lördag 28 april 2012

Det är dags nu

Vi har slutat med allt vad ersättning/välling/flaska heter nu. Jo det föll sig som så att hon ändå kräktes så mycket efter varje flaska och läkarna tyckte att vi kunde låta bli ersättningen nu. Jag som i vanliga fall inte lyssnar på läkare gav barnet en flaska till. Men när hon efter bara 30 sekunder kräktes upp allt igen kände till och med jag att nog är nog så att säga.
Och den här flaskavvänjningsperioden är ju inte jätterolig. Kvällarna blir sena eftersom vi desperat försöker få i henne något så hon slipper gå och lägga sig hungrig. Men hon hungerstrejkar lite. Pekar bara på lådan där flaskorna ligger och gråter. Sen vill hon ju inte sova såklart. Hon har ju så länge hon levt fått flaska direkt innan läggdags. Klart det är förvirrande att helt plötsligt inte få det man är van vid. Och sen är det oroliga uppvaknandet under nätterna och väldigt svåra och tidiga morgnar. Men det har bara gått tre dagar. Sånt här tar väl tid kan jag tänka mig. Framförallt när jag hela tiden i bakhuvudet tänker, "Fuck it, ge henne flaskan! Nu! Det är det enda som binder oss ihop". Ja vi kan väl bara snabbt konstatera att jag är en ganska svag modersgestalt just nu. Men tänker komma igen om nån vecka eller så med buller och bång.

fredag 27 april 2012

Först tänkte jag och sen ångrade jag mig

Först tänkte jag skriva ett par rader om livet, besvikelser, vänskap och allt det där. Men sen ångrade jag mig. Vill inte framstå som en dåre. Det räcker med att min make ser den sidan av mig ibland.
Sen tänkte jag skriva lite om ängslan. Att det fortfarande är svårt att hantera. Trots att jag faktiskt börjar bli skitgammal och borde vara van vid det här laget. Men återigen. Vill inte framstå som något jag bara är ibland. Särskilt när jag har mens, eller är höggravid.
Så jag låter bli att skriva överhuvudtaget. Lägger in en fin bild istället. På hur fint det kan vara ibland. Där jag bor. Dit ingen vill komma och hälsa på.

torsdag 26 april 2012

Hej!

Ja. Jag kanske fick ett hysteriskt utbrott imorse när jag försökte ringa Ediths läkare och missförstod talsvaret. Och ja, kanske skrek jag en liten ramsa om det här förbannade språket och det här förbannade landet. Kanske fick Hass ta lite skit för det. Eller en hel trucklast med skit. Men vi ska inte vara så noga och mäta sånt där.
Kanske var det så att det bara var att åka till läkaren och tala om problemet. Till och med på svenska kunde jag tala om det. Kanske behövde jag inte oroa mig för Ediths normala vansinnes utbrott hon får hos läkaren eftersom hon är livrädd för nästan hela läkarkåren. Nej för hon somnade visst i min famn medan vi väntade och medan hon blev undersökt. Och kanske har jag världens bästa man som googlar bilder på gulliga djur till mig för att han vet att det lugnar mig. Kanske. Ja. Och magsjukan då? Ja hon ska dricka äppeljuice och äta ris. Hörde ni? Ris ja. Vilken tur jag har som går på samma diet som magsjukebarnet. Och te ska hon dricka. Ett av alla specialitéer dom har här. Har ni hört något så vansinnigt någon gång? Te? Till en ettåring? Dom säger att det hjälper. "Gut für die Bauch". Jaha. Vi får väl se.

Hejdå

"Här får du lite stöd"

Inget säger godmorgon...

...som "lite" kräks på magen, låret, vaden, foten, mellan tårna, på mattan och under mattan.

onsdag 25 april 2012

Statusuppdatering

Status tidigare idag: Ser ju ut att ha jätteroligt.

