lördag 29 juni 2013

04:50

Nej nu kan jag inte hålla mig längre. Här kommer nattens ärligaste mening:
Jävlar vad jobbiga ungarna är nu.
Alltså jag begriper att båda två måste ta sig igenom dessa utvecklingsfaser, jag begriper att det blir bättre. För det blir alltid bättre, när jag minst anar det. Men gråten, gränstestandet och mammigheten står mig upp till halsen just nu. Edgar är väst. Han skriker så fort han sätts ner på golvet och skriker så fort han plockas upp. Han är en dåre när det kommer till att klättra, kasta sig, pilla på och pilla i saker. Ja jag förväntar mig inte så mycket mer från en 1-åring men det är jobbigt ändå. Jag minns att jag började googla adhd och damp på bebisar när Edith började närma sig den här åldern, så jag bidar min tid och försöker att bara bita ihop. Men det är ju inte bara Edgars bebissprång som sakta men säkert suger livslusten ur mig. Det är Ediths självständighetsförsök också. Och det faktum att leva med en människa som har startat ett eget företag. Och som jobbar hemifrån. "Kommer ni få några jävla pengar snart eller?" frågar jag ett par gånger i veckan och får alltid samma svar: "Ja, snart". Så har det låtit i 8 månader sedan han startade företaget. Dessutom, vadå jobba hemifrån? Sitta i soffan i morgonrock och laptop ser inte så jättejobbigt ut om ni frågar mig. Med andra ord, jag längtar lite tills det hittas ett kontor.
Så igår kväll gjorde jag det enda rätta, söp mig full på vin. Ja det var ju verkligen inte syftet från början. Jag drack ett glas som jag gör då och då men så var vinet lite för gott, lite för lättdrucket och plötsligt satt jag i soffan och fnissade. Ja det var ju roligt, ända fram tills nu när det är mitt i natten och jag sitter vaken med ont i magen och halsbränna. Att bli äldre är ju inte vackert jämt. Dessutom känns det lite tomt i sovrummet. Edgar sover inte där mer, han och Edith har flyttat ihop. Jag måste säga att det passar mig väldigt bra att inte ha en massa ungar i sängen hela tiden, eller i rummet för den delen. Men jag saknar dom där små andetagen, smackandet med läpparna och den där foten i ansiktet ibland. Just nu hade det till exempel varit mycket lämpligt att smyga ner bredvid en varm unge och lägga näsan i dess nacke. Kanske hade jag somnat om då, oavsett halsbrännan. Mina fina ungar. Jag har redan glömt hur jävla jobbiga dom kan vara.


fredag 28 juni 2013

Födelsedagskalas

Att fylla 1 verkar ju vara en härlig grej ändå. En får kladda med tårta precis ur en vill och en kan leka med ballonger och slänga träleksaker hårt i golvet. Vi har inte haft något större kalas direkt. Bara vi i familjen. På så sätt känns inte skrik, panik och alla möjliga slags utbrott inte som något större problem. Hass bakade alldeles för god tårta och jag blåste upp ballonger. Dvs sög i mig en halv tub helium och lekte piff och puff. Sicken rolig människa jag kan va. 








Idag är ingen vanlig dag

Idag ska vi titta lite på vad vi hade för oss för exakt 1 år sedan.


Klockan 08:00 infann vi oss på sjukhuset för en mycket efterlängtad igångsättning. Hurra vad glad för det jag var. Inte lika glad var jag över all väntan på att värkarna väl skulle sätta igång. Här satt jag och väntade. 


Och här satt jag utomhus och väntade.



Jag väntade i sex urtråkiga timmar på att värkarna skulle börja. Och när dom väl började tyckte jag det gjorde vrålont och skrek efter knark.


Men sen började värkarna på allvar. Och jag fick flytta in i det här flotta rummet. Den där poolen hade jag tänkt använda. Det gjorde jag inte. Har ni försökt flytta en flodhäst mitt i ett värkarbete någon gång? Gör inte det. 

