söndag 18 maj 2014

När smärtan vandrar ut

Efter två dygn av fullständig vidrig smärta i ryggen ringde jag tillslut en läkare som fick komma hit. Medan han satte sprutor i min rygg och försökte dämpa smärtan sa han att det här beror på något annat. Något svårare. Det kan inte bli svårare än en skilsmässa viskade jag som svar. Han höll med och gav mig några morfintabletter i handen, gav mig en kram och gick vidare till nästa patient.
Mina barn som levt på popcorn och mjölk med honung blev jublande glada när jag äntligen kunde servera vanlig mat. Mina barn som fått natta sig själva och byta blöjor på varandra blev så orimligt förtjusta i att jag kunde vara med dem igen. Det gör fortfarande ont. På insidan och ut. Men det kommer bli bättre.
De här dagarna har fått mig att tvivla. Jag vill inte göra det här själv. Jag kan inte. Jag får svårt att andas när jag tänker på livet och att aldrig mer få avlastning, att aldrig mer få vila ut.
Jag hade ju bestämt mig för att stanna här. Men kanske får jag fundera några vändor till. Jag vill aldrig känna mig såhär förlamad igen. Jag vill aldrig att mina barn ska klampa runt bland popcornsmulor och somna ensamma igen för att jag inte har någon annan att be om hjälp. Jag vill inte vara en familj heller med olyckliga vuxna som slutat älska. Jag vill bara att vi ska hitta en lösning. Gärna en lösning som innebär att vi bor på samma kontinent. Gärna i samma land. Men allt har vänts upp och ner. Igen. Som om inte det vore nog med att vår kärlek dog. Det finns så mycket mer och jag vet inte var vi kommer hamna. Nu ska jag bara flyta med ett tag. Jag ska försöka att inte drunkna och inte simma för snabbt. Bara flyta med och kanske sluta vara såhär morfinfnissig någon gång.

4 kommentarer:

  1. All styrka till dig! Och snälla du, be om all hjälp du kan få. Det bästa jag kan komma på är att du tar kontakt med Svenska kyrkan (en gång i tiden hjälpte de min mamma tom. med boende), de vet säkert mer om vilken form av stöd du kan få. Tex. finns Notmütterdienst: http://www.nmd-ev.de/ där du kan få hushållshjälp och barnpassning. En plats jag tycker låter trevlig är den här: http://www.nachbarschatz.de/ där ensamstående kan träffas. De har krisstöd också. En bra husläkare, förskolan eller vänner kanske också kan ge dig tips. Du kan tom. få semester med dina barn: http://www.muettergenesungswerk.de/
    Det är ett myller förstås, som alltid i Tyskland. Och hjälp från familj och vänner är såklart det bästa. Men det här hjälper kanske mot den värsta känslan av hjälplöshet.
    Stor kram!

    SvaraRadera
  2. Fina Sandra vad jag känner med dig och inget kan göra :( sänder massa kramar iaf <3 och hoppas och vet att du kommer komma ur det starkare.

    SvaraRadera
  3. Jag kan verkligen relatera till din smärta. Både den fysiska och den psykiska. Jag går också igenom en skilsmässa, en långdragen historia där vi just nu är på en nivå där han och hans nya beslutar saker som egentligen bara ska röra honom och mig. Det gör så ont att jag knappt kan andas vissa dagar.

    Men jag rekommenderar dig att andas! Andas, andas, andas! Yoga, eller gör bara lite solhälsningar, andas igenom smärtan. Andas in kärlek och ut smärta! Andas och kom ihåg vem DU är! Vi kommer att klara det och vi kommer komma ut starka på andra sidan! Stor kram till dig!

    SvaraRadera
  4. Men fy i helvete. All styrka till dig och krya på dig! Och ta emot all hjälp du kan få!

    SvaraRadera