fredag 30 augusti 2013

Idag mutade jag till mig barnens kärlek

Ni vet hur det är. En mår lite bra ibland och så mår en lite dåligt ibland. Av oftast okända eller ytterst små anledningar. Kanske är det sömnlöshet, kanske är det brist på framtidstro, kanske är det lite menstruella besvär, kanske är det en liten livskris. Vad vet jag. Men plötsligt står en där, helt handfallen, och har lite svårt att handskas med verkligheten. Och alla känslor. Och alla tårar. Och all jävla skuld.
Men så plötsligt bestämmer en sig bara att enough is enough. Jag vet att det inte är så för alla. Men för mig är det så. Ja men något ska en väl ha för de där åtta åren i terapi.
Jag har inte varit den bästa mamman på sista tiden. Inte heller den mest älskvärda. Så idag gjorde jag det där som jag inte begriper hur andra föräldrar kan göra. Jag köpte och mutade till mig ungarnas kärlek idag. Jaadå. Och nu älskar dom mig. Båda två. Till månen och tillbaka.

Efter Kita gick vi och åt glass. Massor av glass. "Hur mycket glass ni vill!" sa jag till ungarna. Och det tog dom rätt bokstavligt talat. Sen skulle vi kunna diskutera den dömande blicken jag fick från mamman när jag lät Edgar festa loss på glassen. Medan hon satt med sin bebis i knät. Och rökte. Men det gör vi inte. Inte idag i alla fall.

"PAJKEN ÅKA KANA" vrålade Edith innan vi ens hade torkat av oss glassen. Så till parken vi gick.

Och när vi kom hem badade vi INNAN middagen. Kombinationen av hastigt avtorkade glasskroppar och en sandlåda var väl sådär om jag ska vara ärlig.

Men sen kunde barnen härja och leka glatt och samsat (AS IF!!!) medan jag stekte pannkakor och vispade grädde. Hur är det ens möjligt för barn att äta sin vikt i pannkakor förresten? Det är ju helt orimliga mängder.

Och sen då! Fredagsmys i soffan. Chips för vissa och kringlor för andra. Vi tittade på "STAJWASSS" som är Ediths favoritfilmer. (Red. anm: Star Wars") Det är naturligtvis Hass fel.
Och så fick dom vara uppe extra sent och inte en enda gång grät jag eller skrek heller för den delen. (Kanske att jag röt i lite bara när något av barnen kastade en träkloss i huvudet på det andra barnet.)
Ja det var väl knappast en hälsosam dag idag rent kulinariskt. Men nu känns det så bra igen. Jag känner mig återuppstånden från de döda. Eller åtminstone den vagt deprimerade, ångestfyllda mensdöden. Så säg mig nu, vad, förrutom hormoner, hjälper just dig? Såhär nära döden ska en väl inte behöva komma 12 gånger per år va?

4 kommentarer:

  1. Jag har ju förstått att du kommer från Sverige och så. Och att du bor i Tyskland. Men pratar barnen svenska eller tyska? Och din kille, är han också svensk?
    För övrigt jätte bra blogg! :D

    SvaraRadera
  2. Finns en underbar kräm att smörja på i armvecket när pms:en drar igång. Jag har använt mig av den i kanske tre-fyra månader nu. Klarar mig inte utan den! SÅ googla på progester All och beställ!!!visst det är hormoner, men pms:en kommer ju av för låg halt så det är ju bara dumt att inte rätta till det som kroppen själv missar:)

    SvaraRadera