fredag 9 augusti 2013

En ska vara försiktig med det en önskar sig men...

...ibland önskar jag att det här företaget Hass har startat och som han engagerar sig o-er-hört mycket i var en annan kvinna. En livs levande kvinna. Det hade känts bättre att vara sur då. Jag hade haft all rätt att vråla och gråta. Jag hade kunnat ställa till med en dramatisk scen à la Tarantino fylld med hämnd och passion om jag stötte på den här andra kvinnan. Jag skulle kunna känna mig ärligt sårad och övergiven. Jag skulle ha straffat honom med lång och evig tystnad följt av mina tårar. Det hade han inte klarat av. Han hade gått sönder inuti, men inte lika mycket som jag och vi skulle inte riktigt veta vad vi skulle göra med det som var trasigt.
Men istället för en annan kvinna är det sena kvällar, långa telefonmöten, resor, stressiga mail, vidrigt rika och kontrollerande män (ja, det är klart det är män) som styr vårt liv just nu. För det mesta gör det mig inte så mycket. För det mesta är han här och närvarande. Men just nu är det ett oändligt grått moln av stress över oss och alla inblandade drabbas på ett eller annat sätt. Kvällar och nätter har flutit ihop med dagar, helger har slagits samman med veckor. Jag vet inte när vi är lediga, när vi kan vara tillsammans eller när det är lämpligt att prata om något annat än investorer, pengar, kontrakt, kontorsmöbler och rekrytering. Det blir bättre snart, det vet jag. Men jag kan ändå inte låta bli att önska mig en ärkefiende att hata mer än företaget som ger oss mat på bordet.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar