söndag 14 april 2013

En lördag. Mycket lång, men bra sådan

04:51 tyckte Edgar att det var rimligt att kliva upp. Jag gnällde en del om det på sociala medier och fick jätte många svar som antydde att föräldrarna i fråga vägrar gå upp den tiden trots att barnet vaknar. Och jag undrar hur vägrar en? Alltså Edgar dödsskriker om jag inte lyfter upp honom. Och i vår säng vill han inte stanna och då hamnar han på golvet och sen börjar liksom en cirkus. Så hur fungerar det där att vägra kliva upp? Lika bra som när barnen vägrar somna eller?
Jaja. Jag tog vara på den där värdefulla tiden på det sjukaste sättet jag kan komma på, med att träna. Följt av hepatitfrukost.

Sen gjordes en konstig deal. Hur detta gick igenom övergår mitt förstånd, men det finns ju en hel del som gör det å andra sidan. Jag tog alltså med mig båda barnen ut för att uträtta ärenden, med en liten omväg till lekparken först. Sen detta vansinniga, jag åt lunch med dessa två, själv, på restaurang! Kände mig som en superkvinna efteråt när jag klarat av det. I utbyte stannade maken hemma och städade. Inte i närheten av lika kämpigt tycker jag. Men men.

Sen somnade äntligen barnen i vagnen och vi ägnade den värdefulla tiden till att storhandla. Att leva är så jävla dyrt vill jag bara säga om den saken. Detta följde vi upp med en snabb, men mycket god, kaffe.

Fast det var rätt fantastiskt att komma hem till ett nystädat hem ändå. Även om det nystädade intrycket bara håller i en sekund eller två. Och hemma blev det en del lek, utan wrestlingfight mellan avkommorna och en del filmtittande. Rätt så mysigt ändå.

Sen lurade vi barnen i säng tidigare än vanligt. Och jag lagade palak chicken från ett recept i David Batras inte så tråkiga receptbok. Lägg märke till hur matbloggsaktigt jag förberett och ställt upp allt så fint. Riktigt lika fint ser det inte ut när jag faktiskt lagar mat. Det är mer slaskande och slevande då. I alla fall, att äta middag sådär utan barnen känns ibland som att gå på restaurang utan barn, för någon som är så inlindad i småbarns kladd och skrik som jag. Minus otrevliga servitörer och andra människor som ser mig sulla ner dom enda rena kläderna jag har. Detta tätt följt av tv-fritt och Alsterwasser gjorde dagen i helhet till mycket bra. Det är viktigt det, att hitta bra dagar när jag som oftast bara är trött och har ont överallt.

12 kommentarer:

  1. men vadå vägrar?! Stör mig enormt på såna svar. Hur kan man vägra gå upp när ens barn vaknar? Har Moa sovit färdigt så har hon, oavsett om kl är 5 lr 7. Nu kan man sätta på en film till henne tex och slappa. Men när Leo.vaknar så somnar inte han om. Och hur kan man som förälder ligga kvar och somna om, om ens barn är vaket? Och visst kan Leo ligga i sängen sin och babbla lite för sig själv till en början. Men sen skriker han ju såklart om ingen kommer!! Och att ta över dom i vår säng?! hahahahahahaha....då sover verkligen INGEN. Nej vissa är morgonpigga och andra kvällspigga som sagt. Man får gilla läget och vi har ju kvällarna ifred iaf!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja vi är nog lite i samma sits du och jag. Ja kvällarna är faktiskt ändå rätt värdefulla mitt i det här morgon/mitt i natten dravlet.

      Radera
    2. Håller med! Och våra barn ligger redan i vår säng så så mycket var det med den möjligheten ;). /J igen

      Radera
  2. Hos oss skulle det heller aldrig funka att vägra stiga upp när sonen vaknat. När han slagit upp ögonen och blivit grötsugen, då upprepar han med mer och mer arg stämma "kom mamma" tills man är ute i köket och grötgrytan står på spisen. Föreslår man att han ska ligga och mysa lite i mammas säng svarar han bara ett artigt "nej tack".

    SvaraRadera
    Svar
    1. Haha men vad gulligt ändå med artighet. Och vad avundsjuk jag blir på att ditt barn äter gröt. Det vägrar min unge att göra.

      Radera
  3. De gånger Elly har vaknat så dör okristligt tidigt har det gått att hålla kvar henne en stund i sängen med sagor och barnprogram i ifånen, men sen har det vart lönlöst och vi har fött gå upp.

    Shit, luncha ute med två kids, det var inte dåligt!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja hade det varit Edith hade vi nog kunnat använda iPhone eller iPad och lura kvar henne. Edgar däremot saknar ju förstånd helt och hållet så det är ju bara att kliva upp och sura.

      Jag vet!

      Radera
  4. Ibland funkar det att säga "lägg dig ned och sov!" till Kaja. Fast om hon sovit 12 h så står hon och gråter i sängen tills vi går upp. Det är om hon vaknar 4–5 som vi vägrar gå upp, och egentligen vill inte hon det heller. Ilon skulle nog kunna stanna i sängen hela dagen bara hon fick torr blöja och tutte.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja Edith brukar vi kunna få att somna om eller i alla fall lura kvar lite längre i sängen. Ärthjärnsbebisen däremot är för gullig för sånt.

      Radera
    2. Haha ja bebisar är ju inte känds för att var smarta direkt.

      Radera
  5. Jag veeeet! "Vi vägrar att gå upp den tiden". Blir crazytokiggalen om jag hör någon säga så igen. Därför brukar jag inte berätta när våra barn går upp. Eller när min man går upp med dem. Jag funderar nu aktivt på hur länge jag kan få sovmorgon fortsatt trots att jag är på väg att sluta nattamma och inte vill bli gravid som ursäkt på ett bra tag till.

    /J

    SvaraRadera
    Svar
    1. Du har ju trots allt fött två barn och burit dom i din kropp. Det borde ju vara värt en livslång sovmorgon. ;)

      Radera