lördag 17 augusti 2013

Hej Lördagsdagboken!

Det tog rätt lång tid för mig att somna igår. Jag vände och vred mig i en liten evighet och jag var väl inte helt utvilad när barnen vaknade vid sex-tiden. Hass gick upp med dem och jag låg kvar och låtsades sova. Men istället för att sova låg jag med ansiktet tryckt långt ner i hans kudde och ångrade att jag var tvungen att gräla och bråka sådär mycket igår kväll. Det var rätt mycket skrik och bråk från barnens sida under morgonen. Är det något i vattnet eller vad fan är det frågan om? Skillnaden är väl att barnen har en förmåga att bli sams på en bråkdel av en sekund och plötsligt fann jag dem i en härlig kärlekshög i soffan.

Jag tog med mig de där barna ut tillslut. Klockan 9 en lördagsmorgon med tunga regnmoln på himlen är det inte jättemycket folk i sandlådan kan vi väl säga. Så skönt att få ha alla leksaker i fred.

Det regnade i princip hela tiden. Det gjorde väl inte så mycket för vissa.

Men tillslut blev vi alla rätt trötta på den där blöta sanden som trängde sig in överallt. Ungarna ville till och med frivilligt sätta sig i vagnen och jag tog med mig dem på en promenad. Rensade huvudet lite brukar det väl kallas. Jag har aldrig fattat det där. Jag fungerar inte så. Jag måste sitta helt still, fundera och grubbla lite och sen gå vidare med livet. Att hålla på att filosofera sådär när det är trafik, krossade ölflaskor, dåligt väder, dåliga skor, dåliga låtar och hundbajs precis överallt går ju inte.

Men vi kom hem lite gladare och piggare allihopa. Efter lunch spenderade vi en lång och mycket ödmjuk stund tillsammans med barnen i deras rum. Som tur var ville Edith bara leka sin favoritlek, "godnatt". Det går ut på att låtsas sova och sen vakna när hon bestämmer att det är "Moojning". Det var rätt mysigt. Och jag fick hålla handen nästan hela tiden med honom jag tycker så mycket om. Äntligen försoning. 

Sen sov Edgar en liten stund. Och Edith fick titta på långfilm medan jag kickade igång ett nytt jävla projekt. 

Medan jag svor, fräste och svettades fick barnen titta på rätt mycket film faktiskt. Men det sket jag väl i. Det där jämnar ut sig tänker jag. Det som inte jämnar ut sig att jag nästan hade byggt ihop hela möbeljäveln själv tills jag gjorde något fel och fick skrika efter hjälp. Och så fick han komma och titta, peka och fixa. Såklart. Var fan är mitt självförtroende egentligen? 

Jag tog över tillslut. Någon jäkla stolthet finns väl kvar hos mig än. Fast jag börjar tro att hela projektet var lite dumt, jag börjar känna av ett ryggskott och är väl inte direkt sugen på en sådan omgång igen.  Under tiden lagade Hass mat och sedan åt vi tillsammans hela glada familjen. Jo men äntligen glada igen. Lite trötta kanske. Och svettiga. Men glada. Mindre glatt blev det efter middagen när disk skulle plockas bort från bordet. Jag satte mig i soffan istället. Hass också. Och där på bordet står disken fortfarande kvar i skrivande stund. Aja. Tur att ni inte kan numret till soc och kan anmäla oss för något förargelseväckande beteende eller så.

Efter nattning, lite skrik och panik kom den här fantastiska belöningen. Ryan Gosling-film och chips. Vilket livsnjuteri va! 

Filmen var mycket bra. Så pass bra att jag liksom började fantisera mig bort. Men plötsligt fann jag mig själv ståendes i mörkret på balkongen mitt i natten hängandes en bortglömd tvätt. Verkligheten känns så hård att möta ibland. Men nu ska jag väl ändå kunna somna gott hoppas jag. Utan dåligt samvete eller gråt. Nu får det väl räcka med bråk och tjafs, ja ända till nästa gång jag har ägglossning. *ler hormoniskt*

1 kommentar: