fredag 20 september 2013

Tålamodets fredag i 11 bilder

I morse bestämde jag mig för att vara tålamodets moder. Och det har jag varit sedan dess. Till och med när Edith satt i pyjamas och åt frukost sådär långsamt som bara en nästan treåring kan göra när modern lugnt och sansat påpekade att vi skulle varit på Kita för en kvart sedan. Väl framme på Kita stannade jag kvar extra länge så att Edgar kunde leka sig trött i den blöta sandlådan. Ediths pedagoger vill att Edgar ska stanna där, de vill att han ska lära känna dem bra. Ja det hela är ju väldigt rimligt då han ska börja där så småningom. Bilden har för övrigt inget med texten att göra förutom att den är från imorse.

Det är alltid så uppskattat att få hjälp med handlingen och uppackning. Särskilt från någon som öppnar svampförpackningen och tar en tugga av varenda svamp. Eller öppnar äppelpåsen och tar en tugga. På vartenda äpple. Eller mosar brödpåsen mellan sina knubbiga kladdiga små händer.

När Edgar somnat tungt jobbade jag lite. Jag hoppas att uppmärksamma läsare ser att jag dricker mitt kaffe svart, som själen. Men det gör jag inte. Det är cola. Inget annat.

Lagom till att jag arbetat klart och tog tag i typiska hemmafrusysslor, så som klassisk fredagsstädning vaknade Edgar. De där nyfikna små fingrarna ville gärna ner i skurhinken och skvätta lite. Det är fan i klass med att leka med toalettborsten. Vidrigt.

Efter att vi hämtat upp Edith från Kita åkte vi in till stan för att gå på centralbiblioteket. Där sysslade mina barn med att leka med i princip allt annat än att läsa böcker. Vilket inte var okej för de tyska bibliotekarierna ty vi fick tyska tillsägelser om ordning och reda. Men jag förstår inte det där. Om det är en hel avdelning anpassad för barn, för små barn, där inte en enda vuxen utan barn behöver bli störd, varför får inte barn leka då? Tyskjävlar. Bilden är för övrigt arrangerad. "Vi kan väl låtsas att vi läser i alla fall" viskade jag tyst till ungarna.

Men näh. De fortsatte att leka med allt annat och jag försökte låna några svenska böcker. Men det gick inte ty en måste ha ett halvt bibliotek med pappersarbete med sig för att skaffa sig ett lånekort. Tyskjävlar.
När jag gick därifrån kände jag mig så oerhört ensam i ett så stort land av evig jävlighet. Jag är långt ifrån ensam här, jag har goda vänner och jag har min man. Men just då kände jag inget annat än svårhanterlig ensamhet. Och ingen man kunde ta sällskap med mig hem heller. Återigen ensam.

När vi kom hem tvättade Edith håret i handfatet. Oklart varför. Hon sa att det "VAR BLÄ DÄR I". Ja men för all del. Bort med blät. Vi lagade pizza ihop och hon fick göra sin egen lilla pizza. Hon kavlade deg, smetade på sås, hällde över ost och skar svampen som hon slängde på. Alltså jag vet inte vem som var mest stolt, hon eller jag?

Sen tog det "JÄTTELÄNGE" innan pizzan blev klar. Så vi hoppade på madrasser under tiden. Edith hoppade jättehögt och Edgar slängde sig jättelångt.

Sen blev ju pizzan klar. Som vi åt. I ensamhet. Ty barnafadern var fast i möten. Trots löften imorse på heder och samvete om att vara hemma till middagen. Jag glömde visst precisera middagen som middag tillsammans med familjen, inte middag som i att komma hem till lagad mat efter att de skrikigaste och kladdigaste familjemedlemmarna ätit klart.

Efter middagen uppstod en kvarts lugn och ro när klassiskt fredagsmys upplevdes. Ja ja jag har väl fått lite tyskt behov av något slags lugn ibland. Popcorn och hyrd film alltså. Vilket höjdarkoncept va.

Och när barnen väl gått och lagt sig la jag mig i soffan och dukade upp chips och öl på magen. Och där låg jag sedan resten av kvällen. Inte ensam dock. Jag hade min man med mig hela tiden. Han jobbade inte en enda minut faktiskt medan vi tittade på ett par avsnitt av Games of thrones. Eller ja, vad som pågår i hans entreprenörshjärna kan ju inte jag kontrollera. Men jag tror han var lika upptagen som jag med att häpnas över att VINTERN ÄR PÅ VÄG.
Överlag en bra uppladdning för helgen, lite minus på tyskjävlarna och ensamhetskänslan bara. Men imorgon kommer allt det vara glömt. Plus att jag var tålamodets moder hela långa dagen. Bra jobbat ungar. Och mig själv.

6 kommentarer:

  1. Mycket imponerad! Jag har ju bara instagram och där är jag dålig på att publicera livets jävligheter, såsom att jag mycket ofta vill strypa mina barn och skiljas från min sambo. Blir därför alltid impad över när (ärligt) folk fixar en bra dag medvtvå barn och aktiviteter -och inspirerad. Men tyska bibbli verkar suga, älskar Malmös barnavdelning. Aldrig fått ett shussh! /Jennie salmiakatfolket

    SvaraRadera
    Svar
    1. Fan vad glad jag blir att jag inspirerar! Det är typ bästa komplimangen! Tack!
      P.s. du borde instagramma mer vardagssurhet. Det är det bästa. :)

      Radera
  2. Gud, vad jag saknar mina barn när jag ser dina bilder! Alltså, film och popcorn/chips som mys. Jag älskar det faktiskt.

    Men ensamhetskänslan. Fy fan!

    Och vad är det för härj om att inte få leka på barnbibblan? Herregud!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hur ofta är barnen hos dig och hur ofta är barnen hos pappi?

      Ja verkligen herregud på biblioteket!

      Radera
  3. Du är fantastisk! Efter två dagar ensam med två barn kan jag konstatera att jag tänkt på dig mer än en gång. Mina tankar har gott till dig nästan jämt! Att du orkar å fixar å trixar å är pysslig å tålmodig å fantastisk alltså. Wow!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Men åh tack! Bästa bästa komplimangen. Tack fina!

      Radera