tisdag 31 december 2013

It's on!

Den numera årliga och mycket interna cheesecake-tävlingen är nu i full gång. Det ryktas om att de brittiska representanterna har psykat de svenska deltagarna under själva vispmomentet. Svenskarna fick också pga dålig research byta recept mitt under tävlingen. Möjligtvis ett regelbrott men då det tidigare receptet innehöll frys och ett extra dygn så fick det helt enkelt utgå. Dessutom meddelar britterna att en ny hemlig ingrediens kommer chockera juryn i år. Det ser mycket bra ut för britterna just nu, men än är det inte försent för svenskarna att komma igen.

måndag 30 december 2013

Snart är det Januari. Det känns knappt.

"Ungar, nu går vi och kollar på båtar" vrålade jag i eftermiddags. Fint var det.

"Nej jag tror inte huvudet får plats där emellan" skulle jag aldrig ha sagt.

Sista söndagen för året

04:00 väcktes jag av någon som stod bredvid mig och vrålade "BAAAJS" och slet i blöjan. Alltså hur en människa på rekordtid kan gå ifrån djupt sovande till fullt fokuserad är helt orimligt. Det är väl jag och brandmän gissar jag. Så skön start på dagen det blev, lagom tidigt också.
Bajsvrålaren fick riva i valfritt skåp i någon timme medan jag låg på golvet bredvid och svalde förtreten.

Men så började jag göra frukost istället. Och det blev ju rätt så bra faktiskt.

Kolla här då. Jag tog med mig både skrik och panik ut och köpte färskt bröd och färskpressad juice till barnafadern. Världens bästa fru va?

Det var ju en rätt effektiv muta också, jag behövde inte ens säga det själv utan blev ganska omedelbart skickad till sovrummet. Och sen sov jag i nästan tre timmar. Hur jag sover med skrik och panik precis utanför dörren? Bra hörlurar och orimligt hög musik.

Jag tog med mig de här två ut på promenad efter lunch. De här två som går igenom en varsin fruktansvärd fas just nu och testar gränser till förbannelse. De här två som har slutat lyssna på mig, som har oproportionerligt stora utbrott och som eggar varandra till jävulskap. De här två som får mig att nästan gå sönder. Jag är så nära gränsen att inte orka mer. Jag kan inte hantera dem och mitt tålamod har tagit slut. Dom ser ju gulliga ut på bild, men i verkligheten beter dom sig som skit om jag ska vara ärlig. Kan vi starta en facebookgrupp kanske? För anonyma mammor till skitungar utan förstånd?

När vi kom hem hade min partner in crime inte bara satt upp gardiner i varenda rum, han hade bakat bröd också. "Ja du tycker ju om bröd och jag tycker ju om dig". Och ja, jag tycker väldigt mycket om bröd. Men jag tycker kanske lite mer om honom. Vilket lugn som spred sig inom mig. Det är svårt just nu med barnen och jag vet inte riktigt hur jag ska hantera det. Men så blir jag så lugn och känner mig nästan oövervinnerlig när jag blir påmind om att jag inte är ensam. Och oerhört sympatisk för dem som är ensamma.

lördag 28 december 2013

Så fungerar människan

Jag var precis på väg att gå och lägga mig när Hass kom insmygande i sovrummet. Han sa att han inte ville vara själv på en stund eftersom han nyss tittat på en trailer till en skräckfilm. En trailer alltså. Inte en hel film. Istället för att bara hålla honom sällskap ett litet tag och prata om regnbågar, enhörningar och hundvalpar utklädda till enhörningar är det första jag säger: "Jag vill också se!" Och så såg jag den. Och nu ligger jag här i sovrummet. Ensam. Dum i huvudet. Och totalt jävla vettskrämd.

Förslag på husregler

- INGA plastdinousarier i mammas och pappas säng. Särskilt inte fem på morgonen.
- Inga BeeGees sånger. Särskilt inte fem på morgonen.
- Låt mamma dricka sitt te ifred. Det blir en bättre morgon då.
- TOTAL FÖRBUD mot att steka bacon.
- KASTA INTE bacon på mamma.
- Kramas ofta

fredag 27 december 2013

Oändliga möjligheter

Hass är ute med barnen vilket leder till att jag är ensam hemma. Antal gånger det har hänt utan att jag har ett särskilt projekt på gång (att dammsuga och torka golvet räknas som ett projekt i det här hemmet) är lätträknade. I princip aldrig. Därför blir jag extremt villrådig nu. Ska jag gå och sova? Ska jag lägga mig i soffan, äta överblivet jugodis och se ikapp missade tv-serier? Ska jag ta tag i det här flyttkaoset vi pausat pga julfirande och barn som måste aktiveras exakt hela jävla tiden? Hur lång tid har jag själv? En timme? Kanske två? Möjligheterna är oändliga!

onsdag 25 december 2013

Julens bästa

"Nej jag tänker inte se en film ikväll, jag vill gå och lägga mig tidigt" säger jag nästan varje kväll men gör det i princip aldrig. Men det betyder att jag har sett två fina, härliga och roliga filmer den här julen som jag vill tipsa om. Den ena är Frances Ha som jag fullkomligt älskade. Den andra The way way back som jag otroligt nog också älskade nästan helt och hållet. En får blunda för vissa frustrerande sexistiska sekunder bara.

Andra fina saker jag vill tipsa om är: Den här peppande topplistan, de här fantastiska bilderna som åtminstone gör det lättare för mig själv att älska varenda del av mig själv och de här ur-super-duper-söt-gulliga ni trodde ni kunde klara er utan men som nu kommer bli er död. Gullighetsdöd alltså.

En kort topplista av julens bästa också:
1. Portvin.
2. Kalkon-stuffing.
3. Snöfritt
4. De här fantastiska vantarna min mamma gjort till mig:

Julen var här och nu har den gått igen

Ja, ja. Jul i all ära. Det har varit avslappnat, stressfritt och massor med typiskt familjehäng. Men som känt när jag stängs in i trånga och stökiga utrymmen tillsammans med min familj blir det också rätt dålig stämning till slut. Mycket skrik och panik. Mycket trots. Tiotusen bråk mellan barnen. En mamma som glömmer ta sin medicin och som skriker "Fuck off" till sin son vid middagen som en mogen respons på att mat kastades i ansiktet. En pappa som vägrar ta av sig mjukisbyxorna på hela helgen. Men också fantastiskt god mat. Både typiskt svenskt och typiskt engelskt. Men även så mycket kärlek. Jag känner mig lite nykär. I både mina barn och i min man. Men nu räcker det väl med jul ändå? Är det okej att plocka ned julgranen redan i morgon tror ni eller bryter vi mot någon slags outtalad grundlag då?


tisdag 24 december 2013

Dagarna innan jul

Det är märkligt att det finns så mycket att förbereda trots att vi inte ska ha så mycket jul i år. Det är lite tur att det finns julmarknader lite överallt att pausa på emellanåt.

söndag 22 december 2013

Kära medföräldrar!

Jag betackar mig gärna från kommentarer som: "Han börjar väl bli lite väl långhårig nu, han är ju ändå en pojke" eller fortsatta frisyrtips som jag inte ens har bett om. Eller kommentarer som: "Det där tog du som en man" när han gör sig illa utan att gråta på en gång. Eller den här: "Ska du inte gå och leka med dom andra pojkarna så får din syster plats här om hon tycker pojkarna är för vilda?"
Nej vet ni vad. Ni kan behålla det där för er själv. Jag behöver inga tips eller råd från någon som tycker att det här med könsroller verkar vara det viktigaste som finns, och som framförallt tvångsmässigt måste berätta för mig om det. Ring inte mig mer, jag kommer inte ringa er heller.

lördag 21 december 2013

Fredag

"Det är fredag och jag är kär" sa jag till barnen innan vi gick till det välbesökta barncafeet tidigt på morgonen.

Vi spenderade flera timmar på det där cafét men när vi kom hem ville jag sätta fingrarna i det här projektet: färdigställa ungarnas rum.

Men jag kom inte så långt. Det var nämligen barn som ville kramas och pussas hela tiden i min närhet. Okejrå.

Till middag lagade vi pizza ihop. Med blandad kvalité på resultatet. Kall tomatsås och oregano verkar förresten vara en hit, eftersom det åts ungefär hur mycket som helst av.

"NUUUU E DE FREDAMIIIIS" vrålade Edith efter maten. Hon har ju indoktrinerats väl måste jag säga. När jag på kvällen frågade Edith vad som hade varit bäst idag sa hon att det var bra att mamma inte hade varit ledsen och att godiset var gott. Bra sammanfattning gissar jag.

torsdag 19 december 2013

Torsdag

Varje morgon börjar på samma sätt numera: den yngsta avkomman har ett evigt långt vansinnesbrott. Efter någon timme brukar han vara lugn, sansad och sitt rätta jag igen. Medan vi andra är rätt matta och har tappat lite av livsglädjen.

Så Ediths jullov som började idag fick ägnas åt film hela morgonen. Nåja, film för vissa, gör-vad-du-vill-bara-du-är-glad för andra.

Fast vi var ute och promenerade lite i regnet också. Roligare för vissa än andra.

Vi fortsatte dagen med att skruva upp lite hyllor. Fråga inte hur många extra hål jag borrade, det är inga som syns ändå så vi behöver ju inte hålla på att rota i det där tycker jag. Men dom är raka och sitter ungefär där jag hade tänkt mig. Och i ungefär på samma höjd. Fast raka blev dom.

Sen hände något osannolikt; vi alla sov middag i tre timmar, ända fram till två på eftermiddagen. När vi vaknade skyndade vi oss iväg till gemytligt och mycket trevligt glöggdrickarmys med några svenska vänner. Och hör här då, alla fem barn på plats höll sams och var harmoniska precis hela tiden. Hur ofta händer det? Typ aldrig enligt mig.

Nog är nog

"Åh vad gott den där självgoda jäveln sover nu" tänker ni. Men nej, den här självgoda jäveln har spenderat kvällen på ett barnrumsgolv och känner lite att nog är nog nu när klockan närmar sig tolv. Jaha. Vi kommer ju kliva upp om 4,5 timmar så varför ska jag ens gå och lägga mig egentligen?

onsdag 18 december 2013

Onsdag

Jag var hemma hela förmiddagen för att först vänta på elektriker och internet-fixar-person. Elektrikerna kom en timme innan utsatt tid och skulle såklart in i badrummet och dra om en jävla sladd när det låg tvätt och bindor överallt samt luktade jättemycket bajs. "THIS IS REALITY" ville jag vråla till dem. Det gjorde jag inte. Istället bakade jag ett underverk för smaklökarna; saffransmuffins med vit choklad. Åh herregud så gott det blev.

Internet-fixar-personen kom två timmar (!?!) innan utsatt tid och väckte Edgar så att han var tvungen att sova med mig alldeles nära tillslut. Inte så pjåkigt, men lite underligt att ha en främmande människa tre meter ifrån mig som svor över svårt internet. Myset försvann lite kan vi väl säga.

Mysigt var det däremot när vi hämtade Edith och gick till närmsta park och sprang benen trötta bland lera och löv. Det är jul om några dagar. Det syns inte.

Sen gick vi på julfest på Kita. Första och sista gången tror jag. Alla andra barn satt lugnt och stilla och tittade på den dockteater som inledde festligheterna. Inte mina. Dom skrek, tjoade, välte ljus och hade sönder rävdockan. Och vid fikat sen, allt var sockerfritt och med fullkorn. Allt utom mitt som var fullt med socker, vitt mjöl och choklad. All föräldrar hatade förmodligen mig, men det bryr jag mig inte i, för alla barn älskade mig och mina muffins.

När vi kom hem rullade jag sneda och vinda köttbullar, brände nästan varenda en och imponerades inte jättemycket av smaken. Men det blir nog jul ändå i år.

Jag följde upp dagens jultema med att slå in några julklappar när ungarna väl somnat. Eller ok, Edith verkar inte ha somnat än. Jag hör henne ligga och prata med sin teddybjörn om sina favoritsaker: muffins, pasta, dinosaurier och medicin. Och snart ska jag gå ägna mig åt min favoritsak: gå och lägga mig innan 21:00.

Här finns ingen julstämning, men jag vet att den kommer

Det är inte det att jag inte gillar julen, tvärtom. Jag har alltid älskat julen och allt som hör till, men när jag nu i vuxen ålder har sorterat känslorna och klätt av hela den där beryktade julkänslan har jag kommit fram till att det jag absolut gillar bäst med julen är känslan av att vara tillsammans med familjen och dom jag älskar. I år firar vi jul här i Hamburg, bara jag, min man och våra barn. Inga andra och ingen som helst stress. Jag har inte tagit till mig hela den här jakten på julstämning, för jag vet att den där känslan kommer infinna sig exakt de dagarna vi firar. Och det räcker så för mig i år. Dessutom finns det en känsla jag inte riktigt kan skaka av mig. Den där känslan att jag har tillräckligt. och vill dela med mig. Jag behöver absolut ingenting annat än mina kära, och jag är mer än tacksam för att jag har just dem. På vår gata däremot lever människor som behöver så mycket mer. Dom lever där ute i kylan och har kanske inte en enda som står dem nära. Jag kanske inte kan ge dem någon att älska eller att bli älskad av, men jag kan ge dem kläder, mat och annat som kanske gör tillvaron lite lite lättare, för en stund. I år skickar jag inga julkort eller julklappar till någon, istället köper jag blöjor, bindor, tandborstar och underkläder till utsatta kvinnor och barn som bor på ett nyöppnat jourhem i vårt område. Jag skänker tre stora sopsäckar med kläder för bebisar och gravida och vi håller på att sortera ut leksaker som barn som nästan inga har kan ha roligare med än mina som just nu lever i överflöd.
För mig är det julen har börjat handla om. Att sträcka ut händer och att dela med mig av det jag har.
Mina barn får julklappar för ett värde av ungefär 40€ ihop i år. Vi kommer köpa och klä en julgran. Vi kommer äta både engelsk och svensk julmat. Men framförallt kommer vi vara tillsammans, vi som har lyckan att vara tillsammans.

tisdag 17 december 2013

Tisdag

Vi bakade bröd och gjorde en mycket populär tomatsoppa ihop. Sen fick jag skura hela köket och varenda möbel som kom i vägen för mjölkaoset. Men det var det nog värt. Tror jag. Fortfarande inget julpynt uppe eller en enda julklapp inhandlad.

måndag 16 december 2013

Jag säger inte att jag vill skilja mig...

...men vem går och slänger någon annans magiska chokladsås utan att 1. säga till och 2. gå till butiken och genast inhandla en ny när chokladsåsbehovet är större än någonsin?
Med vänlig hälsning,
TALK_TO_THE_HAND_85

Måndag

Eftersom vi har noll juldekorationer tillika noll julstämning hemma får vi väl gå till någon annan som har mer med sånt. Det fanns ju dessutom en alldeles underbar liten nyfödd bebis där. Det bästa av allt: jag fick noll bebislängtan när jag satt med henne i min famn. Äntligen har det gått över, den där ofrivilliga besattheten jag haft över ett tredje barn.

Till middag: korvmebröokeeeeetchup. Lite av en standardrätt när jag är dum nog att fråga treåringen om kulinariska idéer. Fint med ny bakgrund när ungarna äter va?

söndag 15 december 2013

Känsla just nu om någon undrar:

GASAASAAAAAAAAAAAAAHHHH!
*kryper ihop i fosterställning och gråter*
Flythelvetesjävlaskit

torsdag 12 december 2013

Kartonglandskap

Vi har flyttat! Det är helt jävla otroligt att vi lyckades med tanke på hur otroligt dåligt förberedda vi har varit. Det underlättade ju att Hass fick hit sina kollegor och att jag gått tusen vändor med kundvagn och barn fram och tillbaka. Nu får vi väl se hur länge vi lever med allt i kartonger tills vi tröttnar. Jag ger det nog en vecka eller två.

Det bästa med att flytta - pizza och öl i ett kartonglandskap.

Det vore ju lättast om vi bara kunde borra ett stort jävla hål i golvet till våningen under

Vi ska alltså flytta idag. Så intressant med tanke på att jag gör följande istället för att packa:
-Plockar pärlor från golvet eftersom någon som utger sig för att vara ca 1,5 år tyckte det var lämpligt att hälla ut exakt alla pärlor.
-Bär på samma 1,5-åring som vägrar vara ensam i mer än 30 sekunder åt gången.
-Sov middag i tre timmar. Stressnarkolepsi är den sämsta försvarsmekanismen någonsin.
-Plockar eventuellt i samma saker jag redan packat eftersom 1,5-åringar gärna hjälper till att packa upp.
-Lyssnar på Depeche Mode skithögt och stirrar rakt in i väggen.

onsdag 11 december 2013

Det är så rart med barn

Jag: - Det här är vårt nya hem nu Edith, tror du det blir bra här?
Edith: - Mmm...men inte Edgar va?
Jag: - Jo det är klart Edgar ska flytta med oss också.
Edith: - Näääää, snääääääälla mamma! *gör hundögon och lägger huvudet på sned*

God förmiddag

Så min man åkte och fixade kartonger tillslut. Sen gick strömmen. Först i halva lägenheten. Sedan i resten. Ridå.

God morgon

Vi flyttar imorgon. Vi har packat exakt 0 saker. Vi har inte ens flyttkartonger. Och jag har två mycket snoriga barn som hänger runt både hals och ben. Jo men det går bra nu.

tisdag 10 december 2013

Sen drack jag två öl också

Det var ju inte direkt förnuftet som styrde igår när jag tillsammans med några vänner gick på julmarknad och insöp ofantliga mängder julstämning. Och glüwhein.

måndag 9 december 2013

Nu är det en såndär härlig måndag igen

Jaha. Här har vi gått raka spåret från magsjuka direkt till snor och hosta utan att passera gå. Det är ju bättre än att torka kräks i alla fall. Marginellt. Det är intressant också hur otroligt mycket en uppskattar sömn när den kommer i hela fyra ihållande timmar och några upphackade här och där. Igår natt sov jag nämligen två timmar på hela natten. Det är ett mysterium hur jag ens lyckades stå på benen igår. Ännu mer att jag välkomnade svärfar och hans sambo och bet ihop för alla nedlåtande, sexistiska och konservativa åsikter medan jag lajvade glad och harmonisk svärdotter hela dagen plus kväll. Jag orkar nämligen inte göra mig ovän med någon annans familjemedlemmar som jag kommer träffa på några familjetillställningar ungefär vartannat år. Om ens det.
Jaja. Nog med minnesvärd dagboksanteckning för nu. Jag har två barn att roa lagom mycket nu när dom återfått kraft nog att halvt slå ihjäl varandra. Oh the joy of parenthood.

söndag 8 december 2013

Det ena behöver ju inte utesluta det andra

Efter ännu en rekorddålig natt (jag vet, hur många kan det egentligen vara?) kan man om man vill vända det hela med en vinnarfrukost.

Man kan också skrika och gråta och falla ihop i en liten hög av utmattning och frustration. Jag gjorde båda delarna.

lördag 7 december 2013

Alla tiders tokeri

Ja men jag ställde mig väl och bakade lussebullar när ungarna väl somnat. Ett helt jävla rimligt beteende när man gråter av trötthet av att bara andas. Men goda blev dom ju faktiskt. Och tänk att det blev en bullmamma av mig. Det trodde ni inte va?