Status nu: Magsjuk unge som spyr och har färglös avföring. (Varsågod för info)
Enligt Google har hon både hepatit A, gallproblem och är glutenintolerant. Kanske har hon cancer också. Men mest troligt är hon lite Magsjuk. Det trodde läkaren också som har varit här och tittat till henne. Ja det är sant. Man ringer bara ett nummer och säger att barnet är sjukt och inom en timme kommer en läkare hem och lugnar minsta lilla hönsmamma och talar om att barnet ska äta banan och dricka äppeljuice. Nu ville inte barnet ha varken det ena eller det andra utan gick och la sig istället.
Åh. Kräknätter. Det är nog det värsta jag känner till.

Ansvarsfull och vuxen går inte alltid ihop

Jag har en lista med viktiga saker jag måste göra förstås. Men det är ju så hutlöst tråååååkigt. Jag klarar inte av ansvarsfulla måsten längre. Jag får stress-narkolepsi, diarré och blir förbannad varje gång jag har en viktig grej att göra eller ett viktigt samtal att ringa. Inte riktigt den förebilden jag har sett mig själv vara för mitt barn.

Men en muteknapp i alla fall?

Ni vet när kvinna vaknar lite på fel sida och kvinna känner sig jävligt hängig och trött. Och när kvinnas avkomma går runt i cirklar och skriker rakt ut i evigheten. Och när fantasin hos kvinnan liksom har försvunnit någonstans i tekoppen. Kvinna vet inte hur hon ska roa avkomman innan bägge avlider pga uttråkade. Ja då vore det bra med en pausknapp på livet.

tisdag 24 april 2012

We have a syskonvagn in the house

Och jag är faktiskt rätt så jävla toknöjd med att vi valde en grön Urban Jungle Duo.

Inte den bästa starten men ändå inte så dålig

Om någon undrar hur det går med den där matlistan så kan jag tala om att det väl går sådär. Igår åt vi sushi och idag pizza. OBS! Ej hemlagat. Ja alltså jag som trodde att vi hade dåligt med pengar såhär strax innan lön är lika förvånad som ni.
Imorgon däremot. Imorgon ska jag laga mat. Jag lovar. (Vi får väl se)

Inget säger jag älskar dig...

...som när ens man säger: "Vänta, jag ska bara dra bort det där skäggstråt du har på kinden".

En oväntad vändning

Igår skrev jag ett inlägg om det här med att bedöma andras föräldraskap. Ironiskt nog verkade det istället ha framkallat ett fullständigt åsiktsfyrverkeri om just andras föräldraskap. Det var ju inte alls mitt syfte med inlägget. Tvärtom. Jag ville att alla skulle förstå min underton. Att alla föräldrar (nästan, det finns alltid undantag) gör så gott dom kan. Och är man en engagerad förälder är man än bra förälder. Men inte bättre eller sämre än någon annan.
Själv ska jag sätta Edith framför Pingu så jag kan få duscha ifred. Och jag känner mig inte det minsta som en dålig förälder nu för att jag gör det. Jag ser istället fördelarna med att få piggna till och lukta gott. En pigg och gottisluktande Sandra blir nämligen en rätt bra mamma.

måndag 23 april 2012

Ett par ord bara

Det är lustigt hur det är med det här föräldraskapet. Jo men jag menar att andra föräldrar, och även icke föräldrar, tycker det är så roligt att lägga sig i andras föräldraskap. Som om vissa föräldrar är sämre föräldrar bara för att dom har gjort andra val i sitt barns uppväxt.
Det här med socker t.ex. Vi är långt ifrån sockerfria. Edith får smaka både bulle, kaka och glass. Men aldrig godis och aldrig läsk. För vi tycker inte att det är en sån viktig sak att undvika allt socker. Hon äter bra mat och mycket frukt och grönsaker i övrigt, så om hon får en bullbit ibland det är ingen stor sak i vår värld. Men ändå så ska det slinkas in kommentarer både här och där om dom där bullbitarna. Och jag kan inte låta bli att tänka att vad gör det er? Är det inte mitt barn? Låter jag henne äta ohämmat med godis varje dag? Ger jag inte henne andra alternativ ibland? Är det en rädsla för att jag ska "smitta" ner henne med min övervikt? Eller vad är det som gör att jag blir en sån dålig mamma för att jag inte undviker allt socker?
Eller tv. Jag ville inte ha ett tv-tittande barn från början. Men nu har jag det. Mycket för att jag har sen jag blev gravid inte haft energi och ork till att ständigt roa barnet på egen hand. Jag låg i soffan i 12 veckor i början av graviditeten pga illamående och nu har jag så ont vissa dagar så det blir mycket soffliggande igen. Så ja, jag använder nog teven som någon slags barnvakt. Visserligen har vi övergått till mycket mer film nu, mer än tv. Pga att min ettåring redan har påverkats av den där förbannade reklamen. Och en reklamfri barnkanal finns inte här. Men vi tittar inte på tv hela dagarna. Det är en stund på morgonen och en stund på kvällen. Där emellan gör jag så mycket jag orkar för att stimulera henne på andra sätt. Men visst kommer det fram kommentarer om det också. Pikar om att jag är lite sämre förälder för att jag tillåter tv. Återigen, vad angår det er? Är jag verkligen en sån dålig mamma för att jag låter mitt barn titta på Fåret Timmy, Pingu och Mamma mu då och då? Är det verkligen just det som får mig att uppfostra mitt barn till en tivelaktig person?
En annan sak är det här med att jag inte klär min dotter i bara rosa, eller att jag inte köpt bara blått till min kommande son. Det är lite känsligt bland vissa. Konstigt nog.
Jag lägger mig aldrig i hur andra klär sina barn. Eller vad dom säger till sina barn. Jag skulle aldrig göra en bedömning om dom är sämre/bättre föräldrar pga det. Men ändå får jag nästan ibland försvara varför Edith har så lite rosa på sig. Eller varför jag inte köper nya pojkkläder. Och när alla säger att det måste ju bli roligt att få en son nu, eftersom pojkar och flickor är så olika, och när jag svarar att jag inte tror dom behöver vara så olika egentligen, så får jag alltid den där blicken. Blicken som jag alltid tolkar som att jag kanske borde lägga mina hippiefasoner bakom mig.
En annan hippefason jag sysslat med är att Edith nästan alltid ätit plockmat istället för burkmat. Det kommer många pikar och "skämtsamma" kommentarer om just det. Vilket jag verkligen inte förstår varför det skulle vara så himla upprörande.
Eller när jag säger att det finns andra sätt att få barnen att sova än skrikmetoder. (Obs. Jag lägger ingen bedömning i om man använder sig av skrikmetod eller inte, bara att jag inte gör det för jag tror det finns andra sätt.) Då kommer det alltid en motargument att barnet behöver regler. Och när jag säger att regler är en sak, fri tillgång till närhet är en annan, då kommer dom där blickarna igen.
Vi är noga med hur vi talar till Edith, hur vi uppmuntrar henne och ger henne beröm utan att styra henne till en "duktig och söt flicka". Vi tillåter inga våldsamma lekar alls, och kommer aldrig tillåta leksaksvapen. Vi uppmuntrar modighet och nyfikenhet hos henne snarare än hjälpsamhet. Vi låter henne ha fri tillgång till napp (nappar) för vi tycker inte att det är en så stor grej om ett blöjbarn har napp jämt och ständigt. Hade jag ammat hade jag kanske fortfarande ammat jämt och ständigt istället. Svårt att säga.
Vi har en plan bakom det mesta vi gör och säger till Edith, samtidigt låter vi saker och ting komma som det kommer. Vi gör ingen stor grej av det vi tycker är småsaker. Om andra gör det, så är det helt upp till dom. Men jag tycker att det är väldigt konstigt att vissa föräldrar ska anses vara sämre föräldrar än andra.
Vi slår inte vårat barn, vi straffar henne inte, vi hämmar inget i hennes nyfikenhet. Inte ens en förälder som slår sina barn är en sämre förälder i mina ögon. Den gör ett sämre val, har sämre sätt att handskas med stress och tålamodsbrist och skulle behöva väldigt mycket mer hjälp. Men att vi skulle vara sämre föräldrar till våra barn, det håller jag inte alls med om.
Så. Kan vi gå vidare nu? Och kanske låta bli att bedöma andras föräldraskap som dåliga? Om det är så störande och irriterande att människor gör olika val, ja då kanske man ska göra något annat med sin tid än att läsa om alla dessa olika människor och föräldrar som finns.
Tack och hej.

Jag tycker om ris

Så jäkla skönt att få hjälp med att bädda sängen och att skriva matlista. Ja. Ni läste rätt. Matlista. Men det var längesedan jag var så ordentlig som planerade och orkade laga mat. Så det enda jag har kommit på som är gott (och som vi har gott om såhär i skafferirensningstider några dagar innan lön) är ris. Glass har vi också en hel del av. Dock äcklig glass. Annars hade den inte varit kvar, det svär jag på.
Ska bli roligt att äta så många olika sorters ris som möjligt den här veckan.

söndag 22 april 2012

Söndagar är rätt bra dom också

Men jag har inte så mycket att säga egentligen.

En grej som hände idag

Det är fotbollsmatch idag. Polisen här har visst noll tolerans mot huliganer.

En grej som hände inatt

Vaknade av det här 01:15. Så jävla förbannad har jag inte varit sen min svenska lärare sänkte mitt betyg pga för mycket svordomar i språket i högstadiet. Fy fan.

fredag 20 april 2012

Kanske får jag uppleva migrän för första gången idag

Jag begriper inte varför mitt barn envist ska vakna innan sex, varje jävla morgon.
Och varför ska hon bajsa så himla mycket när vi är ensamma hemma utan någon som helst blöjavlösning?
Sen att jag har städat hela morgonen (det är en lång morgon när man kliver upp halv sex) för att kunna göra roligare saker under dagen medan barnet har studsat upp och ner och vrålat pga okänd anledning behöver vi inte fördjupa oss i. Men när jag precis ställt tillbaka dammsugaren och hon kommer på att hon ska ha russinkrig. Ja då börjar ådrorna i pannan att bulta. Högljutt. Är det såhär migrän börjar?

torsdag 19 april 2012

Ny Design!

Javisst. Jag som hade flera timmar extra där jag kunde ta igen lite förlorad sömn (leta efter den där glöden kanske) har istället suttit framför datorn och ignorerat allt annat. (Barnet sover ju, finns inte så mycket annat just då).

Nu

Undrar jag var den där graviditetsglöden alla pratar om är någonstans.

Imorse


Jag gick omkring och var lite nöjd över den nya energin jag har fått i kroppen. Inte lika ont. Inte lika trött. (Inte lika grinig) Rätt så jävla fint att vara gravid igen faktiskt.

onsdag 18 april 2012

Plötsligt händer det

Jag klickade in mig på en av dom där djävulsbloggarna. Ja men ni vet med dom fina bilderna på det fina hemmet och det fina håret och dom fina ungarna. Men innan jag ens började skrolla mig framåt i eländet så bara stängde jag ner sidan. Klick sa det och jag slapp en tusenkilostung ångest. Jojo. Man börjar väl lära sig hantera det där internetet nu.


Den där jädra listan. (Äntligen!)


Efter att ha sett den här jädra listan hos ALLA utan att ha blivit utamanad har jag äntligen blivit taggad av Lisa.
Reglerna lyder:

– Each tagged person must answer the 11 questions given to them by their “tagger” and post it on their blog.
– Then, choose 11 new people to tag and link them in your post.
– Create 11 new questions for the people you tag to answer.
– Go to their page and tell them they’ve been tagged!
– Do not tag back to the person who has already tagged you.

1. Om du bara fick äta en frukt resten av livet, vilken skulle du äta då?
Röda söta äpplen. (Men då måste någon bota min mycket lilla allergi som uppstår på sommarhalvåret först)
2. Hårt och intensivt eller mjukt och innerligt? (Tolkningsfråga)
Hård och intensiv smak på osten, mjuk och innerlig smak på vinet.
3. Vem, fiktiv eller verklig, död eller levande, skulle du vilja styrde Sverige? (Ja vi pratar person här, inte parti.)
Den där Olle från Barnen i Bullerbyn. Han verkar så himla gullig och rättvis. Han tycker om djur också.
4. Ditt drömyrke?
Tänk att få sitta och pyssla ihop kort hela dagarna? Alltså födelsedagskort, förlåtkort, allahjärtansdagkort och sånt där. Det vore något det.
5. Vart drömmer du om att resa?
EUROPA! Alltså en roadtrip i Europa är min största dröm. Italien, Frankrike, Spanien, Tjeckien, unt so weiter. 
6. Vem skulle du helst vilja ha med dig på en öde ö? (Du får inte nämna en familjemedlem.)
Tom Hanks. Alltså finurligare kille får man ju leta efter.
7. Hur ser en perfekt dag ut för dig?
Sovmorgon. En lång dusch på morgonen utan barnvrål och handdukar kastandes på golvet. Ägg och cloudy äppeljuice till frukost. En ledig man. En lång dag utomhus. Kanske en picknick. Avslutas med vin och ost. Och allt det där hinns med innan klockan åtta för då vill jag gå och lägga mig. 
8. Vad irriterar du dig på hos andra människor?
Att de flesta verkar vara så jävla dumma i huvudet. Ja men på riktigt. Vad är det för fel på människor som inte begriper att det är 2012? Att vi inte kan uppfostra våra barn till homo-/kvinno-/främlingsfientliga människor längre. Att man inte kan hota kvinnor med våldtäkt. Att man inte kan skära upp en tårta föreställande en karikatyr av en mörkhyad person och skratta samtidigt. Att man inte kan ringa till personer och skrika att dom borde lämna landet för att dom inte är svenskar. Att pojkar inte blir bög av rosa skosnören. Att flickor inte är djur för att dom inte rakar sina ben. Att alla människor är fina och bra och borde uppskattas istället för förtryckas. Jag stannar här för att inte fortsätta i all evighet. Punkt. Amen.
9. Nämn fem bra egenskaper hos dig själv!
Jag är kreativ, känslig, bekväm, bestämd och lyhörd. (Snäll och rolig också!)
10. Vilken kändis skulle du vilja träffa, och vad skulle du säga till hen?
Jag skulle vilja träffa Rickard Wolf igen. Så jag skulle kunna be om ursäkt för den där gången när jag såg på honom med en blick som bara en liten liten flicka som träffar ett pojkband kan ha. Fast jag var inte en liten liten flicka. Och han är inte ett pojkband. Vill be om ursäkt för det faktiskt. Himla konstig reaktion från min sida.
11. Vilken är din favoritfilm?
Dirty Dancing. Finns den att köpa i Sverige? Jag vill ha den. Jag behöver den. Jag begär den. Den finns inte här. Jo, men Patrick Swayze på tyska? Nej tack.

Nu vill jag att dessa festfolk svarar på mina frågor:

1. Vad gör du när du är ensam hemma?
2. Vilken är din bästa låt från 2012 so far?
3. Om du fick göra om något du gjort i ditt liv, vad skulle det vara?
4. Hur många barn vill du ha? 
5. Hur ser den bästa frukosten ut?
6. Hur många olästa mail har du?
7. Vad önskar du att du vore bättre på?
8. Om du fick välja helt fritt, var i världen skulle du vilja bo?
9. Hur många jackor har du egentligen?
10. Ärligt nu, använder du verkligen alla dom där jackorna regelbundet?
11. Hårdkokta eller löskokta ägg?



Hittade lyckan idag

Den kom från Delicato

Saker jag ska göra medan min man är i Barcelona

Jag ska äta pasta med ostsås och ketchup på.
Jag ska maraton titta på Mad Men. Har sett 15 minuter av nya säsongen så SÄG INGET!
Jag ska gå och lägga mig åtta på kvällen och sova i ett halvt dygn, flera dagar i rad, utan någon som klagar på "tråkig fru".
Jag ska inte tänka på hur Barcelona ser ut från ett café såhär på vårkanten. För jag hade inte alls velat följa med om jag inte var så jäkla gravid. Inte alls.

Rättelse:
Okej, jag har kanske aldrig blivit kallad för tråkig fru av någon annan än mig själv. Barnslig däremot är lite av mitt mellannamn här hemma.

tisdag 17 april 2012

Snart är det jul

Jo det är sant. Vi planerar faktiskt just nu för nästkommande jul. Det gäller att vara ute i god tid hörrni. (Dessutom är vi fattiga, om vi bokar biljetter nu blir det skitbilligt istället för skitdyrt. Och om vi köper julklappar på Lidl så blir det bra det här)
Vad gör ni då? Har ni ens funderat på vad ni ska göra på midsommar än?

This is just in

Glöm den 17 och den 25 Juni. Nu är det den 22 Juni som är det nya beräknade förlossningsdatumet. Hänger ni med? Jag gör inte riktigt det känner jag.

måndag 16 april 2012

Måste spärra Googlefunktionen på telefonen

Spenderade morgonen hos läkaren. Hade lite panik i kroppen eftersom jag hade googlediagnostiserat mig med havandeskapsförgiftning. Nu var det inget sånt. Däremot en virusinfektion som gör mig sådär skönt svimfärdig om jag står upp i mer än 30 sekunder.
Tur att barnet råkar ha en bra dag och är något lättroad när jag ligger där på golvet och ger henne klossar att bygga med och fri tillgång till flingor att äta.
Det här att vara svag och klen i kroppen och ha ett barn att ta hand är onekligen en spännande kombination.
Nu är det ju inte synd om mig på något sätt, men jag kan ju ändå tycka att den här familjen har haft sin beskärda del av sjukdomshelveten just nu.

Allt blir bra tillslut

Jag hade tänkt följa upp mitt orosinlägg över mitt skrikande barn med ett nytt, lite lugnare inlägg med svar på era kommentarer. Jag är sån i mitt föräldraskap, kärleksliv, vardagsliv, ja allt. Jag brusar upp, blir orolig, tror jag gör fel, hittar bara fel och ger upp. Sen kommer lugnet. När jag har tagit reda på information, pratat om det och känt efter. Ni verkar vara såna lugna och coola föräldrar. Det är aldrig jag förrän långt efter. Men bättre sent än aldrig kanske.
Tack i alla fall för alla tips och allt stöd. Jag förstår ju att mitt barn är precis onormalt normal som alla andra barn. Jag är naturligtvis (och jag tror jag har skrivit om det tidigare) så himla glad att hon vågar visa sina känslor för oss. För här är alla känslor tillåtna, men det behövs kanske läras andra sätt att visa känslor än att bara vråla rakt ut. Sen är språket helt klart ett hinder. Det finns ju ingen i världen som förstår vad det där barnet vill när dom enda orden hon kan är "Baba" som hon säger till både mig och Hass, ja till alla vuxna faktiskt som kan serva henne, "hej" och "nä".
Det är jag som måste lugna mig nu. Lära mig hantera det här och finnas där för henne.
Men det är ju svårt när även sömnen sätts på prov. För självklart har den förändrats markant dom senaste veckorna. Uppe sent på kvällarna, uppe tidigt på morgnarna (eller snarare mitt i natten faktiskt) och gärna ett par uppvaknande mitt i det. Helt normalt såklart. Ediths sömn är för mig inget problem längre. Jag vet (hoppas) att det bara är att härda ut. Det blir bättre perioder. Och alldeles säkert sämre perioder. Med tanke på den kommande spädbarnstiden som väntar oss så förväntar jag mig att må så här uruselt och känna mig såhär tom på insidan ganska långt fram i tiden. Och det är okej. Jag önskar bara jag kunde hitta lite egentid där jag kunde låta all stress, alla skrik och all sömnlöshet rinna av mig. Men det är svårt nu. För hon är alltid vaken. Hon är alltid med. Även om hon är gosig, rolig och finurlig mestadel av tiden så känner jag hur hennes ständiga närvaro äter upp all min ork.
Ja, det här borde jag ju kanske ha tänkt på innan jag skaffade barn. Att jag aldrig mer kommer vara ensam. På både gott och ont. Och egentligen är det inget problem för mig i vanliga fall. Det är nog bara nu, när min kropp börjar bli så tung och trött. När hela dagarna går åt till att pussla ihop sysselsättningar som jag klarar av. Som inte gör för ont. Och det blir mycket stillasittande och alldeles för mycket pingu just nu. Kanske grundar sig allt i hederligt gammalt dåligt samvete för att jag inte är den där mamman jag vill/kan vara just nu. Kanske.

