måndag 21 april 2014

Ensammast i stan

Det är lite så jag har känt mig i påsk. Ensam och alldeles förtvivlad stundvis. Det var ju i och för sig min ide att vi inte skulle fira påsk ihop som en familj i år. Vi är ju inte riktigt en familj längre, (eller?) och tanken att gå runt varandra i fyra dagar utan att skapa konflikter kändes helt orimlig. Så det blev jag och barnen hemma. Och visst har väl vi roat oss och haft det bra. Vi har ätit goda och långsamma frukostar, sovit och vilat otippat mycket, spenderat många timmar i parken, gått på tivoli, letat chokladägg hos goda vänner, varit ett bra team utan att tappa tålamodet en enda gång och sånt där. Men att sen natta trötta men glada barn och finna sig själv helt ensam och hela internet fylls av familjeidylliska bilder var väl sådär kul om jag ska vara ärlig. Det är väl en vanesak va? Eller kommer det alltid kännas såhär uppgivet? Kommer jag alltid känna mig ensammast i den här delen av stan?

Idag har jag i alla fall varit själv i många och långa timmar. Jag har fikat med vänner, promenerat i solen, druckit öl på rökiga pubar och avrundat det hela med att gråta i famnen hos någon jag inte känner så väl. Högt och lågt är lite av ett kännetecken för min status just nu.
Ska jag vara helt ärlig har den här veckan varit kanske den värsta veckan i livet hittills. Det har varit flera händelser som var och en för sig kanske inte hade varit så upprörande. Men att allt skulle hända samtidigt som jag precis gjort slut med min tilltänkta livskamrat har varit rätt svårhanterligt ibland. Men nu är ju den här skitveckan över. Nästa vecka blir nog bättre. Ja vi har ju till exempel vår bröllopsdag nästa helg. Ja men det blir nog livat och fyrverkerier ska ni se. Kul. Verkligen.

9 kommentarer:

  1. Själv har jag gjort det vidrigaste av vider, besökte fd. Killens fb och höll såklart på att drunkna i bilder på honom ( tusen gånger snyggare såklart om det ens är möjligt) och nån jävla brudjävel. Resulterade såklart i fulgråt och hulkande, och insikten om att nej, jag har inte kommi över denna person,även om det gått över två år.....

    SvaraRadera
  2. Håller tummar och tår för att det är en vanesak!!!

    SvaraRadera
  3. Tänker på dig och tycker att det ser och låter väldigt idylliskt. Ändå. Men jag är nog ganska dålig på idyller själv. Och bröllopsdagar.../J

    SvaraRadera
  4. Tror stenhårt på vanesak.. Och ensam i kombination med sorg över allt som inte blev brukar inte vara någon höjdare. Det blir bättre!

    SvaraRadera
  5. Det ser ut som att ni hade en jättefin påsk och jag tror på att det blir bättre. Det måste det ju bli. Sen tror jag inte för ett ögonblick att du kommer att vara ensam resten av livet och kommer alltså att ha massor av familjeidylliska bilder att erbjuda du med. Inte nu bara.

    SvaraRadera
  6. Vill skicka så mycket pepp till dig - tycker du är oerhört stark som vågar bryta dig loss från det som varit trygghet, vidare till något som kan bli ett fantastiskt äventyr trots att det är asasasobbigt. Jag vet inte hur länge vi följt varandra, men du kanske vet att jag var ensam när jag var gravid & första tiden. Där var inte sorgen över förlorad kärlek så stor, för jag var så fylld av ilska och bitterhet och förödmjukelse gentemot den som försvann. Jag såg mitt "vanliga" liv rinna ifrån mig, alla vänners liv som fortsatte. Grät någon gång så hetsigt att näsblod kom sprutande. Sedan kom bebisen, min fina son. Som skrek hela nätterna, fast samtidigt var så ljuvlig. Hela det första året är i minnet en himla röra av världens bästa och världens värsta. Vännerna som försvann, vännerna som trädde fram. Jag fortsatte plugga distans, när bebisen sov satt jag framför datorn. Jag byggde upp ett liv åt mig & min son. Vi blev tre när min bästa vän ville vara med oss. Vi flyttade till en ny stad, malmö, och började om. Nu är det flera år sedan, bebisen har ju precis fyllt sex år & är ju storebrorsa sedan några år tillbaka. Jag är inte längre så särskilt bitter eller arg, känner mig inte längre förödmjukad. Jag känner istället att tack vare det jag fick bära då blev jag enormt stark i mig själv, från att tidigare ha varit ganska så..inte svag, men inte heller så bra på att stå upp för mig själv & göra rätt val. Nu lever jag svennebananliv & du ser mig fota mina trädgårdstulpaner på instagram och min familj & kanske är jag en av de som i påsk lagt upp glada bilder (antagligen) - men jag vill att du ska veta att även om jag inte alls kan förstå vad just nu går igenom eller vi känner varandra så är jag ändå med dig i tankarna och hoppas att allt vänder för dig och att du i slutändan kommer ut som en megastark & lycklig person. Tycker redan du gör ett grymt jobb när det gäller "stark"biten och du verkar vara en megaklippa till mamma...jag ska sluta där innan det här blir alltför megasnörvligt, men heja dig! /Jennie salmiakatfolket

