söndag 15 juni 2014

Jag försöker blogga mer. Men det tar ju sån jävla tid

En rätt skön grej med att vara singel är ju ändå att jag har fått ett helt rum för mig själv numera. Jag kan sätta upp vilka planscher jag vill på väggen utan att det ska diskuteras i det oändliga. Jag kan gå och lägga mig i sandiga lakan, eftersom jag inte bryr mig, utan att bli väckt mitt i natten av att någon måste byta lakan omedelbart. Jag kan också sitta i sängen och dricka en öl, lämna ölflaskan på byrån intill sängen, och skita i att ta bort den i flera veckor, utan att det gnälls om det.
En annan bra grej med att vara singel är ju att dejta. Eller i ärlighetens namn är det inte alltid så jävla roligt. Herregud vilka dårar det finns där ute. Och vilka dåliga dejter jag varit på. Men också en del bra dejter.
Min sämsta dejt hittills var med en person som först var 15 minuter sen till baren, och eftersom jag alltid är 15 minuter tidig var det ju rätt lång väntan. Sedan spenderade hen två timmar åt att prata om ämnet hen håller på att doktorera inom. "Jättespännande" för någon som precis gjort slut med sin man sedan 4,5 år tillbaka och vill bli lite uppvaktad igen. Inte lyssna på molekylära svårigheter inom kvantfysik. Inte en enda gång tittade hen mig i ögonen eller frågade någonting om mig. När jag sedan låtsades att min telefon ringde och att jag var tvungen skynda mig hem till mina barn som blivit "akut magsjuka" antydde hen att jag var rasist eftersom jag inte ville ligga med henom. Ja. Tänk om jag hade kunnat komma på den lögnen, att det var hens hudfärg som störde mig och inte hela hens jävla uppenbarelse, då hade jag kanske sluppit det ivriga sms:andet de följande veckorna och tjatet om en ny dejt. Ja för jag träffar ju hemskt gärna någon som inte verkar det minsta intresserad av att lära känna mig, men som ändå är övertygad om att jag är rasist. Jag ljög tillslut om att jag skulle flytta hem till Sverige och att vi aldrig kommer ses igen. Ja det är den skitvärlden jag ska ge mig ut att dejta i igen. Där jag måste ljuga för att en person ska fatta att jag inte vill ses igen. För att ett nej inte är ett nej. Fy fan.

Jaha. Nu har mitt försök i att ta den här bloggen lite mer seriöst resulterat i att jag suttit i en timme med det här inlägget. Jag är kanske inte lika spontan och taktlös som jag alltid sett mig som när jag bloggar. Kanske har jag mognat lite. Kanske börjar det bli tråkigt att blogga. Eller så känns det bara lite ovant att skriva om andra personer, som ingen av er känner eller har träffat istället för någon som funnits med ända sedan den här bloggens begynnelse och som många av er känner till redan. Men nya tider kräver nya vanor. Jag är ju en dejtande ensamstående mamma numera. Jag måste ju få skvallra om hur det verkligen är att vada där ute i dejtinglivets avloppsvatten.
Jag betackar mig också från fler eventuella kommentarer om att det kanske är lite tidigt för mig att dejta igen. Jag är en vuxen och helt funktionell människa, jag gör mina egna val. Ni kan ta eran "omtanke" någon annanstans. Tack.

13 kommentarer:

  1. Hahaha, så sweet! Jag ska bli singel och prata om mitt forskningsämne för alla som inte vill höra, tror jag. Då kan vi dejta! /J

    SvaraRadera
    Svar
    1. Mmmm. Skulle älska att dejta dig. ;)

      Radera
  2. Tack för att jag får följa med på det här. Jag älskar din blogg. Nu vill jag höra om den bästa dejten hittills!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack för att du följer med! Bästa dejten kommer snart.

      Radera
  3. Dejta loss och låt oss följa med!!!

    SvaraRadera
  4. Åh jag vill verkligen läsa dejtskvaller! Kör på med både dejtandet och dejtbloggandet! :D /Pia

    SvaraRadera
  5. Jag vill läsa mer om dejtandet! /mvh varit i ett monogamt förhållande länge

    SvaraRadera
    Svar
    1. Haha. Jag ska berätta allt jag vet. :)

      Radera