måndag 20 oktober 2014

Äntligen tillbaka! Dagen i bilder, Söndagsedition.


Söndag morgon. Barnen gick och la sig elva igår kväll pga vi var ute och roade oss storartat med vänner, kortspel och sjuka mängder godis. Men ändå skulle dom upp och studsa vid sju på morgonen. Dårar är vad dom är. Men ändå rätt god stämning vid frukosten. 

Jag lyckades muta till mig lite lugn och ro. "Så mycket bättre", stickning och kaffe. Ja men jag kan inte värja mig längre. Jag anammar allt som har med tantighet och pysslighet att göra numera. Jag har visserligen alltid varit en liten tant och har någon slags bisarrt förstorad pysselådra som pumpar inuti mig. Men det där har legat lite i dvala den sista tiden. Men nu går jag visst all in. Och såg ni "Så mycket bättre" igår? Eller idag? Orup hörrni. Mitt största guilty pleasure någonsin, jag längtar redan till nästa Lördag så jag kan strunta i att gå ut och dricka öl och titta på Orup istället. 

Barnen då? Rätt slöa kan vi väl säga.

Tillslut somnade den yngsta förmågan bredvid sin morfar och det här lilla geniet satte genast igång att skriva. Ja det är hennes nya grej förstår ni. Skriver sitt namn, sin brors namn och idag ville hon skriva alla namn på alla i familjen. Det kan vara bland det gulligaste jag sett faktiskt. 

Jaha medan hon sysselsatte sig själv och sin mormor med att reda ut vad de där bokstäverna heter städade jag upp lite. Såhär bor vi. Edith bor i det här rosa rummet med prinsessslott och prinsesssäng och prinsessböcker. Det är väldigt viktigt att det är prinsessgrejer. It has begun. 

Jag och Edgar bor i den här sköna sängen. Kanske den skönaste sängen jag sovit i faktiskt. Jag hade ju helst velat ha barnen i ett rum och mig själv i ett annat rum. Men har ni hört talas om syskonbråk någon gång? Mmm. Mina barn bråkar rätt mycket. Jämt faktiskt. Till och med i sömnen. Så det är jag och samsovande tvååring i all evighet. Rätt så trevligt faktiskt.

Speaking of....efter att ha vaknat upp utan morfar bredvid sig var han i fullständig upplösningstillstånd och det enda som gjorde honom lugn igen var löften om havregrynsgröt till lunch och björnjakt i skogen. 

Så det var väl bara att ta på sig skogsmulleuniformen och se glad ut då. 

Och det här två hittade ca femton björnar som låg och sov, ett par tre lejon och en varg också. Aja. Dom kanske inte har ett hem med sina egna sängar och sina egna leksaker, men fantasi har dom i alla fall. 

När vi kom hem började den där pysslighetsådran pumpa besvärligt igen. 

Så jag gjorde en jävla krans till ytterdörren medan barnen grävde upp mammas rabatter (säg inget). Vad håller på att hända med mig? Jag har ingen aning. Men jag älskar't!

När vi kom in ville barnen leka hundar. Och då fick inte jag vara med. Nej men så tråkigt då. Jättetråkigt. Stackars stackars mig som måste ligga här och läsa i all min ensamhet medan ni två håller på att roa er sådär. 

Sen lagade morfadern sin berömda tortellini med ädelostsås-rätt. Och eftersom barnen fortfarande lekte hundar intogs maten på golvet. För några hundar vill då inte jag ha vid köksbordet i alla fall. Plus att mina barn ALLTID äter upp maten om dom får äta från golvet. Alltid. Oavsett vad som serveras. Överväg det nästa gång ni diskuterar bordskick där hemma. 

När de där urgulliga snorvalparna somnat kom den där stickningen fram igen, till Walking Dead den här gången. 

Ni kanske inte tänkte på det. Men det här är första dagen på ca två månader som jag inte gråtit. Inte en enda gång. Inte en endaste liten tår. Jag har väntat på den här dagen, väldigt länge. För jag visste att någon gång kommer det vända, någon gång kommer jag klara av att ta mig igenom en hel dag utan att gråta. Och plötsligt hände det. Nu har jag dragit ut på den här dagen. Klockan är ju snart ett och jag borde ha sovit för ca tre timmar sedan för att vara någorlunda funktionell imorgon. Men jag ville njuta lite. Känna in stämningen. Mentalt high fiva mig själv. Ja ni fattar. Nu blir det bara bättre hörrni. Och imorgon är det måndag igen.

10 kommentarer:

  1. Välkommen tillbaka Dagen i bilder och välkommen tillbaka dagar utan gråt!

    SvaraRadera
  2. Hurra! Så mycket fint i detta inlägg!

    SvaraRadera
  3. Inte för att det är fel att gråta, men hurra för att inte göra det!
    och vilken tjusig delfinkopp!!

    SvaraRadera
  4. Så fint inlägg.

    SvaraRadera
  5. Alltså vad glad jag blir att läsa att du hittat det fina i vardagen igen. Jag tycker du är modig, både som gråter och kraschar och som reser på dig igen. Jag hejar på ditt lag jag, oavsett sinnesstämning.

    SvaraRadera