torsdag 10 juli 2014

Sista dagen

När jag kom in i köket omfamnade han mig och drog ett djupt andetag. Han andades in mig. Min doft och min närvaro. Det sista av mig.
Han viskade i mitt öra: "Im sorry. Im sorry for how it all ended" och i hans famn fick jag äntligen tid och plats att gråta ut. Sen sa han det jag har behövt höra sedan den där kvällen i April då allt tog slut. Han sa att jag varit betydande. Att jag varit viktig. Att jag spelat roll. Inom mig lagades något på ett ögonblick. Plötsligt kändes allt det vassa och hårda lite mjukare och lite behagligare. Jag kände mig äntligen lite friare.
Men imorgon när han lägger nycklarna i min hand och stänger dörren efter sig kommer jag falla sönder. Det här med att vara stark och stolt får vänta. Nu vill jag bara sörja att jag förlorade honom. Min bästa vän. Jag vill bara sörja att han är borta och att jag inte vet när eller var våra vägar kommer mötas igen. Jag vill bara sörja klart. Sen kan jag vara stark.

17 kommentarer:

  1. Svar
    1. <3 Den här kärleken alltså. Så värdefull.

      Radera
  2. Att våga känna det svåra fullt ut och sörja är modigt. Det krävs styrka för det. Det är att vara stark. Den fege biter ihop och trycker undan, låtsas som att det inget är. För den törs och klarar inget annat. Det är så klart ok att vara feg också. Men jag tror verkligen att om en orkar och klarar sörja mår en så mycket bättre på sikt. kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja kanske har du rätt. Jag har aldrig haft några problem att våga känna och vara ledsen. Men den här ledsamheten är det svåraste jag någonsin känt på.
      Tack för dina ord.

      Radera
  3. Allt i sin tid. Allt har sin tid. Stor stor kram till dej. Marie (mpestar)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja precis. Jag måste påminnas om det. Tack.

      Radera
  4. Nu fick du mig att gråta. Du skriver ju så fint, du är så modig som tillåter dig själv känna och gah! du är så bra. Bryt ihop och tejpa ihop, snart snart lättar allt!
    kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Kajsa!
      Jag älskar peppandet!
      Snart blir det bra igen.

      Radera
  5. Men åååå Sandra. Jag hoppas att du känner dig bättre snart, och visst finns han väl kvar som en vän? Och som dina barns far? Puss och kram till dig! <3

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja såklart är han kvar som en väldigt bra och viktig vän. Och såklart som mina barns far!
      Jag kommer känna mig bättre snart. Det är jag helt övertygad om.
      Tack för all kärlek!

      Radera
    2. Puss puss på dig!

      Radera