tisdag 21 januari 2014

Hej!

Det är mycket nu. Eller nja, det är det väl egentligen inte. Det är same old same old. Sjuka barn, ägglossning, känslor som är precis överallt där dom inte ska vara, dålig stämning och rätt urusla framtidsutsikter. Ja men kalla mig för pessimist, men jag har lite svårt att se hur jag ska kunna bryta mig loss från den här cementerade könsrollen jag gick in i för några år sedan med en naiv inställning om att det inte alltid kommer vara så. Men hahaha, jag skrattar mig själv i ansiktet (och gråter ibland hysteriskt) när jag tror att det ska kunna gå att göra på något annat sätt. Inuti mig har det börjat bubbla lite om hemlängtan. Tillbaka till det trygga, där jag vet hur skolor fungerar, där jag känner till mina rättigheter, där jag kan språket. Det är ju bara synd att jag är den enda i det här partnerskapet som kallas äktenskap som känner så.
Nu är jag ju gift med någon som har den jävliga grundinställningen om att allt löser sig på ett eller annat sätt. Men det är ju lätt att säga när man har en raketkarriär och fantastiska arbetsresor framför sig. Själv ligger jag och skurar golv dagarna i ända med bajs upp till armbågarna. Det känns varken särskilt härligt, eller jämställt om jag ska vara helt ärlig. Aja, om jag ska anamma lite av det där positiva som min livspartner sprider omkring sig så är det väl det här jag kan kamma ihop: Jag är ensam hemma ikväll. Jag kan alltså bildgoogla Tom Hardy precis hela kvällen utan att någon annan ska vilja umgås eller se på film eller något annat störande.
Det var allt.

Hejdå.

12 kommentarer:

  1. ja fyfan, min situation är i princip precis densamma. jag bor i neustadt. säg till om du vill ses och prata om det.

    SvaraRadera
  2. Hej hopp, tappade bort alla mina bloggar i en förvirrat försök att synka min bloggreader och frågade folk på min blogg om deras favoriter och hittade dig. Tänkte bara skriva att du verkar skitbra. Hejdå.

    SvaraRadera
    Svar
    1. åh vad glag jag blir. Jag älskade nämligen din öppna blogg! Känner mig nästan starstrucked. Jag har mailat dig!

      Radera
  3. Hm, nu är ju jag också en sån där som tror att allt kommer att lösa sig på bästa sätt. Men jag förstår hur du menar. Och jag menar, här sitter jag och är arbetslös sedan två år tillbaka. Vad skulle du själv vilja göra om du fick välja precis vad som helst? Kan ni inte göra hans grej i x antal månader/år och sen gör ni din? Så kan du se ett slut på det hela menar jag :) Det känns ju oftast lite lättare när beslutet är taget liksom. Stor kram!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja hur går det med jobb egentligen? Hade du inte något på gång?
      Jag vet ju inte riktigt vad jag skulle välja. Det är väl det som är problemet. Vi skulle ju flytta hit för hans förra jobb och sen göra det jag ville/ behövde. Men så startade han företaget och nu är vi liksom fast här lite längre än vad jag kanske ville. Men vi får se vad som händer. Det finns några alternativ.

      Radera
    2. Jo, lite på gång är det. Men det är mer som en bemanningsfirma och så. Men ändå, jag har varit på ett möte på ett riktigt kontor. Ett möte på tyska. Jag är imponerad av mig själv faktiskt. :)

      Jag håller tummarna för dina alternativ och att du också får göra det du vill. Eller får och får. Du förstår vad jag menar.

      Radera
  4. Fattar exakt, EXAKT, vad du menar. Min man eas-go-lucky-livet-är-finamang-killen hela dan. Kram på dig.

    SvaraRadera