torsdag 16 januari 2014

En dag i 10 tidskrävande bilder

Under flytten hittade jag min kära gamla systemkamera som mest har stått och samlat rätt mycket damm sedan....jag var gravid med Edgar eller så. Nu funderar jag på att sälja den gamla kamraten, men innan jag tar ett sådant allvarligt beslut tänkte jag testa den en dag. Och överväga vad jag behöver mer än min systemkamera. En weekend i valfri stad i Europa? Dyra konsertbiljetter? Ett par nya skor? Möjligheterna är enorma. 

I morse var Edith jättetrött men ändå rätt sprallig. Så när hon frågade om hon fick stanna hemma från Kita idag, var jag jättesnabb, kanske lite väl snabb och sa ja. Så började jag göra frukost som vi alla kunde intaga utan stress och panik och allt det där. Ja men det såg väl ut såhär såklart vid frukostbordet. Helt tomt. Inga barn ville äta. Jag fick äta i lugn och ro visserligen, men det var ju inte det jag ville ha. 

Men kolla den här lelle goshögen som låg såhär i hur länge som helst. Så fint att uppleva annat än bara bråk mellan de där två.

Sen tog vi fram exakt allt pyssel vi har i detta hem och pysslade skiten ur oss kan man säga. 
Vilket var rätt uttröttande för vissa.

Tillslut sov båda barnen och jag åt lunch framför tv-serier. Alltså ungefär det bästa jag vet. 

Någon skrev en kommentar nyligen och undrade vad jag brukar ge ungarna i mellanmål och vilken skötväska jag har. Vi börjar med väskan. Jag använder en Kånken med laptopficka. Dvs du behöver inte ha din laptop där, du kan ju tex ha blöjor, våtservetter och lite annat nödvändigt där i. Och i den stora fickan får jag plats med allt snask och mutor jag behöver. Jag brukar nästan alltid ha med frukt, några kakor, eller salta pinnar i det här fallet, nötter och russin, plus att jag köper bretzels när vi är på väg någonstans. Ibland undrar jag om vårt bageri går runt enbart på våra bretzelinköp. 
"Men jösses så mycket du har med dig till de där små barnen" tänker ni nu. Jo, så kan det vara. Men har ni inte egna barn eller? Äter dom alltid vad ni har med er? Mina barn måste ha en hel uppsättning av valmöjligheter. Ja, eventuellt curlar jag dom lite. Men dom måste ju tugga maten själv såatteh.

När barnen vaknat glada och pigga (inte alls, snarare vrålarga) gick vi till biblioteket med några vänner. Det var ju kul. Särskilt när Edgar skrek och rev sönder böcker. Vet ni vad som inte är populärt hos tyskar? Jaja, förutom att gå mot röd gubbe och sådär. Att inte tysta sitt barn på en gång. Jag låter Edgar få ur sig rätt mycket skrik och gråt ändå. Det finns ju ändå ingenting jag kan göra för att lugna honom, mer än att finnas där och tala till honom. Blickarna man får från tyska föräldrar är rätt obekväma faktiskt. Om jag nu hade brytt mig dvs. 

Vi köpte med oss nudelwok från den argaste asiatiska tanten i hela stan. Hon skäller nästan ut kunderna och är oerhört otrevlig. Men hon lagar god mat. När den här bilden tas, (självutlösare är ju ett fantastiskt påhitt ändå) har Edgar precis kastat mat mot mig, men missade uppenbarligen målet. Istället för att korrigera beteendet verkar jag snarare utmana honom att kasta bättre. Gott föräldraskap kan se ut på lite olika sätt. 

Sen spenderade vi en rätt fin stund ihop i barnrummet. Läste lite böcker, sjöng sånger och pratade om döden. Ja men ni vet sånt där man gör med barn. 

Och när barnen äntligen gett upp alla försök till att stanna uppe längre och somnat gott gjorde jag det här otroliga; ritade! Jag hittade några skisser jag haft på gång ända sedan jag läste det där konståret i Värmland. Då ville jag göra koppartryck av skiten, nu tänker jag mig en liten annan teknik. Jag minns mitt brinnande begär för det här, ritandet och skapandet, det var som eld som jag inte kunde kontrollera. Men sen tvångssläcktes den i samma veva som den moderliga livstidsdomen föll på mina axlar. Men nu kanske det börjar gnistra lite igen. Jag vet inte. Vi får väl se.

Och kameran då? Tja, den var ju trevlig och sådär. Men det har ju tagit över en timme att ladda in bilder, välja ut, radera, beskära och såntdär och påbörja bloggandet. Är det sånt här bloggproffs får betalt för? I sådana fall ska jag jobba med det när jag blir stor. Annars känns det rätt ovärt. Kanske behöver jag konsertbiljetter istället? 

12 kommentarer:

  1. hej! såg att du gick på nick cave-konsert för ett tag sedan och ser att du nu funderar på konsert igen. jag tycker det är svårt att hålla koll och hitta information om bra konserter i hamburg, när jag försöker googla så hittar jag bara skitkonstiga grejer, så om du råkar veta att någon bra kommer hit kan du inte nämna det nånstans? vore snällt, tack! /från en småbarnsmamma till en annan (och vill också säga 1. hur fint det är att se mammor ge varandra stöd och rycka ut för varandra när någon inte pallar mer och mår dåligt, och 2. du är skitduktig, for real)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej! Vem är du? känner jag dig? Om jag gör, så ska jag absolut berätta allt jag vet. Om jag inte känner dig, varför gör jag inte det? Bor du alltså i Hamburg?

      Radera
  2. Jag ÄLSKAR vår systemkamera pga ett superobjektiv som gör så himlans fina "porträttbilder". Är himla nöjd med att vi har den kameran så att det tas lite finbilder på barnen ibland. Vår kompaktkamera är jag missnöjd med å mobilen blir ju sisådär.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Just nu tror jag att jag ska behålla den. Men jag vill ju inte att den bara står och dammar i ett hörn.

      Radera