tisdag 24 september 2013

Det är tisdag - Internationella naturinkräktardagen

Jag minns hur vi brukade vara bland de första att komma till dagis. Hur vi ibland stod och hängde på låset och huttrade lite i kylan. Det händer aldrig mer. Inte sedan Edith börjat äta frukost, bestämma kläder själv, klä på sig bestämda kläder själv samt bråka med lillebror. Varje jävla morgon. Numera får jag vara glad om vi hinner dit innan lunch.

När jag väl lämnat det stora barnet och kommit tillbaka hem med det lilla barnet samt fått det barnet att somna satte jag mig och jobbade. Ingen cola i koppen idag. Förkylnings-te och lite värktabletter däremot. Ynk ynk. Stackars stackars mig.

Aja. Hela jäkla förmiddagen kletades ihop till en enda stor jag-ska-bara-göra-klart-det-här-lilla-här-ta-en-kastrull-och-lek-med-så-länge-ja-ta-de-där-sladdarna-också-jag-är-snart-klar-mamma-älskar-dig-sörja. Men vi hann till Kita i tid, och där radades de tre tvillingvagnarna i samma märke och kulör upp. Så förvirrande. Jag höll på att få med mig sex ungar hem.

Jag tog med mig rätt två barn och gick på playgroup. Inne på ett cafe. Som visserligen är rätt barnvänligt, men kom igen, mina ungar går inte att ha i möblerade rum. Tur att samma cafe har en sandlåda utanför där barnen kan härja och vråla utan tyska surgubbar och tanter.

"I FUCKING HATE NATURE" vrålade jag när jag fann Edgar sitta och sniffa och lukta på okända svampar. Det här är exakt varför jag bor i en storstad. Mitt föräldraskap klarar inte av sånt här, vad fan gör en om det är giftig svamp? Vem ringer jag? Var åker jag? Vet ni vad jag gjorde? Ingenting. Så otroligt ansvarsfullt gjort av mig. Snälla ring inte soc.

Jaha. Hem till en skön timme med svett, toddler tapas, bad, svett, städ, svett och nattning av barn.

Sen välkomna barnvakten och hetsa iväg till ett föräldramöte på Kita. Amän så jäkla onödigt. Jag förstår ju ingenting av vad dom säger. Men jag vill ju verka engagerad och delaktig så där satt jag med en dåraktigt flin på läpparna och nickade och fnissade på rätt ställen. Tror jag i alla fall.

Sen hem igen och jobba lite till. Jag blev så stressad över jobbandet och kände ända in i benmärgen hur dålig jag var på det jag gör. Så för att ändra strategi och slappna av tände jag några ljus, lyssnade på lugn musik och blev så jävla mindfull som en bara kan bli. Det funkade rätt bra och kände mig avslappnad och lugn igen. Så lugn att jag passade på att gå och lägga mig med lugn och ro i kroppen.

Och så kom jag in i sovrummet som är inrett i sann Feng Shui-anda och stora stresstrumman som nyss tystnat letade sig fram igen. Och ungefär där är vi just nu. Lite magknip också. Borde sova nu. Saknar Hass. Är kanske lite bajsnödig. Ska ha mens snart. Känner mig så lyckligt lottad.

3 kommentarer: