fredag 5 juli 2013

Osammanhängande orimlighet

Vi åker till Sverige snart, om en sisådär 10 dagar. Eftersom vi ska flyga har jag redan nu börjat förbereda Edith på vad som komma skall då hennes senaste flygresa slutade i kräks överallt. Hon är naturligtvis superengagerad i flygplan nu och går bokstavligt talat apeshit varje gång hon får syn på ett i himlen eller på bild. Och det här med att flyga. Hur klok var jag egentligen när jag bestämde mig för att flyga till Sverige själv med ett barn som HATAR att sitta still och ett annat som riskerar att kräkas vilken sekund som helst, med byte i Amsterdam pga sommartid och direktflyg är sällsynta eller kostar en förmögenhet? Och hur klok är jag egentligen som sitter uppe mitt i natten helt sömnlös när jag 1.inte har något jobb kvar att göra, 2. har två sovande barn (okej, det var väl lite gråt och skrik som väckte mig, men nu har det ju somnats om) 3. är helt utmärglad i kropp och själ efter den här veckans sömnbrist? Något annat som inte är klokt är hur min kropp vid exakt samma tillfälle varje månad byter ut allt sunt förnuft och ersätter det med ett mack-tröstätande, superkänsligt, hyperventilerande och storgråtande PMS-troll. Ägglossning har blivit mitt kryptonit. Varje månad går jag sönder helt och hållet av alla dessa hormoner och vill antingen skilja mig eller ta livet av mig. Eventuellt ligga på soffan och äta choklad framför gråtande tjejer på tv. Vill ringa någon kirurg i morgon och be dom operera bort de där äggledarna jag har. Jag får säga att det är akut eller något, jag kommer ju ändå aldrig använda dom igen så varför ska jag behöva utsätta mig själv och omgivningen för dessa existentiella kriser?
Mango förresten, jädrar vad gött det är. Har as we speak tryckt i mig en halv mango, så nu har jag kladdat ner både armar, ben och linne. Jag påminner lite om mina barn faktiskt nu när jag ser reflektionen av mig själv i dataskärmen. Äpplet (eller mangon) faller ju inte så långt som bekant.
Ser nu när jag tittar ut att ett par grannar har flyttat men råkat lämna balkonglampan på. Alla lägenheter är nedsläckta och mörka, som sig bör 03:25 på natten, utom den där rackaren som står och lyser klart. Jag tycker sådant är frustrerande, vill ringa fastighetsägaren och säga att dom borde gå in och släcka lampan. Spara på miljön lite, tänk på alla grannar som har en balkonglampa lysande in i lägenheten som en strålkastare som lyser upp skam och vemod mitt i natten. Men med min hittepå-tyska skulle dom bara tro att jag pratade om en lampa på andra sidan gatan, eller i ett helt annat land. Om det ens är en lampa jag pratar om. Som den där gången då dom skickade upp en vaktmästare som fick förklara på hittepå-engelska hur en tvättmaskin fungerar. Skulle jag, mor till två bajs-och-kräk-ungar inte veta hur en tvättmaskin fungerar? Bitch please! Jag undrade bara hur jag bokade tid så jag kunde försäkra mig om att ingen kom och stal mina bajs-och-kräks-lakan. Det gick inte att boka tid, jag fick istället tvätta samtidigt som mina grannar som tyckte att tvättstugan var lämplig plats att röka/drick öl på. Jag är så glad att vi har fungerande tvättmaskin i lägenheten nu. Och där började ett av mina barn gråta igen. Hur många gånger per natt kan två barn vakna egentligen undrar ni? Tja, 10-15 gånger tillsammans per natt om ni frågar mina högt älskade juveler. Är så jävla trött på småbarnslivet nu överlag. Vill trycka fast forward tills dom båda har kommit i skolåldern eller så. Men det får man vill inte säga egentligen utan att låta otacksam och dum. Hela det här inlägget känns lite osammanhängande, lite som min kropp gör just nu. Vi provar att gå och lägga oss igen så jag kan kalla mina lakan för mango-kladd-lakan också och inte bara för bajs-och-kräks-lakan. Kul. Hejdå med er. Hejdå.

3 kommentarer:

  1. Jag älskar din blogg och hur du skriver.

    SvaraRadera
  2. Det får man. Kram på dig!!!

    SvaraRadera
  3. Life's a bitch and then you die. Nä. Men man borde fånga dagen lite mer men ibland är det svåååååårt. (Då ba carpar man natten istället.)

    SvaraRadera