fredag 27 februari 2015

Jag vet att jag har världens finaste läsare

Hörrni. Ni är väl ändå interners finest. Vilket stöd, vilken kärlek!
Ni är många som frågat mig om ni kan göra något. Det ni inte vet är att ni redan gör så mycket för mig. Ni hör av er, ni skriver till mig, ni berättar, ni bryr er. Till och med ni som aldrig träffat mig. Ni som inte riktigt vet vem jag är. Men ändå, utsträckta händer och oändlig gemenskap. Tack.

Vi klarar oss. Det är visserligen med väldigt mycket hjälp från mina föräldrar och andra i närheten. Men vi klarar oss. Barnen är fortfarande rätt slagna av den här influensan som härjat sönder oss, och jag har ca en veckas sömnbrist att ta igen. Men under den här veckan har det slagit mig ordentligt vad jag har vunnit på att flytta tillbaka hit igen. Att be om hjälp och få den hjälp jag behöver och lite mer. Det fick jag aldrig i Tyskland. Men det har jag här. Hur mycket jag än sliter här, har jag trygghet och säkerhet att falla in i. Det går inte att jämföra med hur jag slet i Tyskland utan någon säkerhet alls.

Om det finns något ni vill göra för mig, så gör något för mina likar. Finns det någon ensamstående i eran närhet? Någon som sliter, någon som vänder på varenda krona? Någon som aldrig riktigt hinner hämta andan innan det är dags för nya strider? Erbjud barnpassning, bjud över personen på middag, bjud ut på bio, beställ hem matvaror till dörren. Se, lyssna och var där för personen. Sträck ut en hand och visa ert stöd. Det betyder så mycket mer än ni någonsin kan föreställa er.

5 kommentarer:

  1. Du är en riktigt fin människa, Sandra
    Jag är ensamstående,,lyckligen med god ekonomi, men det övriga - det är värt så oerhört mycket att få hjälp. att få barnpassning (kanske när det inte ens behövs), bli bjuden på middag, få hjälp att bära in något från IKEA. Det hjälper och stärker

    SvaraRadera