lördag 12 juli 2014

Om barnafadern

Det är många som frågar och undrar om barnens far just nu. Om han lämnar barnen och om hur han kan göra det.
Jag vill egentligen inte gå in på några detaljer, jag är inte i en position där jag kan tala för hans beslut eller hans fortsatta liv.
Men ni måste förstå att oavsett om jag och han inte längre lever ihop, oavsett om jag inte helt och hållet kan förstå honom, så kommer jag aldrig göra något annat än att stötta honom i vad han än tar sig för.
Det finns ett mörker hos alla människor. Mörker som ibland inte går att förklara eller för den delen ens att förstå. Människor är inte kompletta och vissa har en naturlig fallenhet för det mesta, men inte för allt. Att inte ha en fallenhet att klara av att vara en närvarande förälder på alla sätt och vis måste på många sätt vara det svåraste. Jag har känt på det under en kort period, när Edith var nyfödd och jag var fylld av depression och ångest. Då kunde jag varken älska eller känna mig nära. Men det var under några månader och så fort jag tog mig igenom det föll allt på plats. Att alltid, varenda dag, känna så måste vara ett av det svartaste mörker en människa kan leva med.
Jag tvivlar aldrig på hans kärlek till sina barn och han kommer alltid vara deras far på alla sätt och vis. Dom kommer att ses och dom kommer så länge jag orkar och kan ha en fungerande relation. Säkert komplicerad och svår i perioder. Men jag är övertygad om att barn kan bli lyckliga vuxna utan två föräldrar ständigt närvarande i vardagen. Våra barn kommer alltid ha många bra vuxna förebilder i sin närhet i vilket fall som helst. Det finns inget inom mig som varken vill eller kan ändra honom eller hans mörker. Det är som det är och jag är helt övertygad om att vi kommer göra det absolut bästa vi kan av situationen. Det finns inga vinnare eller förlorare här. Det finns bara människor, barn som vuxna, som alltid kommer veta att att dom är älskade och trygga, oavsett avstånd eller tidszoner. Jag hoppas att ni kan hålla era eventuella tankar och kommentarer om honom och hans beslut för er själv i fortsättningen. Om inte jag pratar illa om honom finns det ingen anledning för någon annan att göra det heller.

17 kommentarer:

  1. Du starka kvinna!

    Jag önskar dig varmt lycka till!

    De varmaste kramar från en okänd medmänniska.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack du okända medmänniska. Det värmer gott må du tro.

      Radera
  2. Åh, jag beundrar din integritet! Det är stort att försvara sitt ex mitt i en skilsmässa, inte många skulle klara det. Samtidigt som ilska är en kraft och energi framåt, så jag hoppas att du -utanför bloggen- tillåter dig att bli asförbannad också. Men schysst att inte tvätta er byk offentligt och att lägga nivån högt. Alltså ditt ex kommer aldrig träffa någon så bra som duken, det måste vara helt omöjligt.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, utanför bloggen är jag absolut både arg och vansinnig. Inte så jättemycket på honom egentligen även om jag är det ibland såklart. Jag är mest arg på att det blev såhär. Att ingen av oss engagerade oss osv.
      Jag har aldrig riktigt förstått det där med att smutskasta någon som man har älskat en gång i tiden.

      Radera
  3. Bra som du ska det stå. Inte duken.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Och jag förstod faktiskt det. ;)
      Och nej, det kommer han förmodligen inte göra. Det vet han om också. Men han är ju redan kär i någon annan. Så hon måste ju vara rätt bra hon också.

      Radera
  4. Väl skrivet! Att lära sig att man sällan ser hela bilden av andras familjeliv/relationer/önskningar/känslor är oerhört viktigt. Man ska inte döma andra o deras lösningar

    SvaraRadera
    Svar
    1. Precis så.
      Det är givetvis okej att vara nyfiken och att undra. Men det där dömandet klarar jag mig utan.

      Radera
  5. Sandra, du är så himla klok.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Men åh tack! Det är den finaste komplimangen tycker jag. Tack!

      Radera
  6. Du är så jävla bra! Välkommen tillbaka till Sverige.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack så mycket! Det ska bli fint.

      Radera
  7. Klokt och starkt av dig!

    SvaraRadera
  8. Jag tycker att det är starkt och bra att du inte smutskastar honom, för i slutändan så leder det ju inte till någonting egentligen. Vad som är händer och som har hänt så är det väl någon slags mening med det ändå tror jag. Och att det bästa en kan göra är att försöka vända situationen till något bättre. Som du håller på med nu och det kommer att bli jättebra för er :)

    SvaraRadera