nej till roliga saker bara för att min gravida kropp inte orkar med.

Ville bara säga det. Det var inget gnäll eller så. Bara ett konstaterande. Att vi får stanna hemma idag. Trots att det är soligt och fint ute. Trots att vi skulle kunnat träffa en massa roliga barn och mammor.

Vi får stanna hemma eftersom jag knappt kan gå.

Hur gör jag?

2012-01-09T20:30:00.001+01:00

Jag ska åka till Sverige om en månad ungefär. Och under mitt Sverigebesök kommer jag bla besöka dom jämtländska urskogarna. Och där uppe i norr kommer det garanterat vara både snö och kallt. Alltså mycket snö. Och mycket kallt.
Och här faller mitt föräldraskap totalt. Hur klär man sin då 15 månaders unge som förmodligen vill leka en del i snön? Jag har ingen aning om hur man gör. Snälla hjälp mig här. Vill inte att min mormor och mina mostrar ska peka och skratta och tycka att jag är någon slags storstadsmamma som inte har koll på verkligheten.