måndag 30 september 2013

Så bra vi har det ändå

Jag försvann visst lite där. Jag gick in i en liten glädjebubbla kan man säga. Skönt, för det har varit en rätt tjock och dimmig depressionsbubbla här ett tag. Sådär gyttjigt och ovärdigt. Men den här helgen har verkligen varit så upplyftande på många sätt. Inte på ett utvilat sätt, nej verkligen inte. Men på ett energifyllt sätt. Och Lova, min gamla skolkamrat och jag har setts varenda dag, flera dagar på rad. Och familjen, vi har umgåtts så mycket tillsammans. Jag känner mig så nära min familj nu, och så närvarande. Det var längesedan jag kände det från mig själv och från resterande familjemedlemmar. Men nu är vi på rätt spår igen kan man väl säga. Jaha. Nog med euforiskt familjelivsbloggande. Jag har nämligen en stinkande bajsblöja att ta hand om på det där barnet som vägrar sova natt som dag, och så måste jag tvätta om den där maskinen med tvätt jag satte igång i Lördags och satt igång två gånger sedan dess. Sen ska väl barnet ha mat också. Ja men ni hör ju. Det är ju en neverending story det här.



































2 kommentarer:

  1. Tänkte på dig igår kväll, undrade hur du hade det. Så fint att läsa att du har varit glad och så! Missförstå mig inte nu, det är ju inte så att jag ogillar att läsa om jobbiga saker här, men jag blir glad för din skull när saker och ting är roliga och det går bra!

    Kram

    SvaraRadera