måndag 2 december 2013

Svar på frågor del 2:

Så himla roliga frågor ni har ställt. Tack tack alla! Här kommer fler svar.

Anonym: Du pratar ju med jämna mellanrum om din hittepå tyska, och jag har inte förstått riktigt vad ni pratar för språk i familjen. Snackar hela familjen svenska eller pratar ni tyska så att barnen får lära sig?
Vad läser du för andra bra bloggar som du vill tipsa om?


Svar: Jag förstår inte riktigt heller vilket språk vi pratar här hemma. Vi kan väl säga att det är rätt förvirrande även för oss som lever med det. Jag pratar svenska med barnen, och min man som är från Storbritannien pratar engelska med barnen. Sinsemellan pratar vi både engelska och svenska, det beror på vem som börjar och vad vi pratar om. Jag tycker så mycket om att prata engelska så jag märker att jag mer och mer använder mig av det språket. Tyska däremot pratar vi bara några ord här och där för att förstå eller förklara något för barnen. Edith pratar ju mest tyska så det gäller ju att försöka hänga med. Min man pratar väldigt bra tyska, medan jag, den omotiverade hemmafrun, kan göra mig förstådd när det gäller vissa saker och förstår rätt mycket tyska. Så länge folk använder samma begrepp och uttryck, sådana där ungdomar förstår jag inte vad dom säger, för deras begrepp finns inte med i mina tyskaböcker nämligen. 

Anonym: Du gnäller och klagar en del på dina barn.är du aldrig rädd att det ska tolkas som om du inte tycker om dina barn? Vad tror du dom kommer tycka om att läsa om det när dom blir stora?

Svar: Ja det är ju mina barn och jag tycker jag har minst lika mycket rätt att gnälla på dom som att älska dom villkorslöst. Och det är ju dessutom min blogg, tycker man att det här med barngnäll är trist kan man ju kanske läsa någon annan blogg. Jag tror dom kommer tycka det är lika delar pinsamt och lika delar roligt att läsa vad jag skriver om dom när dom blir stora. Dessutom längtar jag efter deras bloggdebut och läsa om alla pinsamma sanningar om mig. 


Erica BessantBästa baby lead weaning tipsen? För visst gjorde ni så?

Svar: Javisst gjorde vi så. Mest med Edith, eftersom Edgar vägrade svälja någon mat som inte var som soppa tills han var ca 1 år, men när han väl började svälja bitar övergav vi puréer snabbt. Mina bästa tips är att bara slappna av och ta det där med mat när barnet verkligen verkar vara intresserad. Jag väntade länge med Edgar också innan han fick börja smaska i sig mat, mest för att jag tyckte det kändes så himla orimligt att börja tvinga i honom käk när han inte ens kunde sitta upp. Och får barnet amma eller ersättning har den ju väldigt mycket näring i sig, så mat ska väl mest vara till för att undersöka och experimentera med. Och låt barnet få göra det. Det är kladdigt och ibland vidrigt, men jag tror man har igen det lite senare om man låtit dom få trycka, mosa, smaska och kladda lite med maten. Det är först nu när Edgar börjar närma sig 1,5 år som han äter som jag tror ett barn ska göra, och det är först nu vi har slutat med ersättning för honom. Men jag har för mig att BLW är rätt vanligt och populärt i England va? Här har jag träffat typ en människa som också tyckt att BLW passat dem. Men jag är ju ingen trogen metodmänniska. Jag gör lite vad som känns bra helt enkelt. Mina barns bästa BLW-snacks har varit: Melon, banan, ost, broccoli, pasta, sötpotatis, omelett och tofu. Avocado är ju också toppen, förutom att mina barn av okänd anledning har avsytt det från start. 

Anonym: Jag vill mest tala om att din blogg är fantastisk. Så pass fantastisk att jag läser den extra ofta. Men jag saknar dagboksinläggen med bilder. Dom brukar alltid vara så roliga. Jag mins att du skrev mycket om träning i somras, men inte så mycket numera. Är det avsiktligt att du tagit avstånd från att skriva om det? / Sofia i Jönköping

Svar: Tack snälla för den fina komplimangen! Fler dagboksinlägg kommer, det är ju tack vare Maria det också. Hon är nog min största blogginspiration. 
Träning ja, jag tränade mycket under en period och det tyckte jag om. Sen kom en period jag inte tyckte om att träna och då gjorde jag det inte mer. Jag börjar känna mig sugen på att träna igen så förhoppningsvis kommer det där igång snart. Men det här med träning och kost tycker jag är svårt att balansera utan att det går till överdrift åt något håll. Jag ska skriva mer om det senare, och om min kropp och om hur jag tycker den och mina tankar kring den har ändrats genom åren. 

Anonym: Aaaaaahhh!!! Min kille vill inte ha barn med mig. Vad ska jag göra?
Svar: Om du verkligen vill ha barn finns det ju rätt moderna sätt att göra det där på utan killar numera tänker jag. Jag är ju annars förespråkare för att vänta med att skaffa barn tills man tror att man inte vill ha barn. Då är det perfekt tajming! 

Gabbis: Jag vill bara veta om ni tittar på julkalendern? Helst vill jag ha en en personlig recension också :)
Svar: Nej vi tittar inte på julkalendern. Jag vet inte riktigt varför, kanske för att barnen är så små och jag inte är det minsta intresserad? Vi har en adventskalender däremot, en med Star Wars-lego. Men dom begriper ju inte begreppet "en lucka per dag" så det var ju helt bortkastat. Ja förutom att jag och Hass tycker det är orimligt roligt med de där lego-gubbarna. Tittar du på den? 





3 kommentarer:

  1. Haha jag begriper ju iofs inte heller en lucka per dag. Först öppnar jag kanske 7, sedan glömmer jag bort den för att ligga ständigt 1-5 dagar bakom.

    Jag tittade på den igår och det var ganska lustigt. Men det är klart, första julkalendern jag kom ihåg var den där på berget, jag kommer inte ens ihåg Sune (japp, det är sant) såd et kanske inte är så konstigt att ni inte kikar.

    Ps. Ny fråga! Var skall ni fira jul?

    SvaraRadera
  2. Alltså den här "gnäll-på-barn-frågan" blir jag lite trött på. Det har hänt tidigare att bloggar jag läser som är öppna och härliga och ärliga, som inte bara skriver om livets romantiska sidor får den typ av kommentar. Typ "varför skaffa du barn om du nu tycker det är så jävla jobbigt.." osv liknande kommentarer. Men jag har A L D R I G tänkt när jag läser din, eller liknande bra kvinnors, bloggar att det handlar om gnäll på dina barn - utan mer gnäll på livets alla omständigheter när en får barn. Jag gillar inte den typen av kommentarer, som liksom spelar lite på samvete och skuld. Gillar inte alls. De må vara ställda(kanske..,) i all välmening i världen men jag tycker ändå de är lite fula och trista..Men ändå, kul att få läsa alla dina svar & alla frågor! Hejhej

    /Jennie (salmiakatfolket instagram)

    SvaraRadera
  3. Hejsan!

    Jag har också en fråga till dig:
    Äta ni vegetarisk eller är du och dina barn vegetarianer? Maten ser oftast "veggie" ut. Har läst att ni äta sojakorv t ex... och det ser alltid färsk ut med mycket grönsaker osv!
    Jag och mina barn är själva vegatarianer. Skulle uppskatta om du skriver mer om mat, recept mm.

    Hälsningar från Mora (men ursprungligen från Berlin).

    Kerstin

    SvaraRadera