tisdag 12 mars 2013

Ingen blir förvånad om jag säger att barnen är sjuka igen va?

Jag vaknade till det här imorse. Ett litet mirakel med tanke på gårdagens lilla helvete. Synd bara att ungarna skulle bli sjuka. Två förkylda små snorungar.

Jag visste inte det imorse, men det skulle visa sig att jag hade en hel del kort i min rockärm när det kommer till att vårda snoriga barn. Vi började med pyssel. Påskkort. Bebisen var ju inte mycket till hjälp och Edith tröttnade efter ungefär tre minuter och sjutton lager tejp.

Fördelen med sjuka barn är ju ändå att dom är trötta i princip hela tiden. Nästan två timmars promenad i solen medan barnen sov var så fruktansvärt hurtigt att jag nästan blev illamående. Kul också att det idag var vinterns finaste dag. Fast det borde ju vara vår.

Edgar som annars är världsmästare i kortast middagssovning förvånade oss och fortsatte sova i princip hur länge som helst när vi kom hem. Jag och Edith hann med både lunch ihop och bygge av tre hundra duplotorn utan klåfingrig bebis. Det var fint.

Sen bakade vi. Två olika sorters matmuffins. Den ena sorten med broccoli och lök blev så våldsamt äckliga att allihop åkte i soporna. Dom här däremot med fetaost och tomat blev väldigt goda så dom åkte in i frysen. Bra att ha på utflykt! Ja den mamman har jag blivit.

Svettigt bak följt av svettigt kojbygge. Vilken succé. Edith var vild och Edgar likaså. I en och en halv timme lekte dom tillsammans i det där. Mer eller mindre smärtfritt. Vem hade trott att en filt och några stolar skulle räknas som plötsliga livräddare?

När kojan revs picknickade vi på golvet istället. Åh vad mysigt tänker ni. Och jo, det var det ju. I ungefär en halv minut innan skrik och panik utbröt över fel frukt i fruktsalladen och sånt.

Sen de vanliga helvetestimmarna. Middag, gnäll, skäll och mjölk överallt. Men sen vid nattning uppstod magi. Bebisen, som ska vara bebis väldigt länge till, ställde sig plötsligt upp och sa godnatt till syrran, alldeles själv. Det där får vi ju prata lite om. Han kan inte hålla på att växa och utvecklas för snabbt.

Ja men nu sover ju båda barnen. Hass jobbar sent och jag ska bläddra lite i dom här gamla godingarna och bli lite påmind om viktiga saker.
Eller så somnar jag bara i soffan. En blir ju trött av det här hemmafrulivet.

5 kommentarer:

  1. Hjälp! Jobbar till 21:30?? Är det tillåtet?

    Du kanske måste skaffa en till bebis när det där du har börjar bli mer barn-lik?

    SvaraRadera
  2. Men gud sandra! önskar nästan att du varit min mamma med alla saker du hittar på! Älskade älskade älskade att bygga koja när jag var liten!

    SvaraRadera
  3. åh nej! ni har verkligen samma otur som oss med dessa sjukor. precis när man blivit friska, så går det någon dag sen kommer nästa skit!
    men gud vad ni har grejat under dagen ändå ;)
    inte kul när dom jobbar sent, det gör min sambo ikväll (21.30) och imorgon borta hela dagen och kommer inte förren närmare 21. Dom dagarna är rätt tunga tycker jag...Kram pårej!

    SvaraRadera
  4. Åh, får jag låna Trotsboken?? Den skulle nog komma väl till pass här hos oss gissar jag :-)

    SvaraRadera
  5. Ja, vad ska man säga om att de är sjuka igen? Det är inte klokt vad ni måste orka med. Fy! Hoppas att det blir bättre snabbt och att det känns bra att ha mamman på plats.

    Vad gullig han är som säger gonatt till syrran :)

    SvaraRadera