På rummet hade vi bunkrat upp med musik. Massor med musik. Vad glad jag är att min man tog en bild på musikutrustningen. Jag kommer nämligen inte ihåg vad vi lyssnade på. Säkert Nick Cave eller någon annan snubbe som sjunger om något helt annat än spruckna underliv. 


Extra glad är jag över att min man tog den här bilden så att jag alltid kan minnas mitt livs mest ovärdiga ögonblick. Minuten efter en tarmtöming. Standard under tysk förlossning fick jag höra. Jag tror dom lurade mig. Det tänkte ni inte på när ni ville skaffa barn va? Vi tar det igen. Tarmtömning. 


Fast 4 krystvärkar senare låg en mycket sur liten gubbe på mitt bröst. Eller så liten var han ju inte. 4600 gram och 56 centimeter enorm.


Och alla inblandade var stolta och glada. Utom resterande Tyskland. Dom hade nyss åkt ut ur EM. Under förlossningen minns jag att jag mumlade något om att min son skulle heta Schweinsteiger. 


Men han fick heta Edgar Douglas Hemming och idag är hans första födelsedag. Hurra!

torsdag 27 juni 2013

Kvällspoesi

Klockan är nu elva.
Jag av trötthet börjar skälva.
Jag behöver hjälp att borsta tänderna.
Och kanske även att tvätta händerna.
Om någon kunde mata bebisen också.
Jag är lite trött på det som ni kan förstå.
Godnatt nu småfolk.
Imorgon ska jag prata med fackföreningsfolk.


Me me me

Att resa är ju som bekant rätt omvälvande. Alla intryck en utsätts för kan locka fram både det värsta och det sämsta hos människan. Jag har själv kommit till 4 insikter tack vare den senaste resan.

1. Jag behöver söka hjälp för min fruktansvärt löjliga insektsfobi. Särskilt för gräshoppor. Jag såg en gräshoppsjävel inne i huset och spenderade sedan en mycket otrygg halvtimme med att hulkgråta och förbanna alla skapelser på denna jord. På väg hem från semestern visade Hass en bild han tagit på en gräshoppa storlek superstor som han hittade vid poolen. Tänk er en liten fågel, fast GRÄSHOPPA. Med andra ord jag vill aldrig återvända till Frankrike igen. 

2. Jag vill ha ett hus. Det kommer som en liten chock för mig eftersom jag var så överlycklig när vi flyttade hit och sålde radhuset i Tumba. Jag har sedan dess sagt att jag aldrig mer vill bo i hus. Aldrig. Och nu när ungarna kunde härja omkring helt fritt ute på gården kom ett litet sug i magen. Kanske är ett hus rätt bra ändå. Om jag 1. söker hjälp för insektsfobier pga eventuellt trädgårdsarbete eller 2. blir rik och kan anlita ett par fattiga studenter att göra trädgårdsarbetet åt mig och/eller 3. Kan bygga något slags insektskydd runt hela huset. Jag tänker mig något i stil med Jurassic Park. 

3. Jag är skitduktig på att stå på händer och göra bakåtvolt. I vatten. 

4. Jag är ruskigt dålig på att packa lätt. Behövde vi verkligen 5 väskor på hotellen för en natts övernattning? Tydligen om en har ett katastrof-tänkande som mig. T.ex. "tänk om barnen bajsar/kräks/spiller 15 gånger var?", "tänk om barnen äter upp tre paket kakor och 20 burkar mat på en dag?", "tänk om jag ska ut och springa/simma i pool/gå på bal på en och samma gång?", eller den här bästa "tänk om det inte finns några lakan eller handdukar eller tvål ens en gång på hotellet?". 

