tisdag 15 april 2014

Vardagen fortsätter ju. Tisdags edition

Jag måste orka med vardagen. Trots sömnlösa nätter som spenderas med ett rätt brett känsloregistret. Allt från lättnad till ilska. Gärna på en och samma gång. Och barnen ska ändå bestämt kliva upp tvivelaktigt tidigt. 05:00 idag. Bättre än 04:30. Betydligt sämre än 08:30.

När barnen lämnats på Kita återstår ett par alternativ för mig att göra.
Antingen gå hem och hulkgråta med en bytta glass i famnen eller hålla mig sysselsatt. Idag valde jag det andra alternativet. Någon annan dag väljer jag det förstnämnda.
Jag sysselsatte mig med att dels träffa en vän jag funnit via Instagram. Vi är från samma del av Sverige, har gemensamma intressen, har precis gjort slut med våra partners och ska börja helt nya liv här i Hamburg. Men jag gjorde något annat också. Jag stod framför spegeln ett tag och försökte vänja mig vid tanken på att den här 28-åriga personen snart kommer vara frånskild. Och singel.
Singel? Det låter nästan lite vidrigt. Kanske kommer jag ljuga lite om den detaljen ett tag till. Ensamstående klingar ju onekligen lite bättre. Inte så mycket köttmarknad över det.
Förväntar mig för övrigt en svår identitetskris snart. Blondering av hår, stora ironiska tatueringar eller lesbiskt uppvaknande. Något blir det. Var så säker.

När identitetssökandet i spegeln inte ledde till någonting märkvärdigt gick jag och hämtade barnen på Kita. Tillsammans åkte vi till en park med en handfull goda vänner. Det var så fint och minnesvärt. Det här gjorde vi förra sommaren också. Då pratade vi om min längtan efter ett tredje barn. Nu pratar vi om att det var väl bra att det inte blev någon bebis ändå. Och mycket mycket mer. Dom är både kloka och roliga. Min bästa kombination.

Till middag åt vi gröt. Så löjligt uppskattat av barnen att jag överväger att aldrig mer laga mat i mitt liv.

Och när det var läggdags skulle det delas säng. För det gör dom på Kita nu. Och det är ju ungefär det gulligaste jag varit med om.

När barnen somnat är det min svåraste stund. Jag grubblar, ångrar och våndas. Jag vill att allt bara ska bli klart. Samtidigt som jag vill fortsätta älta. Men ikväll bjöd jag hit en vän som kom med cola och choklad. Vi pratade ingenting om spruckna förhållanden eller om svåra identitetskriser. Istället lyssnade vi på black metal och satt mest och höll käft. Precis rätt sällskap för mig.

Det har väl varit en rätt bra dag idag med gissar jag. Imorgon ska jag kolla på två lägenheter. Det blir nog också bra. Eller jävligt svårt. Det beror väl lite på hur den här känslosamma schizofrenin jag drabbats av beter sig.

13 kommentarer:

  1. Fina fina Sandra. Jag är glad att du ändå verkar ha vänner kring dig. <3

    SvaraRadera
  2. Åh, Sandra! Jag blev så jäkla ledsen för din skull när jag läste. För allt du måste gå igenom nu, och för allt du redan måste ha tagit dig igenom för att komma fram till det här. Försöker skicka så mycket styrka och virtuella kramar jag bara kan. Tids nog är ni igenom hela skiten och mår bra, allihop!

    SvaraRadera
  3. Vi tog beslutet i juli, flyttade isär i januari. Jag kallar mig inte singel. Jag är skild. Vilket nog gör att många inte ens vet om det än. För basunerar man ut singel på Facebook då dyker det upp i allas flöden, medan skild inte dyker upp i någons.
    För övrigt klippte jag av mig allt hår..

    SvaraRadera
  4. Din blogg har ju gett mig så mycket och du känne rju inte mig, och inte jag dig. Men jag önskar så att jag kunde fåt stötta nära inpå, hämta och leka med kids. handla glass till dig, klappa på dig, ta med dig ut eller whatevs. Men jag tänker på dig typ varje dag även om jag är sämst på att kommentera.

    SvaraRadera
  5. Du är asbra och du kommer komma ut på andra sidan, även om det är svårt att se nu. Sen kommer du bara att tänka: "jaha, var det så det blev?" Men nu är varje minut lång och jobbig. Bra att dyäu tar tag i!

    SvaraRadera
  6. Ironiska tatueringar och lesbiska utflykter ser jag fram emot, blondin ska du ändå försöka låta bli, du är klart snyggast som brunett.

    /dp

    SvaraRadera