söndag 21 april 2013

Välkommen till min menscykel

Ni vet när ni vaknar upp och hela livet känns svårhanterligt och ni bara gråter och gråter? När ni inte kan kontrollera er och det bara kommer ut hårda och fula ord ur munnen? När ni lamslås av total utmattning och vrålar att ni inte orkar mer och tror att ni går igenom någon slags existentiell kris? Och så går det en sekund och ni får mens och måste be om ursäkt till alla inblandade och hänvisa till biologiska och kroppsliga funktioner angående det senaste grälet och erkänna att det var lite väl hårt att säga kukhuvud och hota med skilsmässa. Händer det er ofta eller?

6 kommentarer:

  1. Eftersom det händer här lite då och då trots avsaknad av mens och sånt så har jag skippat det där med att förklara mig och säga att jag tog i. Ett enkelt förlåt och en kram får duga, lite skilsmässohot har väl ingen dött av.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Haha. Näh. Skilsmässohoten haglade som mest under graviditeten. Nu kommer det bara då och då. Dock är jag förjävla bra på att be om ursäkt t jag beter mig vidrigt åt. Vilket händer rätt ofta.

      Radera
  2. Precis så är det för mig med! Och jag fattar aldrig att det är mensen som spökar.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nej jag fattar inte heller. Varenda gång blir jag helt överrumplad och förvånad. Precis som med räkningar.

      Radera
  3. Njae, inte PMS-relaterat men ev. graviditetshormonrelaterat... :-)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Haha. Ja. Men graviditeterr ju 10 månader PMS.

      Radera