söndag 31 mars 2013

Det är ju idag vi firar

Vi firade lite påsk idag. Och med fira menar jag att låta 2,5-åringen äta sig sprickfärdig av godis (det första riktiga godissmakandet), sova bort halva dagen, sitta inomhus medan solen skiner med dåligt samvete, öppna lite för fina påskägg, äta brittisk påskmat och umgås med vänner långt in på sena kvällen.

Hamburgare i Hamburg

Ena stunden går en ut och dricker öl, äter mat och roar sig på nöjesfält. En fullkomligt häpnas över hur en hel lokal med människor, stora som små, sjunger och dansar med till dragspelsmusik. En skulle kunna gå hem när orken tagit slut men istället åks det tunnelbana åt fel håll och hela projektet att ta sig hem tar en timme.

Andra stunden tror en att det overkliga har hänt, att barnen sovit till 7. Men det är bara nya tiden som visar 7, den fysiska tiden som kroppen än så länge följer är ju bara 6. Vilket lureri.

lördag 30 mars 2013

Cirkeln är sluten

Två av mina finaste vänner från Sverige är här och hälsar på. Det är så roligt att just dom är här, för kanske är det deras fel att det är just i Hamburg jag bor. Hade inte Emelie varit tillsammans med Olle som spelade trummor i Dozer, och hade inte Dozer spelat i Hamburg den där gången, och hade inte jag, Emelie och Susanna bestämt i ett svagt ögonblick att åka hit och titta på den där spelningen, då hade jag kanske aldrig vågat flytta hit. Då såg jag i och för sig bara det värsta och det bästa av Reeperbahn, kanske inte ett fantastiskt underlag att avgöra för en flytt med barn. Men nu bor vi ju här och nu är Emelie och Olle här och hälsar på. Cirkeln är sluten.

fredag 29 mars 2013

Ännu en rafflande vardag för hemmafrun

I ett försök att börja om och få tillbaka tålamod och ömhet för mina barn efter några dagars tvivlande blev det vinnarfrukost imorse. Det var gott. Men det hjälpte föga. Tre minuter in i frukosten hade Edith skrikit sig hes. Ömheten försvann.

Jaja. Hass den lilla hjälten tog på sig ansvaret för dagislämning. Det betydde mer tid för mig att tvätta, städa, diska och gosa med den där knölen till bebis.

Jag tog knölen under armen och gick på café tillsammans med Karin och hennes bebis. Typiskt cafebord för bebisar. Nu när jag ser på bilden begriper jag inte att jag åt två frukostar. En tidig och en sen. Bra grej.

Jag hann hem och hänga en tvätt (I told you det var rafflande) innan jag hämtade upp det här bestämda barnet från dagis. Hon var tyst i två minuter, skrek i tjugofem.

Jag är ju en dåre till mor, men in på affären med skrikungen gick jag. Vi stod och valde yogurt extra länge.

Väl hemma intogs ett lite märkligt val av mellanmål. Glass! Men jag balanserade upp det hela med frukt och smoothie. Ser nu att det ser ut som att allt var till mig, människan som ätit två frukostar, så var det alltså inte. Jag delade faktiskt med mig. Men det bästa, inget skrik! Och ja, det är en torktumlare vi har ståendes vid matbordet. FRÅGA INTE!

Sen fick jag någon slags feeling. Jag slet fram en del pyssel och klippte och limmade och klippte lite till. Feeling! Strax innan middag. Alldeles intill helvetestimmarnas antågande. Jävla feeling.

Edgar tyckte det var så här roligt att jag ägnade lite uppmärksamhet åt någonting annat än honom. Dessutom upptäckte jag att han hade feber. JA MEN GLAD PÅSK!

Edgar somnade mirakulöst i vagnen när jag la ner honom där "så länge". Jag och Edith passade på att laga middag, fort som fan. Det gäller att passa på. Note to self: en tvååring är jättedålig på att skala potatis.

Först tyckte jag det var ett genialiskt drag från min sida att lämna gnällande och trötta barn för att gå och handla lite. Sen insåg jag att jag inte var den enda som var lite sen att påskhandla.

Ja och när ungarna somnat tittade Hass på film och jag slutförde det jag fick lite feeling för i eftermiddags. Ni ser väl att det är påskharar? Nej. Inte jag heller. Men glad påsk ungar, kanske får ni godis i påskäggen nästa år men inte i år! I år får ni detta!

Och nu är klockan två på natten. Jag har ägnat den senaste timmen åt att trösta båda barnen, utan att frustrationsgråta och utan att trötthetsfräsa. Den mycket förstående och ömmande modern med andra ord. Feberbebisen är förresten fortfarande vaken. Han ligger bredvid mig och gurglar gulligt precis som bebisar ska medan jag förväntar mig ruskigt lång sovmorgon idag, imorgon, när det nu räknas som en ny dag.

