söndag 21 april 2013

Hej dagboken! Idag har vi.... (Lördagsedition)


När barnen sover ända till 06:30 är det så nära en sovmorgon vi kommer i den här familjen. Hetsigt uppvaknande dock. Alla på samma gång.

Jag åt en jäkla dunderfrukost. Barnen åt ingenting. Dom har synkroniserat sina matvägringsperioder. Så smidigt.

Istället för frukost ville dom bara leka. Det här kan se trevligt och harmoniskt ut. Men skenet bedrar. Det är helt otroligt hur en tågbana kan skapa så mycket drama och hysteri.


Aja, jag packade i alla fall ihop bråkungarna och gav mig iväg. Eftersom maken har olidligt svår öroninflammation tyckte jag inte det var mer än rätt att lämna honom hemma. (Dessutom några gnällfria timmar som bonus till mig)

Vi åkte till botaniska trädgården några tunnelbanestationer bort. Vilken succé. Blommor att lukta på, fiskar och fåglar att titta på och GRÄS ATT SPRINGA PÅ. Bara en storstadsunge kan bli så exalterad över det.

Hon sprang runt så länge och så mycket att hon till slut bad om att få sova i vagnen. Och vem är jag att neka? Medan barnen sov promenerade jag runt i Ottensen, ett av dom finaste områdena i stan. Ungefär här vill jag bo.

Sen gick jag och handlade. Jag gick igenom den här ekologiska marknaden och tänkte handla här. Jag gick till Netto istället. DET ÄR VÄL TANKEN SOM RÄKNAS?

På eftermiddagen fick jag feeling igen. Ut och sprang gjorde jag. Fast med tanke på att jag ser precis ut som Pheobe när hon springer så kan vi väl mer kalla det för ställa till med en show.

När jag kom hem låg jag och dog en stund på golvet. Låtsades vara engagerad i det där fiskespelet som Edith älskar så mycket att hon ibland vill sova med det. Smoothie sörplade jag i mig också. Med banan i. Vem fan tycker om banan i smoothie? Det var i princip äckligt. Inga fler bananer tack. Kan vi inte bara förbjuda den frukten helt?

Ska aldrig mer springa mitt på dagen/eftermiddagen. Jag orkade knappt ta hand om barnen efteråt. För i helvete. Ska det vara så? I så fall ska jag sluta springa. Tur att ungarna är gulliga i alla fall så jag har något att titta på när jag sitter och lider.

Till middag åt vi ugnsgratinerad korv. Ost och korv alltså. Gott är ett sätt att beskriva det. Livsviktigt är ett annat.

Och vilken jäkla tur att vi har en balkong att testa solglasögon på numera. Det blir ett helt annat ljus och verklighetskänsla då. Hänga på balkongen är min nya bästa grej. Ediths också. Edgars också litegrann men han tycker att alla platser som har farliga hål att stoppa fingrarna i är roliga så han har väl inte riktigt någon talan i det här.

Sen följde en liten helvetesnattning av bebisen som pågick hur länge som helst. En timme? En och en hal? Jag minns inte. Jag satte mig på balkongen med en öl i hand så fort bebisen kunde slita sig från mig, dvs rulla av min hand. Men det blev ju kallt rätt snabbt. Då satte vi oss i soffan, öroninflammationsmannen och jag och såg på zombie-film. Helvete vilket skit. Återigen ingen Dirty Dancing. Nu ska det bli spännande att se om vi får sova något inatt. En vecka tillsammans med sjuka och hostiga barn är ju inte direkt ett recept på god sömn om en så säger.

4 kommentarer:

  1. Du får förlåta mig, men jag tycker det är SÅ SKÖNT att läsa att det inte bara är vi som har städnig sömnbrist, vaknätter och sjuka barn som faktiskt bråkar med varandra!! För det verkar som att ingen annan har det så, när man frågar...suck....

    SvaraRadera
    Svar
    1. Men jag hatar att folk inte berättar hela sanningen. Det finns säkert barn som håller sams länge och väl men jag menar alla människor, stora som små har väl ett behov att hävda sig lite?

      Radera
  2. Svar
    1. Ja jag sprang faktiskt en gång där emellan också.

      Radera