torsdag 5 mars 2015

Att våga inte bråka hela tiden

Det har varit lite eländigt och hjärtesorg här ett tag. Så mycket grubblande och tvivel. Tillslut fick jag nog och ringde min föredetta man (som hjärtesorgen inte handlar om) och frågade rakt ut: "Visst var du kär i mig en gång i tiden? Visst är jag älskvärd? Litegrann i alla fall?" 
Mitt i en rätt olöst vårdnadskonflikt vågade jag vända mig till honom. Den jag känt mig älskad av mest i hela världen en gång i tiden. Han svarade mig så varmt och så ärligt. Det kändes fint och så stort av oss. Av honom. Av mig. 
Och snart kommer han hit och hälsar på. Som barnen längtar. Kanske lite jag med? 

4 kommentarer: