fredag 26 april 2013

Vad modig hon är

Ena stunden är småbarnslivet rätt fint ändå. Föräldraledigheten gör tex gränslös lathet möjlig. Idag tex, oändlig lathet följt av dyr och fin lunch på stan. Trevligt, gott, härligt, ja men ni fattar. Gött helt enkelt.

Andra stunder är småbarnslivet hjärtskärande och smärtsamt. Som när det ena barnet ramlar på kita och slår hål i pannan. Och blodet det rinner och sprutar och ambulansen kommer. Som tur var räckte det med lite tejp och några kramar för att det skulle bli bra igen. Det är rörande att sitta på akuten och få sms och samtal från föräldrar och pedagoger på barnets Kita. Så fint med stöd och kärlek på det sättet. Och Edith, den lilla kämpen. Vad modig hon är. Det visste jag i och för sig redan innan, men inte på det här sättet.

7 kommentarer:

  1. Nämen Edith, sikken räser!

    SvaraRadera
  2. Men lilla! Stackars! Och stackars er också, skräcken när ens barn gör illa sig. Hu.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Så jäkla obehagligt! Men det gick ju bra ändå.

      Radera