tisdag 25 februari 2014

Sovande barn är ju fina i alla fall

Vi har snart varit här i en vecka utan att ha gjort något särskilt vettigt. Inte träffat vänner pga vänner är upptagna/ointresserade av att ses. Inte träffat vänner pga sjuka barn. Mitt barn alltså. Naturligtvis. För att åka till Sverige och isolera oss samt driva varandra till vansinne var ju precis vad vi behövde. Jag känner mig ganska frustrerad. Och kanske lite ledsen. Jag blir ju lätt det, så varför inte nu?
Vi kan väl titta på bilder på mina fina sovande barn så länge? Så kan vi hoppas att barnen blir friska snart och att eventuella vänner har något intresse av att ses någon gång.

23 kommentarer:

  1. Men vad synd att det blev så. Men vad fina de är sötisarna :) Hur länge ska ni vara i Sverige? Hoppas att det vänder med sjukdomar och att resten av resan blir roligare för er.

    SvaraRadera
  2. Jag hoppas verkligen att resten av resan blir bättre. Förstår att det är jobbigt så hoppas att sjukdomarna försvinner och du får komma iväg lite.
    Emma

    SvaraRadera
  3. Vad söta sovbilder på fina barn. Hoppas ni blir friska snabbt nu så ni får ett bättre avslut på er Sverigeresa. :)

    SvaraRadera
  4. Jättefina sovande barn. Hoppas fortsatta vistelsen blir bättre och att kidsen kryar. Kram!

    SvaraRadera
  5. Förstår precis vad du menar! Det är så otroligt känslosamt att komma hem till Sverige, och jag har alltid så himla höga förväntningar att det nästan inte går att leva upp till. Sånt som att vänner inte riktigt har tid att ses gör så himla ont, och jag tror inte riktigt de förstår hur mycket det betyder för en med de där sverige-besöken och att få träffa 'alla' (gråter alltid en massa när jag är hemma i sverige för varenda känsla blir förstärkt på nåt sätt). Tror aldrig vi kommer vänja oss vid det. Men ändå är det fint på nåt vis! Att vi får ha två hem i olika länder med sina egna fördelar och nackdelar. Och när jag är tillbaka i utlandet igen minns jag ofta mest bara det bra delarna av sverigevistelsen. Hoppas resan blev fin till slut! Och jag antar att speciellt dina föräldrar och dina barn uppskattade mycket att få umgås! kram

    SvaraRadera