torsdag 14 november 2013

Hej lille bloggen

Jag ville inte försvinna sådär och återkomma med något trist litet inlägg om sjuka barn. Jag menar barn är ju sjuka med jämna eller ojämna mellanrum resten av livet, vad ska man göra åt det? Resten av livet ja. Jag tänker på det ibland, hur resten av livet kommer bli. Vad jag ska göra, vad Hass kommer att göra, var vi kommer bo, hur vi ska bo och så vidare. Men jag kommer aldrig fram till något. Mer än att jag är rädd för att ge mig ut i den där jobb och pluggvärlden. Jag är rädd för att bli bedömd, jag är rädd för att få kritik, jag är rädd för att inte lyckas. Så för att komma ifrån allt det där har jag övervägt att skaffa mig ett till barn. Säger man så? Eller är det mer korrekt att säga sätta ett till barn till världen? Jag har till och med lyckats så bra i min övertalningskampanj här hemma att vi har bestämt namn för det där tilltänkta barnet. Men så går min ägglossning över och jag blir väldigt medveten om verkligheten. Jag vill inte vara hemma med en bebis igen. Hur mycket min kropp än skriker efter att få bära och hålla ett barn inom mig igen. Vi gick till och med så långt att vi skaffade en ny lägenhet. Med ett extra rum. Ja men ut ifall! Ja eller så är det bara jävligt skönt med ett arbetsrum/gästrum. Att behöva tvinga folk dela rum med barn och möglande gömda matrester som mina hamsteravkommor gömt här och var är inte så jättekul. Så vi ska flytta. En hel våning ner. Om fyra veckor ungefär. Jag ser fram emot det. Att få rensa och organisera och slänga. Och stänga in Hass i ett eget rum när han måste jobba. Men hela projektet flytt känns väl egentligen sådär lockande. Att börja om, packa ner och glömma packa upp. Vi har säkert 25 kartonger som inte är uppackade sedan vi flyttade från Sverige. Vi borde väl bara slänga dem rakt av utan att öppna dem. Har vi klarat oss i 2,5 år menar jag.

Undrar ni om konserten förresten? Jag upplevde någon slags religiös närvaro där och då. Tillsammans med Hass och alla andra där. Jag var så närvarande men ändå så frånvarande. Och så spelade dem vår låt och jag grät och sen sa jag att jag ville gå. Så vi gick. Och drack drinkar i en bar alldeles för sent för en söndag. Och en euforisk lycka spred sig inom mig. Vad jag är kär i den där människan. Och idag, av alla dagar kom han hem med en bukett rosor och en påse ost. Varför då frågade jag? Det är fyra år sedan första gången vi sågs, sa han då. Fyra år är ju ingenting. Men vi har hunnit med så mycket. Och jag hade glömt bort att det var idag. Och jag skämdes lite sen blev jag glad och kär igen. Och vi åt ost och drack vin när barnen somnat ända tills någon häftig investerare ringde mitt i, helt utan tajming. Så jag började blogga. Och nu kan jag inte sluta. Det är som om det måste ut. Mamma har åkt hem också. Hon var här i tio dagar och Edith pratar fortfarande om henne ca tio gånger per dag. Det gör så himla ont att hålla på såhär, att säga hejdå hela tiden. Jag bryter alltid ihop. Jag får alltid sitta bakom ett par solglasögon på tåget hem från flygplatsen och gråta tyst. Men det skulle göra ondare att bo där hon och pappa bor. Jag passar inte längre in där. Hur mycket jag än kan sakna det ibland. Ja men såhär är det ju, det där livet. Inte så eländigt men ändå så oroligt ändå. Och så himla bra på samma gång.

Med vänlig hälsning,
Vinlullig_85

15 kommentarer:

  1. Tror du inte att det är för att du inte jobbat på länge som den rädslan för att bli bedömd finns? Jag menar att när du väl får ett jobb som du gillar och så kanske den rädslan försvinner och det inte alls känns lika jobbigt? Att lära sig att konfrontera kritik är också bra, att ifrågasätta om man inte håller med liksom. Jag tyckte att det var jättesvårt förut, men nu ifrågasätter jag om det är någonting jag inte alls håller med i. Och med det menar jag såklart inte att ni inte ska skaffa ett till barn. Men just rädslan kan ju finnas där efter nästa barn också.

    Fast nu kanske jag tar den vinlulliga 85:an lite för allvarligt :)

    SvaraRadera
  2. You'll realize that for portable buyers it's a whole lot
    more amazing to give them a paired downward type about the healthy Web Design Mississauga , seo Mississauga , Web Design Brampton ,
    Web Design Hamilton,Web Design Oakville,Web Design Milton which has precisely what he will need at a straight forward navigation style.
    This will be solved with the online business competent.

    The more that are written using keywords specific to
    your website, the higher up on the link page you will be.


    my webpage: free high pr backlinks

    SvaraRadera
  3. Wеll no one laѕt forever, sso wҺat Schuler is inferring iss that toսgh ƿeople last longer
    than most. But, now here are some old and safe methods used to make semi-.
    I have been utiliƶing the services of for ovеr a year aand believe me ladies I have no poblems at all.


    Check out my site pain gone pen boots

    SvaraRadera