onsdag 21 augusti 2013

Gult är inte direkt jättefult

Jaha. Mitt-i-veckan-dagen idag alltså. Snart helg med andra ord. Jag började dagen med att lämna ett ivrigt barn på dagis för att sen skynda hem och måla andra lagret på det där projektet jag drog igång i helgen.

Edgar sov sig igenom hela målandet och sov sig också igenom ett helt träningspass. En lär väl passa på! Fy fan vad jag ogillar att svettas. Det är nästan det värsta jag vet. Och det är liksom lite oundvikligt när det ska tränas. Överväger att sluta träna helt om ingen kan komma på en antisvett-träningsmetod. (Nej till simning tack, har ej tillräckligt stort badkar.)

Det var värst vad länge ungen sov. Jag hann både duscha, sminka mig, vika tvätt och påbörja ett äpple innan Edgar vaknade. Bra grej med bebisar som blir större, lite mer kvalitetstid.

Vi gick ut för att träffa en vän i alla fall. Det här är Liam, han är 3 veckor äldre än Edgar och kommer från Australien. Dom har känt varandra (eller ja, jag och hans mamma i alla fall) i ett år nu. Nästan hela deras livstid med andra ord. Så bra grej med väntrum hos engelskspråkiga läkare, där kan en hitta både det ena och det andra. Sandlådor är inte heller helt fy skam.

Lunch på uteservering ät inte heller en sådan dålig grej faktiskt!

Inte heller att handla mat med bara ett barn. Jag gick in i affären för att köpa mjölk och kom ut med en hel kasse med grejer. Varför blir det alltid så?

Sen skyndade vi hem med maten och skyndade iväg till dagis för att hämta den här solstrålen som ifrågasätter varenda en som cyklar förbi utan hjälm. "MÅTTE HÄLM HA FATTIST" vrålar hon.

Vi gick till *plats för spännande trumvirvel* en sandlåda! Där härjade barnen i flera timmar medan jag försökte vara "närvarande". Dvs satt i alla fall i sandlådan med dem istället för på en bänk och tittade på telefonen bara var tionde minut.

Men när vi väl kom hem utbröt ett hujedalusiskt gräl mellan mig, Edith och sedermera Edgar. Alltså det började med att jag hör skalle slå mot golvet följt av upprört bebisgråt varav jag genast kommer till undsättning och ser Edith sitta på Edgar. Ett jävligt vanligt bråk som jag i ärlighetens namn börjar bli rätt trött på. Jag försöker korrigera Ediths beteende och vill att hon ska be om ursäkt osv. Men istället slår hon till mig och sätter sig på Edgar igen. Och då, precis då när jag ska vara som mest tålmodig och återhållsam med mina känslor så spricker något i mig och jag blir helt vidrig och vansinnig. Jag vrålar något osammanhängande och rusar in i badrummet. Självklart smäller jag demonstrativt igen dörren efter mig. Och där ute sitter mina små älskade fina barn kvar och gråter av förtvivlan och här står jag den dumma och arga mamman och frustar för mig själv. Fy fan. Det hela pågår bara i några minuter och sen sitter vi alla i soffan i en stor hög och gråter tyst i varandras armar. Så himla himla dumt. Och så himla himla onödigt. Jag får så ovärdigt dåligt samvete och säger bara ja när Edith vill se på film.

Sen säger jag förlåt så mycket och steker pannkakor till barnen. Än så länge funkar det för att göra barnen glada igen och för att lindra mitt dåliga samvete en smula. Och jo, dom fick titta på film igenom hela måltiden också. Vadå dåligt föräldraskap? Dom älskar ju mig igen.

Sen försvann mitt dåliga samvete helt och hållet och jag hängav mig fullständigt till lekandet, kittlandet och facetajmandet med mina föräldrar och min lilla farmor. Det tyckte barnen var såhär kul.

Plötsligt var det läggningsdags. Att natta Edgar är sällan ett problem. Att natta Edith däremot kan ju ta sin lilla tid. Det här är ju inte ens hennes säng eller ens hennes rum!

Men så sov dom tillslut de små barnen. Och vi vuxna kunde äta ostörd middag som Hass lagat under hela dagen. Kanske norra Europas godaste chili. Och lite belgisk öl. Vilket kalas.

Jag har fått i uppgift att läsa och bedöma den här boken så jag gick och la mig extremt tidigt, innan klockan nio, för att börja läsa den. Jag har inte ens öppnat boken än, jag bara surfar och spelar mobilspel. Men det är i alla fall bättre än alternativet: se på science fiction-film med Tom Cruise tillsammans med Hass. Det finns bara en sak som skulle kunna vara värre än det: Musikalfilm med Tom Cruise.

2 kommentarer:

  1. Känner så igen mig! Får så dåligt samvete när jag blir arg på Elly, eller som den gången jag skrek och smällde igen en dörr så hon blev rädd, att jag kan göra vad som helst efteråt för att väga upp. Usch, vill gråta bara jag tänker på det.

    Ps! Jag hatade att svettas tills jag började träna spinning. Då blev det plötsligt kul att svettas literns och att torka svetten med en liten handduk.

    SvaraRadera
  2. Vilka fina bilder du bjuder på :) Älskar färgen du målade med! Vad heter den? Hade passat fint till mina barns framtida våningsäng :)

    SvaraRadera