tisdag 6 januari 2015

Hej bloggen!

Jag undrar hur en ska göra för att tålamodet ska räcka till hela dygnet runt? Jag menar, det kan vara så att jag har mens och är något "lättretlig", det kan också vara så att jag längtar efter att få röka och snusa och röka och snusa och röka och snusa och har en "smula" abstinens. Det kan även vara så att jag inte sovit mer än 3-4 timmar per natt den senaste tiden eftersom jag är dum i huvudet och vill titta på filmer och tv-serier, pyssla, prata i telefon, läsa bok, vika tvätt osv hela nätterna trots att jag vet att jag blir ännu mer dum i huvudet om jag inte får sova minst 6 timmar. Det kan dessutom vara så att barnen längtar efter förskolan och andra barn att härja och leka rövare med hela dagarna vilket gör att dom blir något "svårlyssnade". Men utöver det. Så känns det som att mitt tålamod ta mig fan aldrig räcker. Nästan varenda kväll tappar jag greppet totalt och vrålar om minsta lilla sak. "Kan man inte få lite lugn och ro i det här jävla hemmet någon gång" är standard ungefär varje kvart. "Sluta slå varandra för i helvete" är andra sköna ord som liksom spottas ut ur min mun ungefär var sjunde minut. Det är som om dagarna fungerar ganska bra, men på kvällarna, när jag gissar att det är bra att ha en annan förälder till hands som kan ta över lite av det där tjatet och gnatet, då finns det ingen ork kvar. Hur många middagar har inte slutat i tårar som faller ner i pastan och tre sura individer? Hur många gånger har jag inte lagt barnen trots att vi varit osams och jag en kvart senare måste springa in och pussa och be om ursäkt för att mamma beter sig dumt och är arg hela tiden? Rätt så många gånger faktiskt.
Så. Finns det någon slags snabb internetkurs, eller en huskur eller vad tusan som helst som jag kan ta hjälp av för att sträcka ut det där tålamodet typ en timme eller två?

P.s. När ni ändå är i farten, tipsa gärna om det finns någon handbok i hur en slutar svära så in i helvete framför barnen.

Tack på förhand.
Puss

5 kommentarer:

  1. Jag låter likadan nör jag tappar tålamodet. Svär om det här jävla hemmet, att det ser ut som ett fanhelvete här osv. Trevligt. Har dessvärre inga tips, sp om du får några får du gärna dela med dig

    SvaraRadera
  2. Åh, jag tänker att det väl inte är så jäkla lätt helt enkelt? Att man faktiskt kanske måste ge sig själv lite utrymme att tappa tålamodet och att man fan inte är en sämre förälder för det!!? Så länge som man är snäll o fin och bra med dom,vilket jag är övertygad om att du är, däremellan så tror jag verkligen inte att ungarna far illa av höjd röst nån gång om dan... Men nä, det är inte lätt och det känns ju inte bra när man tappar det, men vafan. Och lite jävla svordomar har väl heller aldrig skadat nån. Kram på dej.

    SvaraRadera
  3. Jag har nästan slutat svära av ren viljestyrka. Men förlora humöret.... Äsch man får gapa och skrika lite. (Även varje kväll). Plötsligt är barnen större och det är lugnare, mindre bråk. Hoppas jag.
    Oavsett så är det varken frånvaro av svordomar eller ett ständigt pedagogiskt leende som gör en till en bra förälder

    SvaraRadera
  4. Är tyvärr också ett svärande, otrevligt mönster när jag blir uppstressad och är trött (och barnen är asjobbiga). Måste bli bättre men hur...?

    SvaraRadera
  5. Det är kanske inte så konstigt att det blir så, jag tycker det är jättetufft att vara ensam med barnen ibland och då är jag ju det inte hela tiden som du utan bara då och då. Så jag förstår att det är tufft och tycker att du ska vara snäll mot dig själv. Ni har säkert många fina stunder också!

    SvaraRadera