tisdag 29 april 2014

Nej men såhär

Åh nej. Jag målade upp honom som ett större as än vad han är. Han är inte det. Han är fin, hjälpsam och lojal. Men framtiden ser lite svår ut.
Vi skulle ju flytta till USA ihop. Allt var klart. Det är inte säkert att han kan dra sig ur det nu. Har vi tur blir det bara under en begränsad tid. Har vi otur vet vi inte hur lång tid det blir alls.
Han lämnar inte sina barn. Och nej det är inte bara män som lämnar sina barn. Tro mig. Det finns kvinnor som gör det också.
Men han måste kanske vara borta ett tag. Och det gör mig frustrerad, arg, ilsken bortom allt sunt förnuft.
Det där företaget. Jag sa att det skulle bli vår död. Och det blev det.
Men jag är inte arg på honom. Jag är arg på situationen. Att allt tar sån tid. Att investerare aldrig tar hänsyn till känslor och familj. Att allt bara handlar om pengar.
Jag vill kunna gå vidare. Men det går inte. Jag hindras av lagar, regler och taktik. För att inte tala om allt jag måste skjuta upp på framtiden. Igen.
Jag verkar aldrig riktigt kunna uppfylla mina drömmar. Undrar vad som händer nästa gång jag är såhär nära att kunna göra vad jag vill igen?
Och det är ju vi båda som vill skiljas. Jag vill verkligen att alla förstår det. Men jag velar. Jag är osäker. Jag är fortfarande kär någonstans inuti.
Och han hanterar allt så bra. Är så stark. Medan jag bara faller hårt och plågsamt. Det är då jag känner mig lämnad och övergiven.
Det är då jag vill att han ska ta mig tillbaka. Men han är redan över det här. Så praktiskt lagd och osentimentalt. Ett bra komplement till mina svävande och långsinta känslor som är överallt precis hela tiden.
Jag kommer aldrig smutskasta honom här. Aldrig. Jag kommer aldrig se ner på honom och jag kommer aldrig missunna honom någonting. Den här bloggen kommer inte bli en smaskig skvallerblogg. Om jag inte går hem med Pete Doherty, som bor i mitt område, någon kväll. Då kan jag väl tänkas skvallra. Men skilsmässan är inget som behövs pratas om i detaljer. Mina känslor däremot. Mitt behov att älta och vädra dem är större än något annat jag känt någon gång. Inte ens graviditeter och förlossningsdepressioner har fått mig att vända ut och in på hela mig för att kunna få någon slags lugn och ro.
Så förbered er på det. Men låt honom vara. Han har inte gjort något ont.

13 kommentarer:

  1. Jag fattar. Älta på! Kram.

    SvaraRadera
  2. Det låter bättre om han inte är på väg att dra. Att det genm tiderna oftast har varit hos mamman barnen bor efter skilsnössa är ju dock ingen åsikt utan välbelagt i all statistik. I min generation var det bara om mamman hade allvarliga problem som barnen fick bo hos pappan. Annars var det vanliga varannan helg. Att man snabbt drog den slutsatsen av ditt inlägg var väl just det att ni haft en sådan relation där du varit hemmafru och han satsat på karriären. Klassiskt tradionellt. Skulle du fortfarande vilja flytta till USA? Kan ni inte flytta med? Eller kräver det att ni lever ihop? Det skulle ju låta barnen få sin pappa och er familj en nystart. Även om ni inte ska leva som ett par har ni ju en livslång relation att ta hsnd om. Om ni kan fortsätta var gifta på pappret skulle det kanske gå?

    SvaraRadera
  3. Ps även om han inte gjort ngt ont är det ju inte självklart att det är du som måste offra dig i denna situation. Som skilda har han ju eget ansvar för att lösa sina problem. Om han inte kan vara närvarande för att ta sitt barnansvar så att du kan göra det du vill får han lösa det. Tex genom att betala för den hjälpen, en nanny. Du behöver faktiskt inte dra det kortare strået bara för att han inte är en bov. Att du behöver skaffa en egen karriär väger lika tungt som hans företag. Om inte tyngre med tanke på att du redan stått tillbaka så länge. Det har inte att göra med om någon är en bov utan att om ni faktiskt ska skiljas så bygger inte er relation längre på att en offrar sig för den andre. Ni ska ju inte längre ha gemensam ekonomi osv. Bara gemensamma barn.

    SvaraRadera
  4. Jag misstänker att flytta hem till de blånande bergen och mjuka kullarna och bergen i Dalarna inte är på tapeten. Synd. Jag kan ta emot dig om du ändrar dig. Jag har öl till dig, och arbete till barnen. Puss fina du.

    SvaraRadera
  5. Men skönt att höra att det inte var för alltid. Jag blev så arg över din situation att det i mina drömmar inatt var jag som blev lämnad o skulle starta nytt liv alldeles själv med barnen... Hoppas allt löser sig tillslut, att eran /din situation ser ljusare ut, att du får flytta med (om det är vad du vill), att du kommer till ro. Ta hand om dig! Kram

    SvaraRadera
  6. Älta på du bara!
    Fast du, Pete Doherty i dina kvarter? Låter lite som det perfekta hej-jag-är-i-personlig-krisligget ändå. ;)

    SvaraRadera
  7. Älta på bäst du vill! Och ligg med Pete, men skydda dig ordentligt!!

    SvaraRadera
  8. Så fint inlägg. På många plan. Du fångar alltid så mycket i dina ord. Mer än du skriver.

    SvaraRadera