söndag 17 november 2013

En carpe-diem-dag

Det har varit några dagar med feber, snor, gnäll, kläng och allmänt fattigt med livslust. Vi är fortfarande krassliga och snoriga och jag räknar kallt med att vi kommer ha det såhär resten av vintern. Så pass att jag till och med har börjat spana på homeopatiska och örtbaserade läkemedel som tydligen ska hålla alla förkylningar borta. Men jag vet inte, riktigt så tysk har jag inte blivit än.

Idag var i alla fall första riktigt feberfria dagen. Snoriga näsor och tillhörande hosta visserligen men det är väl standard på små barn såhär års. Och den började med freaking sovmorgon. Ja ända till 07:00 sov barnen och jag var helt utom mig av chock när jag vaknade pigg och glad istället för sur och sömndepriverad. Ja jag förstår att jag har tappat begreppet om när natt tar slut och dag egentligen börjar. Men 07:00 mina vänner, det är en sån himla fin befrielse i det här 04:30-träsket vi för det mesta krälar omkring i.

Jag gjorde mitt bästa helg-trick. Jag gav barnen frukost först, och när dom var klara och färdigkladdade åt jag frukost medan dom fick fria händer att riva hela hemmet. Där satt jag i nästan en timme, fick ha min frukost ifred och drack kopp efter kopp med te. Ja jag fångade skiten ur den morgonen kan man säga.

Jag känner ingen människa som fullständigt avskyr lekparker lika passionerat som min man. Han skulle kunna vara den som skapar hatgrupper på Facebook om alla dessa jävla lekparker. Men idag hände något helt otroligt, han sa, helt utan tvång eller mutor inblandade, att han ville följa med oss ut. Till parken. Jag har aldrig varit så snabb att klä mig själv och barnen någon gång. Aldrig. Jag blev faktiskt lite förvånad själv över hur snabbt det gick. Och lika förvånad blev jag när vi gick hem från parken att vi hade haft det roligt där i parken. Allihop. Trots blöt sand, kyla och mjuka pannor mot hård rutschkana. Plötsligt händer det hörrni. Plötsligt händer det.

Detta följdes av livspusslets bästa belöning: gemensam middagssovning. Här illustrerat med en bild där jag alltså låtsassover eftersom jag ville ta bild på denna ljuvliga stund och minnas den alla gånger jag misslyckas med synkroniserad sovning för barnen.

Det värsta med att barn sover middag och äter mat är ju att de får så obeskrivligt mycket energi i de där små kropparna. Energi som vi använde till att först slå halvt ihjäl varandra efter maten. Ah denna ljuva syskonkärlek. Hoppas aldrig den bleknar. Tur att dom ibland skojar och leker ihop utan att kriga och slåss. Som att läsa böcker, sjunga 311 olika barnsånger och kladda med sådan där Playdough ni vet. Vad gott den luktar hörrni, jag kommer aldrig göra trolldeg igen.

Ibland undrar jag om det någonsin kommer komma en dag igen i mitt liv där jag inte kommer behöva säga RIGHT, THATS IT, med mycket myndig röst och förklara för barnen att man inte får slåss, inte får kasta leksaker i huvudet, inte sitta på lillebror, inte putta storasyster, inte får spotta och inte sno leksaker och springa iväg och gömma sig bakom mamma. Troligtvis inte. Jag tyckte då att det var en bra konsekvens att avbryta alla kreativa lekar med att ta det lite lugnt i soffan en stund. Menar inser nu att det snarare var en belöning än något annat. Jaja. En kan ju inte lyckas jämt, va? Jag fick ju lite möjlighet att tantpyssla lite. Ser ni vad det blir?

Sedan uppstod oändlig glädje och storslagna fyrverkerier när jag tog mig iväg på cafe. Alldeles själv. Åh det här är det bästa jag vet hörrni. Egentid och kaktid på samma gång.

Jag kom hem till lagad middag ("Ja klart jag är hungrig, nä jag åt ingen kaka alls") och en sur treåring som OSSÅ VILLE FÖLJA MED.

Resten av kvällen ägnades åt typiska söndagssysslor. Bad och gemensamt städande. Jag kan inte sluta bli lite fnissig när jag ser på städbilden och tänker på hur jobbigt det hade varit om jag stod naken där och fotade och missat att se reflektionerna av mig själv i fönsterrutan. Nu går jag inte omkring naken så ofta. Jag brukar särskilt inte stanna upp och fota familjen om jag går omkring naken. Var skulle jag tex ha telefonen om jag inte hade några fickor? Men det är en rolig tanke.

Och för den som är tysk nog och vet allt om Ruhezeit och förfasas över att vi dammsuger på en söndag av alla dagar i veckan så kan jag bara säga ja. Så gör vi. Och för den som inte vet något om Ruhezeit kan det i korthet förklaras som lugn-och-ro-tid, alla vardagar mellan 13-15, alla vardagskvällar efter 22 och alla söndagar, där man i princip inte får göra någonting annat än bara sitta i just lugn och ro. Men vi är lite av anarkisterna i den här byggnaden. Inte alltid jättepopulärt men jag förstår ju ändå inte vad dom säger om dom skulle börja klaga. Så bring it on bara.

Sen tittade vi på Lotta på Bråkmakargatan. Inte en jättebra film att titta på för en påhittig och till naturen lagd ganska bråkig treåring. Men rolig ändå. Och som vanligt när jag sitter i soffan så sitter alla i mitt knä och trängs. Det är väl mysigast så. Och så skönt när dom går och lägger sig sedan. Då uppstår min personliga Ruhezeit. Och den spenderade jag på en zombie-film som jag tyckte mer om än min man. Ja jag vet, det är ju upp och ned-vända dagen idag. Ingenting är som det brukar. Men det är väldigt väldigt fint och bra ändå.

2 kommentarer:

  1. Haha, låtsassover :)

    Det låter helt fantastiskt skönt att ni fick sova ut till sju. Jag hoppas verkligen att det vänder och att sju blir normal tid att vakna hos er.

    Naken reflektion i fönstret hade varit skitskoj. Jag skrattar fortfarande över min fantasibild av det hela.

    Det där med ruhezeit skrämde mig lite innan vi flyttade hit. Det står ju i kontraktet, som förövrigt är typ en centimeter tjockt av regler, och jag trodde att vi skulle bli vräkta om vi typ pratade med varann. Så illa är det inte och vi har hittills inte fått några klagomål. Jag funderar lite på det här med att grannen istället ser på tv vägg i vägg med vårt sovrum på tidig morgon. Kan de inte reglera det istället?

    Hoppas att veckan fortsätter lika fint som den startade, med egenfika och kaka.

    SvaraRadera
  2. Asså, älskar det här inlägget!

    SvaraRadera