söndag 26 januari 2014

Hej kom och titta på min söndag!


I morse stod engelsmannen för frukosten. I början av vårt förhållande var det här bland det konstigaste jag visste. Att äta så mycket (och ganska äcklig) mat till frukost. Numera kurrar jag som en katt när jag ser att han handlar hem ägg och vita bönor. Även om jag gärna hade undvikit det där förbannade baconet och dess tillhörande avföringsdoft.






Så familjärt harmoniska vi har blivit i den här familjen på senare tid. Vi har hamnat i rätt jobbigt mönster där barnen jättegärna vill se på film och vi jättegärna vill ha lugn och ro så vi ger med oss väldigt lätt och sen kan en halv dag gå åt till det där filmtittandet. Jag är inte emot tittandet som sådant, men jag kan ju tycka en kan göra roligare saker ibland. Som att spendera lite tid ihop i barnrummet t.ex. So we did.



Men jag hade redan bestämt att den här dagen skulle jag och Edith umgås ihop. Bara vi två. Hon har hamnat lite i gömundan på senare tid. Allt har kretsat kring Edgar, hans behov, hans gnäll, hans utveckling. Det har varit väldigt lite Edith. Så jag gjorde något helt vansinnigt, jag gick till badhuset med henne. I sig inget vansinnigt beslut. Men med tanke på hur extremt rädd hon var senast hon var i närheten av en pool och med tanke på hur extremt obekväm jag var senast jag var i ett badhus (ca 10 år sedan) kunde det ju sluta precis hursomhelst. Men det slutade på allra bästa tänkbara sätt.
Jag var bekväm utan det minsta tillstymmelse till ångest (jag gissar att jag har en del medikament att tacka för det) och Edith den lilla äventyraren började svagt och tveksamt men avslutade storartat och orädd. Och så fint det kändes att sätta Edith i första och enda hand för en gångs skull. Bilden har inte jag tagit. Men den visar i alla fall hur badhuset såg ut. Med dinosaurier och allt. Som klippt och skuret för DinosaurEddie.






När vi kom hem var jag på gränsen till utmattad. Gör vanliga människor sånt här ofta menar ni? Går på badhus och härjar runt? Det är ju skitjobbigt hörrni, visste ni det? Aja. Jag vek hädan för tjatet. Det fick bli film och fruktsallad i soffan medan jag kunde läsa (och eventuellt småslumra lite) en bit ifrån.



Till middag blev det pannkaksfest. Jag föreställer mig alltid att barnen kommer bli helt galna av glädje och ropa "Åh mamma vad du är bra som låter oss välja precis vad vi vill ha på pannkakorna. Tack mamma, du är awesome". Istället blir det ju som vanligt. Skrik och panik. Elände och vrede. Otacksamt kan en ju tycka. Precis i samma sekund som jag bara ville kasta ett glas i golvet och vråla något jävligt dumt till svar för det där skrikgnället båda barnen ägnade sig åt var middagen över. Och så även helgen. För första gången på mycket länge hade jag gärna velat ha en dag extra av allt det här fina och gemytliga (jag får väl ta det dåliga på köpet också). Ett ganska bra livsbetyg för att komma från en livspessimist.

2 kommentarer:

  1. Åh vilket fint badhus?? Vilket är det? Dit vill jag också - med Dinosauralvaro då förstås :-)

    SvaraRadera
  2. Låter härligt! Men mest av allt är jag avis på brödstället. Jag vill också ha ett toastställ!!!

    SvaraRadera