lördag 4 januari 2014

Fast det var kanske värt det ändå

Något jag inte tänkte på inatt när jag var ute och härjade till 02:30 var att mitt yngsta barn går igenom en mammig extremus-fas just nu. Han blir till och med fly förbannad om jag inte ser på honom hela tiden vi är i samma rum. Så fort jag vänder blicken åt ett annat håll skriker han sig blå. Så det här med sovmorgon hörrni, nej det blir det inte så mycket av här. Sömn överhuvudtaget blev det inte så mycket i natt överhuvudtaget. Hurra för livet och korkade prioriteringar!

4 kommentarer:

  1. Isa är likadan just nu. Hon förföljer mig med armarna uppsträckta och gör jag misstaget att ta upp henne så måste jag sedan bära henne i evigheters evigheter - sätter jag ner henne skriker hon rakt ut. Såhär har det varit i veckor. Mina axelmuskler just nu alltså. Ont!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Men vad är det med barnen?
      Det låter helt olidligt, och du är själv så mycket! Du är en hjälte!

      Radera