onsdag 9 oktober 2013

Tänk om

Ibland tänker jag att det här inte är mitt hem. Att det här bara är en mellanlandning. Det är inte här jag ska se mina barn växa upp, det är inte här vi ska stanna. Men så kommer det stunder då jag tänker att det känns precis som hemma här. Att jag vill att mina barn växer upp här tillsammans med barnen och deras föräldrar jag lärt känns här. Att jag vill stanna här för alltid.
Vi hade en himla bra dag idag, barnen och jag. Från den tidiga början till det sena slutet. Höstlöven och fukten, de ärliga samtalen med vänner, barnens skratt och lek följt av syskonens kärlek till varandra och sushi långt efter middagstid tills vi alla somnade sent i en stor hög av gemenskap och tillhörighet. Sådana här dagar tänker jag att jag borde vara hemma med barnen för alltid. Glöm allt som har med självförverkligande eller bra förebild att göra. Tänk om vi kunde ha det såhär många år framöver? Tänk om jag faktiskt på riktigt älskar helt och hållet att vara mamma? Vilken identitetskris det skulle vara. Hela min självbild skulle bara rasa samman och sköljas bort. Tänk om?

1 kommentar:

  1. Åh den där bilden när Edith håller om Edgar, jag tror jag smälter lite i hjärtroten!

    SvaraRadera