onsdag 27 februari 2013

Ett steg fram, två steg tillbaka

Näh hörrni. Så mycket carpe diem blev det inte. Edith är visserligen feberfri men har fått en jobbig hosta att ha att göra med istället. Och Edgar, han började kräkas lite idag igen. Oh yippikayey. Vi är alltså tillbaka på ruta ett igen eller?
Men ljuset i tunneln för dagen var att ungarna trots sjukdom och elände ändå roade sig själva ganska väl på egen hand, och tillsammans. Edith är en jäkel på att varva igång Edgar och så ligger dom på golvet tillsammans och kvider av skratt. Så medan barnen roades tog jag tag i att städa köket. Vi snackar storstädning. Jag skrubbade varenda liten vrå, lucka, låda och skåp. Jag vet precis när det gjorde sist. Och det var längesedan. Väldigt längesedan. Jag var ganska nygravid och hade enormt behov att boa in mig lite. (Och som svar på er fråga, nej, jag är inte gravid).

Fast jag spenderade inte hela dagen med att skura kök. Någon jävla måtta finns det även för mig. Jag packade ihop de där sjuklingarna i vagnen och gick ut i solen en stund. Och med en stund menar jag verkligen en kort stund. Jag tror vi hann se solen i en kvart eller så innan den gick i moln. Men en fika i parken i solsken var tillräckligt. Nu vänder det hörrni. Snart är både mörkret och sjukdomarna borta. Visst då?

1 kommentar:

  1. Längtar tills man kan gå ut utan sju lager kläder och solen går ned sent!

    SvaraRadera