    SvaraRadera
  7. Tror också det är en vanesak men va fasen, sånt försvinner ju inte och ersätts med något nytt basta liksom.
    Har inga råd att ge, är ju själv i liknande situation även om jag inte skriver ut det på blogg/insta/fb för jag vill inte dela med mig till djungeltrumman aka släkten. Du har två fina fina barn som kommer att uppta din tid och när de inte gör det så är det Sandratid! Och allt kommer att vara svårt, jobbigt och ledsamt i början men alldeles säkert bli bra när det fått sjunka in en stund.
    <3

    SvaraRadera
  8. Ta dig tid att läsa min korta vittnesbörd, kan det vara bra för dig eller en person nära dig.


    Mitt namn är fru Emily James. Jag vill dela denna korta vittnesbörd med de goda människorna i den här världen. Det kan vara användbart för dig på ett eller annat sätt. Det här är min historia.
    Min man tycker att månggifte är inte fel, har han sett en annan tjej för det gångna 1 år nu, och jag sa till honom att han måste sluta, men han säger att han är kär i henne, de har till och med talat om varit tillsammans "FOREVER" och även
    henne flytta in hos oss. min man älskar mig fortfarande, han ångrar att få in detta i första hand, men inte villig att bryta upp med henne, säger han, om han så break-up, kommer det inte finnas någon annan relation utanför deras matrimony.One dag som jag var går via internet på jakt efter jobb, jag såg olika vittnesbörd om om hur en profet hjälpt dem med deras problem. En av dem sa att han hjälpte honom botade sina sjukdomar, den andra sa att han hjälpte henne blev gravid efter 11 år av att vara barnlös och jag såg en annan som sa att han hjälpte henne räddade hennes äktenskap och få ett bra jobb, hon tappade E i denna stora man, så jag bestämde att ge mannen en rättegång och jag kontaktade honom på hans e-post: drokosu01@gmail.com denne store man berättade för mig att min man var under damens förtrollning. Men han kunde bryta förtrollningen och min man slutade relationen med damen inom 48 timmar och han kom tillbaka till mig att be om ursäkt för allt han gjorde och bad om min förlåtelse. Vänner inte kvar i tystnad eftersom de säger "ETT PROBLEM DELAD ÄR ETT PROBLEM HALF LÖST" Men jag säger ett problem som delas med denna stora man är "ETT PROBLEM PERMANENT LÖST" eftersom någon gillar DR OKOSU har en lösning på alla dina problem oavsett problemet bara att kontakta honom på hans e-post: drokosu01@gmail.com jag lever lyckligt nu med min man och min 2 underbara kids.DR OKOSU berättade jag kunde också kontakta honom på något av följande problem:

    (1) vill att ditt ex tillbaka.
    (2) Du har alltid mardrömmar.
    (3) För att främjas på kontoret
    (4) Vill ett barn.
    (5) Vill du bli rik.
    (6) vill hålla din man / fru att bli din ensam för evigt.
    (7) behöver ekonomiskt stöd.
    8) Vill du ha kontroll över er äktenskap
    9) Vill du bli attraherad av människor
    10) Barnlöshet
    11) BEHÖVER make / maka
    12) Cure för någon sjukdom.
    Kontakta DR OKOSU idag och du kommer inte att ångra dig. E-post: drokosu01@gmail.com
    Tack för din tid .....

    SvaraRadera