torsdag 26 september 2013

Så jävla nervös nu

När jag väntade Edith bodde jag inte ihop med Hass. Istället bodde jag på en folkhögskola mitt i de värmländska skogarna. Alla illamående morgnar, alla trötta kvällar, alla jag-ska-bli-mamma-funderingar delade jag mest med de jag levde med där på skolan. Det var med dem jag startade alla förberedelser för vad och hur mitt liv skulle bli. Jag minns fortfarande de där plågsamma kramarna jag gav dom alla på stentrappan dagen då jag flyttade därifrån och jag har inte träffat en enda en av dem sedan den dagen. (Jag har träffat en av personernas fina syster däremot.) Ändå är det nog just den tiden på skolan och alla vänner där jag saknar mest intensivt. Det jag upplevde och kände där har jag aldrig upplevt och känt någon annanstans. Kanske för att jag kände mig hemma med allt vi gjorde där. Kanske för att jag skapade mig en ny tillvaro. Kanske för att jag blev kär för första gången i mitt liv. Kanske för att jag var gravid halva skolåret. Jag vet inte, men jag vet att idag ska jag träffa en av de där personerna. En av dem kommer hit, till Hamburg. Jag tänkte att jag skulle försöka förklara den fantastiska värmen jag känner i kroppen idag på grund av denna återförening. Men det går inte. Ni får helt enkelt blunda och föreställa er det själv.

3 kommentarer: