tisdag 26 februari 2013

En typiskt sällsynt känsla

Hela dagen har jag tjoat, skrattat, tröstat och vårdat de där små liven jag fött till världen utan någon bitterhet alls. Det är en ganska sällsynt känsla för mig, att vara helt och hållet bitterfri, så därför vill jag gärna uppmärksamma just det. Men så kommer pappan hem och då duger jag inte längre till. Inga kramar i hela världen från mig kan längre trösta det tvååriga barnet. Endast pappan besitter den makten nu. Och mitt i det eviga kvällsskriet hör jag mig själv säga: "Ja men gå till pappa då om du nu hatar mamma så mycket".
Jag funderar nu på om det finns någon slags föräldrakurs på distans jag skulle kunna gå? Jag behöver tydligen lära mig grunderna i föräldraskap. Häromdagen undrade jag vad det var för klet Edith hade i ögat och torkade bort det och körde sedan in fingrarna i mina egna ögon och kliade. Innan jag kom på att det kunde vara ögoninflammation. Så det vore bra om kursen kunde innehålla lite snabba fakta om dom vanligaste barnsjukdomarna också. Och kanske lite om hur länge det är okej att peta ut snorkråkor ur sina barns näsor.

6 kommentarer:

  1. Jag signar upp mig på samma kurs direkt! Jag hoppas att den bland annat kan ta upp alternativ till att vråla "döda, jag tror att de är döda!" framför sitt tvååriga barn som vill mata ankor (men inga ankor syns till å mamman är förbannad på pappan som i fel stund frågar "mamma var tror du att ankorna är?").

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hahaha! Det här är så hysteriskt roligt. Vilket trauma! Skönt dock att ha en kurskamrat

      Radera
  2. Jag har inte varit arg idag, tror jag!
    Kanske pga inte gått ut med båda barna. Hehe.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hehe. Smart, en kanske ska prova det och känna efter hur det känns att inte vara arg någon gång.

      Radera
    2. Ja det var rätt skönt. Såren i tungan börjar läka osv.

      Radera