fredag 17 juli 2015

Grattis Sandra. Äntligen en ålder som klär dig.



Jag har fyllt år. 30 år till och med. Det är några dagar sedan nu men jag känner mig fortfarande så rörd, glad och uppspelt över alla som kom och firade med mig. Vänner från när och fjärran. Människor jag så sällan får träffa men som jag så ofta längtar efter. Att ha alla, nästan varenda en som jag tycker så mycket om, samlade vid samma tillfälle kändes så storslaget och det lämnade kvar ett stort och vemodigt sår när alla åkte hem efter några nätter. Men vemodet har jag lärt mig att leva med. Ensamheten likaså. Fast jag är ju allt annat än ensam faktiskt. 

5 kommentarer: