lördag 31 augusti 2013

The bird

Det är sån bra grej att barnet som tidigare alltid vaknat 05:00 har börjat sova ända fram till 06:30, ja till och med 07:00 ibland. Sån bra grej att vi dels lät det där barnet vara uppe extra sent igår, för att kanske dra ut lite mer på sömnen på morgonen. Så bra grej också att vi liksom fick för oss att vara uppe sent igår. Ja men barnet sover ju så länge numera.
Mindre bra grej att precis samma barn vaknade 04:30 just idag. Livet: ett enda stort långfinger.

fredag 30 augusti 2013

Idag mutade jag till mig barnens kärlek

Ni vet hur det är. En mår lite bra ibland och så mår en lite dåligt ibland. Av oftast okända eller ytterst små anledningar. Kanske är det sömnlöshet, kanske är det brist på framtidstro, kanske är det lite menstruella besvär, kanske är det en liten livskris. Vad vet jag. Men plötsligt står en där, helt handfallen, och har lite svårt att handskas med verkligheten. Och alla känslor. Och alla tårar. Och all jävla skuld.
Men så plötsligt bestämmer en sig bara att enough is enough. Jag vet att det inte är så för alla. Men för mig är det så. Ja men något ska en väl ha för de där åtta åren i terapi.
Jag har inte varit den bästa mamman på sista tiden. Inte heller den mest älskvärda. Så idag gjorde jag det där som jag inte begriper hur andra föräldrar kan göra. Jag köpte och mutade till mig ungarnas kärlek idag. Jaadå. Och nu älskar dom mig. Båda två. Till månen och tillbaka.

Efter Kita gick vi och åt glass. Massor av glass. "Hur mycket glass ni vill!" sa jag till ungarna. Och det tog dom rätt bokstavligt talat. Sen skulle vi kunna diskutera den dömande blicken jag fick från mamman när jag lät Edgar festa loss på glassen. Medan hon satt med sin bebis i knät. Och rökte. Men det gör vi inte. Inte idag i alla fall.

"PAJKEN ÅKA KANA" vrålade Edith innan vi ens hade torkat av oss glassen. Så till parken vi gick.

Och när vi kom hem badade vi INNAN middagen. Kombinationen av hastigt avtorkade glasskroppar och en sandlåda var väl sådär om jag ska vara ärlig.

Men sen kunde barnen härja och leka glatt och samsat (AS IF!!!) medan jag stekte pannkakor och vispade grädde. Hur är det ens möjligt för barn att äta sin vikt i pannkakor förresten? Det är ju helt orimliga mängder.

Och sen då! Fredagsmys i soffan. Chips för vissa och kringlor för andra. Vi tittade på "STAJWASSS" som är Ediths favoritfilmer. (Red. anm: Star Wars") Det är naturligtvis Hass fel.
Och så fick dom vara uppe extra sent och inte en enda gång grät jag eller skrek heller för den delen. (Kanske att jag röt i lite bara när något av barnen kastade en träkloss i huvudet på det andra barnet.)
Ja det var väl knappast en hälsosam dag idag rent kulinariskt. Men nu känns det så bra igen. Jag känner mig återuppstånden från de döda. Eller åtminstone den vagt deprimerade, ångestfyllda mensdöden. Så säg mig nu, vad, förrutom hormoner, hjälper just dig? Såhär nära döden ska en väl inte behöva komma 12 gånger per år va?

Årets mamma tipsar

Det här med att ettåringar ett hemskt jävla humör, det hade jag glömt bort. Herregudhen vilka vansinnesutbrott Edgar visar upp med ungefär tre minuters mellanrum. Jag minns att jag slet sönder mig själv när Edith kom in i den här åldern. Det var viktigt för mig att förstå och hjälpa. Det är det inte längre. Jag begriper ingenting av allt som pågår i den där lille ärthjärnan. Han får leva ut de där aggressionerna utan att jag ifrågasätter det hela. Det är bara en fas. Det går över. Jag vet det nu.
Men ibland orkar jag inte höra det där gnället som kan pågå dygnet runt. Eller för den delen bygga med klossar och lego varje vaken minut. Mina superknep vid dessa stunder är:

- En skål med lite lite vatten och ett par skedar. Ja det blir lite blött, men det finns handdukar för det. Och det är bara vatten.
- Necessären med mitt smink. Bästa skattkistan.
- Bullar. Say no more.
- Välter ut ALLA leksaker i en enda stor hög på golvet.
- Sätter honom i vagnen, påklädd och klar och säger att vi ska gå ut. Snart. Väldigt snart. Och så låtsas jag att jag packar väskan och tillslut somnar han av uttråkan.

Med vänlig hälsning, mother of the year

onsdag 28 augusti 2013

tisdag 27 augusti 2013

Typiskt priviligerat

Emma-janet uppmärksammade mig på Fannys inlägg i Miley Cyrus diskussionen. Det är tydligt att jag klev rakt in i en privilegierad rasistfälla. Jag kan inte göra mer än att läsa, ta till mig, läsa mer och öppna nya sätt, om kanske viktigare sätt, att se på saken. Gör det ni också.

Lägg av sa ja till dig

Om jag har förstått det hela rätt så är en hel cybervärld upprörd över ett uppträdande som Miley Cyrus gjorde på MTV Video music awards här om natten. De upprörda känslorna handlar om att hon inte har någon skam i kroppen, om att hon är för sexig och att hon är för pinsam. Jag har läst mängder med rent ut sagt skittexter som är formulerade som brev till tonårsdöttrar. Budskapet är ungefär det här: "Såhär blir flickor som aldrig blir tillsagda (eller till och med agade!), såhär blir flickor som aldrig får lära sig hur man ska klä sig för att få respekt, du får aldrig bli som hon, osv". Det verkar vara den här bilden som har väckt trollens hat:


Men jag har inte läst en enda rad som kritiserar Robin Thicke, gift familjefar, för att han gnider sitt skrev mot Miley. Robin Thicke, som ju redan är en kvinnohatare av rang, kommer undan med sin maktposition och får definitivt ingen kritik om att han är för sexig.
Istället får Miley, som en gång i tiden klädde sig heltäckande och oskuldsfullt i Disneyproduktioner, kritik för just sin sexighet.
Det är rent ut sagt vidrigt att en kvinna som är stolt och nöjd med sin kropp ska behöva få kritik för att hon väljer själv vad hon har på sig och för att hon väljer själv hur hon ska röra sig. Det är också helt överjävligt att kvinnor tydligen inte får växa upp och utvecklas, utan en gång en timid och foglig flicka, alltid en timid och foglig flicka är vad som gäller. Jag skulle i ärlighetens namn vara stolt om något av mina barn såg ut och dansade PRECIS som Miley Cyrus. Jag skulle vara stolt över att mitt barn tog kontroll över sin egen framgång, tog kontroll över sin egen kropp, vågade stå för sig själv och vågade älska sig själv! Jag skulle applådera mitt barn för att hen tagit sig så jävla långt som till Mtv Video Music Awards och jag skulle aldrig aldrig aldrig skämmas för att mitt barn vågade visa sin sexualitet. Fy fan för patriarkatets jävla små mallar som alla måste passa in i. Fy fan för medsystrar som klankar ner på andra kvinnors utseende. Fy fan för att kvinnor måste bära skuld för det en man aldrig behöver bära skuld för. Lägg av med det där kvinnohatet nu. Lägg bara av.

Status

Hass har dragit till Berlin. Jag håller på att förblöda. Edgar gråter så fort något annat ska göras än leka med hans små fingrar och tår. Men ärligt talat, vem tycker det är så kul att fingra på en ettårings kladdiga händer dagarna i ända? Och vem ska laga maten? Och hänga tvätten? Och när ska jag kunna smygäta jordnötssmör egentligen?
Aja. Två nätter och tre morgnar själv. Det ska nog gå bra. Om jag bara kan få tag på lite hemkörd pizza och mycket starka värktabletter.

måndag 26 augusti 2013

Det pratas för lite om mens och PMS

Med betoning på lite

Sådärja. Nu känns det bättre efter en dag med rätt mycket frustration, ledsamhet, och uppgivenhet. Glass med "lite" jordnötssmör. Helt utan skam. Bra så.
Med vänlig hälsning, klichén_85

Nu kan det ju knappast bli sämre

Tunga matkassar i händerna och tio meter kö på posten. Händerna ömmar när jag tar ett nytt grepp. Edgar börjar tappa sitt annars överflödiga tålamod och han gråter. Högt. Så högt att det ilar i hela min kropp. Jag har svårt att trösta, svårt att fokusera, svårt att stå. Jag böjer mig klumpigt ner för att plocka upp nappen han har kastat på golvet. Och när jag reser mig upp känner jag hur blodet börjar rinna. 8 dagar för tidigt och jag har lite svårt att känna mig tacksam för en fertil och fungerande kvinnokropp precis i den här stunden. På vägen ut tar jag upp Edgar ur vagnen och försöker lasta i matkassarna i vagnen. Men jag hinner inte. Så fort jag lyfter upp Edgar välter vagnen och ut på gatan rullar melon och kiwi. Jag böjer mig ner, med Edgar hängandes i ena handen och blod rinnande ner för insidan av låret. Jag får hjälp av en kvinna, en medsyster, som ser mattheten personifierad när hon ser på mig och hon önskar mig en bra dag när vi fått upp både mat, vagn och gråtande barn igen. Så fint, den kan ju onekligen bli sämre som det känns precis just nu.

lördag 24 augusti 2013

#kräftskiva

Och så blev det lördag och kräftskiva med det. Och sju barn som tillsammans skapade ett enormt kaos. Men gud så trevligt det var.

Sen var tanken att barnen skulle somna i vagnen på väg hem, iklädda pyjamas och allt. Men näh, sånt där ska en lita på. Väl hemma somnade dom ju såklart, men då hade vi ju redan hunnit gå förbi alla tilltänkta och trevliga platser en kan sitta på och ta en öl medan barnen sover. Aja. Att titta på actionfilm med häxor i hemma i soffan är också rätt bra på sitt sätt.

Den lille fredagen

Plötsligt händer något overkligt. Barnen, ja båda två, sov ända till 07:04. Det är så otroligt att jag överväger att ha barnvakten här varje kväll. Vad hon nu än gjorde blev det ju ett oerhört välkommet resultat. Men nu när jag jinxat det kommer det aldrig hända igen. Aja. Trots extra lång sömn var vi ändå rätt trötta, Edgar och jag. Men att ligga och vila sig lite var det liksom inte läge för.

Så jag packade ihop det lille barnet och drog iväg på promenad till Eimsbüttel. Vi bodde i det området i början när vi flyttade till Hamburg men jag har inte varit där så mycket sedan dess. Vi gick till den skandinaviska butiken...

...och inhandlade det nödvändigaste bara.

Sen gick vi till en muffinbutik där jag hade jättesvårt att välja strössel. Det fanns för mycket att välja på.

Plötsligt hade Edgar förstånd nog att somna vid det här laget. Så jag satte mig på ett café och drack den godaste kopp kaffe jag druckit på mycket länge. Ett jävligt fantastiskt litet ögonblick om jag ska vara ärlig.

Och tur var väl det för sen utsatte jag mig själv för bland det värsta jag vet - en leksaksaffär. Men Edith måste ju ha present med sig på barnkalaset hon ska gå på (själv!!) på måndag så jag hade inget val! Men hur svårt är det inte att köpa en present till ett barn om en inte vill ha något dock eller krigsrelaterat? Helt jävla omöjligt. Jag lyckades till slut hitta ett spel som handlar om fiskar. Det blir nog bra. Om inte waldorföräldrar har något emot fiskar?

Sen gick vi hem, åt lunch och hängde lite med barnafadern.

Tur att vi blev uttråkade precis i lagom tid för att hämta upp storasyrran. Vi satte oss på tåget och åt melon.

Vi åkte ända ut till Blankenese. Det är ganska långt bort det. Men ändå inte. Lagomt långt bort kanske. Där hängde vi i alla fall i lekpark tillsammans med vänner. Och Edith hängde mest med främmande barns föräldrar, som hon alltid gör i lekparken.

Sen blev det ju eftermiddag och kväll med tillhörande måste-skynda-hem-och-laga-middag-stress. Men det sket väl vi i. Vi gick på café och åt sallad och toast istället.

Fast mest såg det ut såhär. Jaga barn alltså. Vilka snabba rackare dom är.

Vi följde upp middagen med att gå hem och äta upp de där muffisarna jag köpte tidigare. Eller cupcakes. Eller Käppchen Kuchen. Det beror väl på vem du frågar. Om dom var goda? Mm. Rätt så fantastiskt goda faktiskt.

Sen fick Edith välja fredagsfilm. Hon valde Star Wars. Ja jag kan väll hålla med om att de filmerna inte är helt barnvänliga. Men jag tycker inte riktigt att Disneyfilmerna heller är så barnvänliga på sitt sätt. Det är lite jobbigare att svara på alla "vad är det?"-frågor bara.

Sen skulle det nattas barn. Det gick sådär och tog sin lilla tid. Typiskt sockerstinna barn som råkade slumra till lite innan middagen.

Men även det mest sockerstinna barnen somnar tillslut. Så även våra. Då tog vi fram nötter (vilken jobbig nötjävel pistagen är ändå) och tittade på film. Vi såg Blow från 2001 med Johnny Depp. Den var rätt bra och innehöll oerhört fula frisyrer. Lite intressant också. Bra dag måste jag säga.

fredag 23 augusti 2013

Hej!

Det luktar kiss i vårt badrum. Som om något naket litet barn har sprungit omkring naket och kissat lite var som helst. Nu har ju jag två små barn som rätt ofta springer omkring nakna och kissar lite var som helst. Sist var det ett av barnen som kissade i legolådan, "INTE PJOTTAN!" Och för inte så länge sedan var det ett annat barn som kissade på min arm medan jag hastigt försökte få på en blöja, innan det skulle kissas lite var som helst. Jag tycker inte så mycket om kisslukt, jag vet för övrigt väldigt få människor som faktiskt gör det. Så det är lite besvärligt det här med kissdoftande badrum. Och nu är det ju i princip mitt i natten så något klorinskurande blir det ju inte tal om. Synd.
Ja, det var bara det. Hej med er så länge.

Tydligen finns det eufori lite överallt

Det var date night igår! Alltså jag älskar att dricka drinkar. Jag älskar att sitta och titta på folk. Jag älskar att höra ny musik. Jag älskar sorlet på kvällsgatorna. Jag älskar vår fantastiska barnvakt och jag älskar den vegetariska korven på Schmidts Foxy food. Ja ja. Jag älskar ju min man också såklart. Och livet.
Med vänlig hälsning, nyfödd euforiker