Ännu en rafflande vardag för hemmafrun

I ett försök att börja om och få tillbaka tålamod och ömhet för mina barn efter några dagars tvivlande blev det vinnarfrukost imorse. Det var gott. Men det hjälpte föga. Tre minuter in i frukosten hade Edith skrikit sig hes. Ömheten försvann.

Jaja. Hass den lilla hjälten tog på sig ansvaret för dagislämning. Det betydde mer tid för mig att tvätta, städa, diska och gosa med den där knölen till bebis.

Jag tog knölen under armen och gick på café tillsammans med Karin och hennes bebis. Typiskt cafebord för bebisar. Nu när jag ser på bilden begriper jag inte att jag åt två frukostar. En tidig och en sen. Bra grej.

Jag hann hem och hänga en tvätt (I told you det var rafflande) innan jag hämtade upp det här bestämda barnet från dagis. Hon var tyst i två minuter, skrek i tjugofem.

Jag är ju en dåre till mor, men in på affären med skrikungen gick jag. Vi stod och valde yogurt extra länge.

Väl hemma intogs ett lite märkligt val av mellanmål. Glass! Men jag balanserade upp det hela med frukt och smoothie. Ser nu att det ser ut som att allt var till mig, människan som ätit två frukostar, så var det alltså inte. Jag delade faktiskt med mig. Men det bästa, inget skrik! Och ja, det är en torktumlare vi har ståendes vid matbordet. FRÅGA INTE!

Sen fick jag någon slags feeling. Jag slet fram en del pyssel och klippte och limmade och klippte lite till. Feeling! Strax innan middag. Alldeles intill helvetestimmarnas antågande. Jävla feeling.

Edgar tyckte det var så här roligt att jag ägnade lite uppmärksamhet åt någonting annat än honom. Dessutom upptäckte jag att han hade feber. JA MEN GLAD PÅSK!

Edgar somnade mirakulöst i vagnen när jag la ner honom där "så länge". Jag och Edith passade på att laga middag, fort som fan. Det gäller att passa på. Note to self: en tvååring är jättedålig på att skala potatis.

Först tyckte jag det var ett genialiskt drag från min sida att lämna gnällande och trötta barn för att gå och handla lite. Sen insåg jag att jag inte var den enda som var lite sen att påskhandla.

Ja och när ungarna somnat tittade Hass på film och jag slutförde det jag fick lite feeling för i eftermiddags. Ni ser väl att det är påskharar? Nej. Inte jag heller. Men glad påsk ungar, kanske får ni godis i påskäggen nästa år men inte i år! I år får ni detta!

Och nu är klockan två på natten. Jag har ägnat den senaste timmen åt att trösta båda barnen, utan att frustrationsgråta och utan att trötthetsfräsa. Den mycket förstående och ömmande modern med andra ord. Feberbebisen är förresten fortfarande vaken. Han ligger bredvid mig och gurglar gulligt precis som bebisar ska medan jag förväntar mig ruskigt lång sovmorgon idag, imorgon, när det nu räknas som en ny dag.

onsdag 27 mars 2013

Till barnen

Någon gång, när vinden har vänt och andra drömmar slagit in, då kommer jag sakna det här. Jag kommer att sakna att alltid vara nära er och att alltid ha tid med just er. Men då kommer jag inte minnas alla gånger jag förtvivlat längtat efter lite mer tid för mig själv. Bara en minut eller två någon gång ibland, helt själv, helt tyst. Det jag inte kommer minnas är den här känslokalla känslan, nästintill avskyn, som växer sig fram i dom allra mörkaste av stunder. Ni kommer som tur är inte minnas alla gånger jag brustit ut i gråt för inget annat än total utmattning. Och jag kommer inte minnas alla gånger jag i tysthet viskat saker och ord jag aldrig kommer stå för. Jag kommer minnas den här tiden som en tid där slitet var mitt och ingen annans. Men det är inte hela sanningen. Jag delar det här slitet med er far och jag är så omåttligt stolt för allt han gjort och allt han kommer göra. När jag inte orkar mer tar han vid där jag inte längre kan. Han tar mig på allvar och tar över som den allra lättaste sak i världen. Jag kommer ångra att jag inte tog vara på den här tiden mer. För det är vad jag hör att en ska göra. Ta vara på. Jag vet inte riktigt vad jag ska ta vara på, men en sak är jag säker på och det är att allt jag känner och allt jag gör just nu är på riktigt och det är passionerat. Allt det svåra och allt det lätta. Jag kommer älska er resten av mitt liv, även om livet just nu kan vara svårt att älska.

tisdag 26 mars 2013

Den största prövningen hittills

Sjukt barn och närhetstörstande bebis är hittills den största prövningen i år. Nuff said.

måndag 25 mars 2013

Hur många gånger per månad kan ett barn vara sjuk egentligen?

