torsdag 14 februari 2013

Småbarnslivet - ett familjedrama i oändligt många delar. Del 1

När tre fjärdedelar av familjen samlas vid middagsbordet och det ena barnet matvägrar för tredje dagen i rad blir jag så jävla trött. Jag skvätter iväg den där jävla skeden med fruktpure och muttrar "nej men skit i det då". Vilken bra förebild för tvååringen som tittar storögt på mig och apar efter. Hon skvätter iväg ketchup till andra sidan bordet. I nästa sekund kräks det matvägrande barnet. Han kräks inte bara litegrann. Nej han kräker ned hela sig själv, halva bordet och ganska stor del av tvååringen också. Stämningen som uppstår kan inte beskrivas på annat sätt än rå ångest. Förnedringen. Skammen. Äcklet. Allt på samma gång och det slutar med att vi alla tre sitter och gråter med kräks på våra händer.

8 kommentarer:

  1. Åh shit. Massa pepp till dig Sandra!
    Mvh En som har skrikit och skvätt iväg mat

    SvaraRadera
    Svar
    1. Men tack fina du. Det kommer bättre dagar!

      Radera
  2. Så brukar jag säga till min 10 månaders som är så jävla kräsen. och tänker också det, vad bra att jag säger allt detta till bebisen när min 2,5 åring hör. Åh! Kram kram kram!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja det är svårt att hitta en balans i det där! Tack så mycket!

      Radera
  3. Åh fy satan. Hoppas att fredag är en bättre dag.

    SvaraRadera
  4. Alla har gjort sådant! Det är normalt (men inte kul).

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är väldigt lite som är kul när man sitter där vid middagsbordet ibland.

      Radera