söndag 28 april 2013

Om en lördag

Jag vaknade sist av alla idag. Det är fint att ligga och lyssna på familjen från ett annat rum. Det är inte lika fint på matbordet alla gånger.

Vi begav oss ut tidigt på morgonen. Eller ja. Så tidigt en kan komma iväg med två ungar. Bland det värsta jag vet är nämligen att göra i ordning både ungar, mig själv, packa blöjor och håll-tyst-nu-mutor. Det tog "bara" 1,5 timme att komma utanför dörren. Så himla väl spenderad tid.

Vi åkte i alla fall till en stor shoppinggalleria en bit ifrån oss. Med början i baby/barn-butiken. Ingen plats på jorden får mig att känna mig som en så urusel förälder som sådana butiker. Allt som finns att köpa trollar min hjärna till allt vi borde ha för att lyckas få våra barn att växa upp. Jag känner skuld över allt barnen inte få ta del av och plötsligt vaknar en konsumtionsgalning till i mig. Men så fort jag lämnar butiken känner jag mig normal igen och blir glad att vi inte köpte mer än tre-fyra saker. Ingen cykel dock.

Vi spenderade ganska många timmar i det där shoppinggallerian. Personligen tycker jag inte det är så himla roligt att gå omkring där och ödsla tid. Men familjen tycker det är kul. Och uttröttande. Så vad gör en inte för familjens (och en liten tyst stund) skull.

Vi åkte buss hem. Sist vi åkte den bussen fick Edith det värsta raseriutbrottet i sin livstid. Det var så illa att vi klev av bussen flera stationer innan vår. Den här gången hände i princip samma sak. Då kom jag på det, åksjuka. Hon är ju åksjuk. Till och med jag blev illamående på den där bussfärden så varför skulle inte hon kunna bli det? Vi klev i alla fall av på samma station som tidigare, och all skrik och panik försvann på en gång. Buss är med andra ord inte ett helt lämpligt framöver. Påminn mig gärna om det.

När vi kom hem kom också den stora tröttheten över oss. Kanske försökte jag städa och plocka. Med all säkerhet lyckades jag istället fräsa och gnälla.

Och Edith, hon pratar om sitt sår i pannan nästan hela tiden. Hon vill gärna att vi pratar om vad som hände, ambulansen, doktorn och om hur stark och modig hon var. Sen ser hon lite ledsen ut. Som om hon ångrar sig och blir lite rädd och minns allt blod.

När barnen äntligen somnat blev det kombinerad middag och svullfest. Det är ett hårt liv, men någon ska ju leva det. Vi såg på film också. Inget som lever upp till Dirty Dancing direkt. Men kul om en gillar britter. Och det gör ju jag. Tidigare i veckan såg vi "En oväntad vänskap" och "The perks of being a wallflower" och båda filmerna var så himla bra att dom hamnar högt upp på min topplista av bästa filmer jag sett. Inte högst upp, såklart, men ganska högt upp.

4 kommentarer:

  1. Apropå såret! Kom just på att jag kanske ska tipsa, ifall ni inte redan har gjort det, att kontakta försäkringsbolaget. Elmer slog upp ett fult sår på ögonbrynet och eftersom det är skador i ansiktet kan man få ersättning. Ett år efter olyckan ska man se hur det har läkt och hur det ser ut och utifrån det för försäkringsbolaget ett utvärdering.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja vi ska kolla upp det här med försäkringsbolaget. Tack för tipset! Jag är dock osäker på om det fungerar på samma sätt här som i Sverige.

      Radera
  2. Testa att ge henne en ingefäragodis innan ni åker buss nästa gång. Ingefära är bra mot åksjuka. Jag vet inte om det funkar med sånt godis, men jag tvivlar att hon frivilligt skulle knapra på en färsk ingefära.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja jag har också tänkt på ingefära. Sådana där torkade ingefärsbitar kanske kan funka.

      Radera