Först var hon bara lite snuvig och hostig. Sen blev hon raketsnabb och hyperaktiv. Men under kvällen har hon legat i soffan/mitt knä med 40 graders feber. Alltså. Det här barnet är sjuk i snitt varannan vecka. Jag tycker att hon borde ha gått igenom varenda litet virus och bakterie en kan hitta, men det finns tydligen mer att hämta. Ibland undrar jag om det är något annat som är fel. Ja men om förkylningarna och febern bara är symptom för någonting annat. Sen går självförsvaret in och stänger av hjärnan så jag inte kan tänka i längre steg. Nu lämnar vi det. Istället kan vi försöka komma ihåg att när barnen är sjuka är det mest synd om mamman. Särskilt om mamman har en bebis med akutsvår separationsångest också som gnäller exakt hela. Jävla. Tiden.

Saker Edith orkat göra idag trots hög feber:
- Sitta/ligga på lillebror 32 gånger
- Hjälpt till att "baka" muffins. Dvs testat mjölet lite bara.
- "Tatuerat" sig själv, lillebrorsan, byxorna, sängen och lakanen.
- Ätit 3 glassar och fått tillika 3 avgrundsutbrott varenda gång glassen tagit slut.
- Hällt ut soppan jag gjorde till middag på lillebror.
- Sagt "Asshole" 5 gånger

En bra dag ändå.

Hej

Jag aggressionskurade köket, toaletterna, bytte plats på skötbordet, sorterade pantflaskor och bytte tre bajsblöjor innan klockan slagit 8 imorse. Edith är hemma och är sjuk. Det visste jag att hon skulle vara redan igår. Jag har lärt mig se tecknen nu. Ute är det helt ljuvligt väder. Kallt men gnistrande och soligt. Inne är det tråkigt och öde. Men här måste vi stanna och vänta på att den trasiga tvättmaskinen ska hämtas. Det ska bli kul att se hur två dårar ska försöka få ut den där vattenfyllda och mögliga maskinen utan att spilla vatten precis överallt.

Hejdå

söndag 24 mars 2013

lördag 23 mars 2013

Allt jag behöver är konsumtion och asiatiska kryddor

Jag hade sovmorgon idag. Dvs vaknade samtidigt som alla andra men låg och drog mig i sängen tills efter frukost. På så sätt slapp jag kladd och bråk och fick äta min egen frukost nästan helt själv. Resten av morgonen ägnades åt att flytta på saker från Edgar. Vi har inte riktigt hängt med i hans utveckling.

Idag hände det mina vänner! Idag köpte vi en ny tvättmaskin! Och en ny torktumlare! Sensation! Denna hemmafru håller på att gå sönder av upphetsning. Jo för äntligen efter ungefär sex månaders trasig maskin och tre lagningsförsök hamnade ärendet hos advokat och så plötsligt ordnade allt upp sig. Hurra och jubel!

Vi firade köpet med lunch. Vid bordet bakom oss satt svenskar. Jag blir alltid så jävla obekväm när någon förstår vad jag säger. Det är svårt att svära åt ungarna då tex. En trevlig lunch annars. Minus dom tre tusen utbrott Edith, tillika jag fick under tiden.

Senare under dagen gick jag och Edith på Vårmarknad på hennes waldorfdagis. En hel lokal full med antroposofer. En hade ju lust att rulla in en vaccinspruta och se reaktionerna. Istället köpte vi tovat påskpynt, en sånhär tokrolig snurra och en våffla som vi åt i solen.

Vi följde upp sockerruset efter våfflan med chokladbollar på det svenska cafét. Ännu mer personer som förstår vad jag säger. Obekvämt. Men fint ändå att ha lite egen tid med mitt förstfödda barn. Mer obekvämt blev det på affären när två svenskar ropade "Välkommen till Tyskland" efter att dom hört mig tjata på Edith. Jag vet aldrig hur jag ska hantera dessa svenska överfall. Vill spontant bara säga "Åk hem, låt mig vara".

Väl hemma; tjugo minuters "lugn och ro" i barnrummet.

Pappan lagade vegetarisk indisk gryta till middag. Min absoluta favoriträtt. Först tvättmaskin, sen det här! *ler lycklig fru*

Vår bästa idé i vårt gemensamma liv kom jag och maken på idag. Efter kvällsbad, skrik, panik och nattning av barn bäddade vi madrasser på golvet, framför teven. Här låg jag sedan resten av kvällen, åt chips, drack öl och tittade på film. Utan att få smulor i min egna säng. Härifrån vill jag aldrig flytta mig. Ligger alltså i skrivande stund fortfarande framför teven. Det känns nästan som om vi campar, minus insekter och utedass.