4. Jag vill inte vara med på bild men blir sur för att jag aldrig är med på bild så jag tar saken i egna händer. Ganska ofta. 


måndag 24 juni 2013

Återkomna

Nej nu får ni som är sådana där frankofiler förklara för mig exakt vad som är så himla bra med Frankrike. Alltså semestern har ju varit den bästa jag kan föreställa mig, men Frankrike i sig var väl sådär om jag ska vara ärlig. Semester förresten, det kan vi väl knappast kalla det för. Ett jäkla slit är vad det är med sömnstörda barn och 300 mil som ska köras. Fast ändå så fantastiskt bra vi haft det. Nu tittar vi på lite bilder.



























lördag 15 juni 2013

14 färre spyor än väntat

Efter tre dagars resande och mycket nervöst bilåkande är vi äntligen framme i huset. Rent spontant begriper jag inte att vi valde att bila ner till södra Frankrike med två små barn. Men även om det stundtals har varit rätt jobbigt har det också varit så fantastiskt bra på alla sätt och vis.
Jag har sett både det vackraste jag sett i mitt liv (Geneve, Chamonix och Mount Blanc) samt bland det fulaste jag sett (Alla nerkissade rastplatser längs Autobahn och Annemasse). Vi har bara behövt torkat spyor två gånger vilket är ungefär 14 gånger färre än jag räknade med så jag ser det snarare som en bonus. Och huset vi har hyrt är så mycket bättre och finare än vad vi trodde det skulle vara. Hur ofta hör en talas om det egentligen när folk hyr osedda hus? Och efter dom senaste tre dagarnas resande kan en vecka vid poolen vara rätt välbehövligt. Håll till godo med Instagrambilder och sporadisk radiotystnad så länge.

onsdag 12 juni 2013

Murphy

Ja men ni vet ju hur det fungerar hur livet fungerar vid det här laget. Inget gott som inte har något ont med sig osv. Två dagars mycket noggrann och medveten packning och städning inför den mycket efterlängtade semestern följs naturligtvis av feber. Ja inte på mig. Men på bebisen. Troligtvis bara hörrni-jag-ska-få-några-fler-tänder-nu-medan-vi-är-bortresta-feber. Men ändå en feber. Med mycket trasig sömn. Vi siktar på att åka runt nio imorgon bitti. Jag skrattar av bara tanken. Det kommer aldrig hända. Aldrig.

måndag 10 juni 2013

Semester!

Det är ju dags för riktig semester snart. Ja det ska bli mycket spännande att se hur många av alla inblandade lyckas ha semester dvs inte jobba någonting alls. Nåväl. Jag har ju gått runt och sagt att vi ska till Frankrike i två veckor. Och när jag får den naturliga följdfrågan om exakt var i Frankrike vi ska har jag mumlat något om Nice, sen ångrat mig och bytt till Cannes för att sedan ta tillbaka allt och vrålat "Södra! Södra Frankrike! Ok?"
Jag har bara fokuserat på huset vi har hyrt med pool. Allt annat har varit sekundärt. Men idag, med tre dagar kvar innan avfärd har jag tagit reda på vart vi ska. Det är ju till Vinezac vi ska till! Såklart! Jag gjorde en snabb googling och hittade sådana här lovande bilder:

Det ser EXAKT ut som jag föreställer mig att Frankrike ser ut och det ser också EXAKT ut som jag föreställer mig att vår semester ska se ut. Jag blir lite nervös för min helt obefintliga franska också. Det ser ju väldigt franskt ut. Jag tvivlar på att svenska, engelska och hittepåtyska är särskilt framgångsrikt i dom där trakterna. Det kanske inte blir så himla bra ändå inbillar jag mig. Tills jag hittar den här bilden:

Och då känns det lite bättre faktiskt. Måste komma ihåg att packa ned min brie-ostdräkt bara så ska vi nog komma överens.

Vi ska ju inte vara i Vinezac i två veckor heller. Vi ska stanna till i andra delar av Tyskland och Schweiz också. När vi ändå är ute och åker menar jag. Med åksjuka barn. Ja men ni hör ju, vi har ju alla förutsättningar i världen för att få en bra semester i år. På onsdag åker vi. Imorgon ska vi paniktvätta.