måndag 22 april 2013

Så nära ett religiöst ögonblick en kan komma en helt vanlig måndag

Varje morgon samma sak; "Mamma ska bara gå på toaletten, stanna här och lek ni, jag kommer snart tillbaka" "OJKEJ!" Och 2 sekunder senare stormar bägge in. Den ena upptagen med att riva hela badrummet, den andra med att vråla "KIIISS, MAMMA KIIIIIIIIIIIIISS!"
Men för i helvete.

Sånt muntert gäng vi var när vi gick till kita i morse. Och jag klädde ut mig till någon slags friluftsmänniska. Det finns inga dåliga kläder tänkte jag för mig själv när jag promenerade en hel jävla mil i duggregn.

När jag kom hem städade jag i flera timmar. Detta eviga plock och saker som läggs på hög gör mig ibland helt vansinnig. Men inte tillräckligt vansinnig för att göra något åt det. Bara lagom vansinnig för att röja undan det hela då och då. Passade på att förbereda middagen också. Som den Martha Stewart jag är.

Och sen belöningen, medan bebis sov. Lunch, själv, i ett tyst och nystädat hem. Harmoni. Så nära ett religiöst ögonblick en kan komma en helt vanlig måndag.

Hämtade upp ett litet lyckopiller från Kita i alla fall. Vi gick i butiker och handlade gummistövlar, regnjacka och solhatt. Det var mina fickpengar till Toronto det. Jaja. Vad gör en inte för di små ongarna. Plus att Kita-personalen eventuellt gnällde lite om Ediths blöta fötter efter två timmars utomhusvistelse i regn med gympaskor på fötterna. Ja den föräldern är jag. Så skjut mig. Har fixat det nu. Kan vi gå vidare?

Sen gick vi till lekparken. Och där var vi ju inte direkt ensamma. Som ett vattenhål i öknen. Jösses. Var gömmer sig alla dom här föräldrarna och barnen sig under vinterhalvåret? Vi träffade på en svensk pappa där i alla fall. Det blir så jäkla konstigt när man måste tvångsprata lite sådär om Sverige och Tyskland när man stöter på andra svenskar. Men det var kul att träffa ett annat barn som lär sig tre språk (svenska, tyska och turkiska). Det var inte så jättemånga ord och meningar som kom från det barnets läppar heller. Skönt att få bekräftelse på att mitt barn inte är helt efterblivet i alla fall. Ja jag tänker på det ganska ofta. Det skulle ni också göra om er 2,5 åring inte vet vad en lampa är eller om hen inte kan skilja på mamma och pappa.

Vi hängde kvar i lekparken extra länge eftersom middagen hemma redan var färdig. Så jävla bra tänkt av mig. Broccolisoppa. Det blev ett ganska svalt mottagande av den kan vi väl säga.

Efter maten fick jag agera fredsmäklare i det eviga tågkriget. Kan dom inte bara leka med något annat istället som inte framkallar så heta känslor?

Ah. Såhär vill en ju att det ska se ut. Lugn och ro framför "In the night garden". Ja jag har hört talas om familjer som läser för sina barn för att varva ner. Men om tågrälsen framkallar en del osämja mellan barnen är det inget i jämförelse med vad en bok kan göra. Det blir tv istället. Det är lugnast så.

Och som vanligt, varje kväll, blir jättetrött bebis plötsligt inte alls så trött när det är dags att sova.

Barnen somnade rätt snabbt ändå. Gissar att det har med mängden frisk luft att göra och inte min makalösa skicklighet i att få barnen att komma till ro. Men nu sitter jag här på balkongen och carpar kvällen så att säga. Bra skit det här med eftermiddagssol och balkong. Mycket bra skit.

10 kommentarer:

  1. herregud vad mycket ni hinner med på en dag! ;-) Och jag hatar också det där jäva stöket, plocket och alla grejer överallt jämt och ständigt. Och imorse tänkte jag "fyfan att man inte ens kan få sitta på toa ifred!!!!" utan att man samtidigt ska avstyra syskonbråk eller att minsta river hela badrummet. Jag blir KNÄPP!

    skönt att dina somna tidigt iaf, det gjorde min med. Har bara en kväll då de andra två är hos farmor och farfar. Nu laddar vi om inför en tidig morgon ;-)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Shit vad skönt att bara ha ett barn. Blir lite avundsjuk nu nästan. Ja det här med toa och plock, alltså någon gång måste det väl bli bättre ändå?

      Radera
  2. Skönt att höra att ens unge inte är ensam om att inte fatta mamma och pappa eller än mindre säga det begripligt. Ibland har jag funderat på att skita i språk och tvinga alla att bara prata svenska med Elmer, men sen minns jag igen att det är helt normalt med senare prat när barnen blir flerspråkiga.

    (Och så glömmer jag det igen när jag för tusende gången försöker lära fiskbullebarnet att man inte kan säga "ka" eller "pa" åt allt.)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja fan att det ska vara så lätt att börja oroa sig, grubbla och ångra sig. Tur att en kommer på att allt inte är så dumt ändå.

      Edith säger da om precis ALLT!

      Radera
  3. Min son vill också gärna hänga med in på toa. Och när man (jag) har gjort "nummer 2" vill han helst tränga ner sitt ansikte mellan mig och toastolen för att titta på det. Känns så där...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Alltså ungar. Lägg av! Hehe

      Radera
  4. Haha så mycket igenkänning. Speciellt toabesöket och det religiösa ögonblicket. :D

    Och det är normalt att det tar längre tid när hon har tre språk att processa istället för ett.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är tur jag har dig, mitt virtuella lugnande piller!

      Radera
  5. Eje var rätt sen med pratet också, det drog igång först när han var runt tre – och han har ändå bara två språk att hålla reda på. Jag blir förresten fortfarande helt paff när jag träffar kompisarnas enspråkiga barn i Sverige som är lika gamla som Eje och som pratar som om de går typ i femman. Flummigt ju.

    SvaraRadera
  6. Den jättetrötta bäbisen i spjälsängen är väldigt lik sin mor på det fotot. Iallafall om moster minns rätt.

    SvaraRadera