söndag 12 januari 2014

Tänk vad olika det kan vara

Ena dagen fylls till bredden av bubbliga känslor och fina minnen som man vill spara och ta fram när det regnar och är grått. En gör favoritsaker som att:

...gå till bageriet tidigt på morgonen och ställa till med en konungafrukost.

...ha barnen ålandes kring fötterna nästan hela morgonen och le lite åt det där fnittrandet dom håller på med.

...måla badkaret i fina färger. Och tvätta bort smörrester i håret.

...sova middag med hela familjen till sena eftermiddagen.

...gå på barncafe där det lönar sig att vara stammis när ett bord skakas fram när det egentligen är fullt.

...dricka drinkar med svenska vänner på ett tvätteri.

Och så kommer nästa dag. Fylld av grubbleri och ångest. Gråten i halsen och hjärtat i mörkret. Orostankar som kommer från ingenstans. Känslor som inte varit här sedan jag började med medicin. Svårt att kontrollera mig själv. Mår illa. Är trött. Så fasligt oändligt trött. Orkar inte trösta ledsna barn. Fräser. Äter inte. Faller. Vill bara sitta stilla och stirra in i en vägg.
Snart är den här dagen slut. Jag ligger i badet och har öppnat en spellista jag lyssnade på när Edgar var sjuk och låg på sjukhus. Det finns melodier där jag inte hört sedan dess och som drabbar mig. Men som samtidigt lindrar. Ångest möter ångest och i mörkret syns det inte att jag gråter. Imorgon är en ny dag. Och inatt ska jag sova.

2 kommentarer: