tisdag 15 juli 2014

En annan dag i bilder

Men hör på det här nu då: jag vaknade först av alla idag! Så innan de där små barnen vaknade förberedde jag frukost och dukade fint på bordet. "ÅH TACKSÅMYCKJET MAMMA" utbrast Edith när hon tassade in i köket och gnuggade ögonen. För hon ser sånt. Jag vet det. Frukosten blev i och för sig varken trevligare eller mindre skrikig pga det. Men det var ju ändå värt att överraska barnen sådär.

Efter dagislämning hade jag en del ärenden att uträtta. Posten, banken osv. Men för i helvete. Det här samhället öppnar ju för jävla sent. Så jag satt i en park en stund och livsnjöt lite. Tänkte ta en skapligt skrytig selfie. Det gick skitbra.

När jag ÄNTLIGEN lyckades fixa allt skit jag var tvungen att fixa (på tyska dessutom, ja men lagom tills att jag ska flytta härifrån släpper såklart tyskan och jag beter mig som något slags proffs) träffade jag en kompis. Vi gick i shoppingalleria och shoppade, skvallrade, åt slaskig foodcourter mat och jag hann med att gråta en liten skvätt också. Fy fan. Att tvingas säga hejdå till alla jag har lärt känna här kommer ta hårt på mig.

Ja sen fanns det inte så mycket tid kvar så jag hämtade barnen och gick till en park med några andra vänner. Alla andras barn lekte fridfullt och lyckligt. Mina barn skrek och betedde sig som rövar nästan exakt hela tiden. Utom precis i den här sekunden då. Förrädiska små liv de där. Ena dagen lyckliga och harmoniska, andra dagen förbannade och svåra. Men dom har väl någon att brås på.

Ja vi fortsatte väl röveriet med att äta med alla barn på Ikea. Alltså det var rätt trevligt första gången, rätt ok andra gången, men nu vet jag väl inte riktigt om det är så trevligt mer.
Mina barn fortsatte ju att vara sura och skrikiga och nästan ingen mat åt dom heller. Alltså jag bryr mig verkligen inte om mina barn är skrikiga och får utbrott på offentliga platser. Jag skiter totalt i blickarna och suckarna från andra som tycker att barn ska bete sig och vara korrekta. Men det är ju så utmattande att vara lugn och pedagogisk hela tiden. Det enda jag vill är ju att skrika tillbaka och hulkgråta samt springa därifrån. Tillslut hotade jag med "om ni inte bla bla bla bla så går vi hem på en gång". Så det gjorde vi, mitt i maten och allt.

När vi kom hem låg vi alla i sängen och slickade såren lite. Höll om varandra, bad om ursäkt, pratade lite om hur vi ska göra nästa gång och sånt där. Hittade tillbaka till teamkänslan och avslutade med en berättigad high five. Så löjligt, som ett jävla hockeyteam. Men ni vet hur barn gärna härmar uttryck som vuxna i deras närhet använder ofta? Edith använder de här uttrycken rätt ofta: "LÅT BLI DEN DÄR", "KOM TILLBAKA!", "FOR FUCKS SAKE" och "MEN ÅÅÅÅÅÅHHH!!". Men idag sa hon "DET ÄR VI NU MAMMA" och det gjorde mig lite blödig. Så himla fint ändå. Kanske förstår hon mer än jag trott.

När barnen somnat nära varandra i min säng slog jag till med den här underbara kombon: öl, tv-serier och bubbelbad. Ja det kändes gott. Nu ska jag ta och sova och försöka ignorera Trubbelkänslorna i magen som bara Trubbel kan ställa till med. Mer om det en annan gång.

4 kommentarer:

  1. "Det är vi nu mamma", nu blir jag blödig!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja eller hur! Så rart och fint.

      Radera
  2. Vilket bra avslut på dagen. Bubbelbad kan nog få den värsta dagen att bli ändå rätt ok. Och Edith då, vilken unge :)

    SvaraRadera