Men helgen har varit extra svår. Mamma åkte hem och jag blev ett känslomässigt vrak. Edith kände av det och skrek i ett dygn. Jag bestämde mig för att göra annorlunda. Vi vaknade till en ny dag. Vi städade (Ediths bästa sysselsättning faktiskt. Det finns inget hon tycker om så mycket som att hjälpa till att städa). Vi gick på promenad. Hon går himla långt nu. Vi skulle baka muffins och bygga med lego resten av dagen. Men så slog min kropp av. Och den vidrigaste lilla magsmärtan letade sig in i min kropp. Vi pratade såklart med sjukvården (eller min man gjorde det, oroligt) medan jag var lugn och inte alls orolig. Men kunde faktiskt inte avgöra om det var värkar eller något annat. Allt tydde dock på magkatarr snarare än något annat. När dom värsta plågorna lagt sig somnade jag. Mitt i vardagsrummet, mitt i pågående kvällsrutin och kvällsgnäll. Sen vaknade jag för att somna om i min säng där jag sov mig igenom actionfilmer. Men nu ligger jag på en madrass bredvid mitt barns säng. Hon vaknar varje kvart och gråter. Sådär ensamhetsgråter. Verkar ledsen. Lite rädd. Men inte helt vaken. Min närhet verkar i alla fall lugna henne. Då borde jag kanske ha henne alldeles nära mig i min säng tänker ni. Men det går inte. Hon kommer känna min oro och min stress. Vi har gjort det här tillräckligt många gånger nu för att veta att nära, men inte för nära är det som fungerar bäst. För oss. För er fungerar något annat.

Det jag ville säga bara är Allt blir bra tillslut. Jo det blir faktiskt det. Det är det viktigaste livet som förälder har lärt mig.
Tack för att ni lyssnade. Godnatt.

lördag 14 april 2012

Min mamma har åkt hem

Och jag har gråtit hela dagen. Visst gör det ont när knoppar brister, men det gör jävligt ont att säga Hejdå till dom man älskar också. Även om det är mer på återseende än Hejdå.
Nästa gång vi ses har jag fött en ny människa till världen. Det kommer också göra ont.

fredag 13 april 2012

En dejt (eller heter det date?)

Vi har druckit drinkar. Kul att jag beställde en alkoholfri drink och fick en drink med alkohol i. Men bartendern hann se min stora mage och lyckades korrigera det lilla snedsteget så att säga.
Och tysk mat på det. Hujeda mig vad fint.

Apfelstrudel förresten. Det är ju en liten smakbit av himmelriket. Men jag kan inte riktigt slappna av när jag äter det. Har ni sett Inglorious Bastards? Minns ni när den onda nazisten, judejagaren, äter sin apfelstrudel med grädde och ett glas mjölk? Mycket obehagligt sitter han där och mumsar i sig. Känner mig lite som honom då. Minus nazismen och judehatet. Och mjölken. Tycker inte om att dricka mjölk så. Men utöver det. Ja ni fattar.

Hej

Här sitter jag. En ensam tjej på ett tåg. Jag ska på dejt förstår ni. Jag och min man. Min första spontana tanke var att jag inte ska ta några Alvedon idag. Ja för att det kan ju vara farligt att blanda de där tabletterna med alkohol. Fast nu, ett par timmar efter den tanken har jag kommit på att det kanske inte är någon större fara ändå. Sättet folk tittar på min mage har fått mig att komma ihåg att jag faktiskt är lite gravid.
Det blir nog bra det här.

Hejdå

torsdag 12 april 2012

Mitt barn har förvandlats till satan

Jo så känner jag just nu. Alltså det där gulliga och glada lilla barnet har alltid haft utbrott och har alltid testat gränserna. Ja i hela sitt långa lilla liv.
Men dom där utbrotten hon har haft är faktiskt ingenting i jämförelse med det som har vaknat i henne nu. Jag vet inte riktigt hur jag ska beskriva det så att ni ska förstå. Men helt plötsligt, från ingenstans så kommer illvrålet. Ett skrik så högt så jag skulle kunna tro det var omöjligt för en människa att skrika så. Sen kommer ostkroksmanövern när hon slänger sig bakåt och snurrar ihop som en ostkrok. Sen kan det komma slag, sparkar och kastande av saker. Även om hon har haft liknande utbrott tidigare så har dom utbrotten varit lätthanterliga och lätta att lura bort. Men nu finns det absolut ingenting som kan lugna henne.
Jag vet att jag skrivit om det här förut. Oron att det är något fel med mitt barn. Att jag gör något fel. För jag har aldrig sett ett barn bete sig såhär förut. Och jag vet ärligt talat inte hur jag ska hantera det. För jag blir så överjävulskt stressad av dom här utbrotten. Jag försöker trösta, krama, slutligen ignorera, bara hålla i och låta det gå över. Men innerst inne vill jag också kasta mig bakåt som en ostkrok. Idag har hon haft tre sånahär kraftiga utbrott. Varav ett inne på en restaurang. Ja jag skämdes så jag svettades. Och nu är jag så rädd för ett till utbrott att jag vill bara låta henne göra vad hon vill. Och jag tänker inte gå utanför dörren med henne heller. På ett år eller två.
Men såhär ska det väl inte vara?
Snälla säg att era barn är likadana. Snälla säg att det är normalt. Att det går över. Eller börjar det bli dags för en adhd utredning snart?

onsdag 11 april 2012

Skit också

Så fort jag hamnar i en jag-fixerar-lite-för-mycket-på-barnets-sömn-period börjar barnets sömn naturligtvis krångla. Slutsats: barnet påverkas ganska mycket av mig.

Så fort jag tänker "ja lite smärta har jag ju i ljumskarna ändå. Men det är fortfarande myyyyycket lättare nu än förra graviditeten. Och nu är det bara tio veckor kvar. Det här kommer gå bra" så får jag världshistoriens vidrigaste smärtor i ljumskarna. Jag skojar inte. Det gör ont att andas!
Slutsats: Jag ska aldrig mer vara gravid

Så fort jag börjar tänka på den kommande förlossningen och minns den förra förlossningen kommer jag på hur ruskigt jävla pissont det faktiskt gjorde. Att andas. Krysta. Spricka. Ja. Allt det där.
Slutsats: Jag ska aldrig mer vara gravid

Hagenbecks Tierpark

Eftersom min man är notorisk zoo-motståndare har jag inte hunnit besöka Hamburgs zoo, Hagenbecks Tierpark ännu. Men nu när mamma är här så tog jag chansen. Edith älskade det. Hon hälsade på alla djuren och pratade med dom en lång stund. Ni som har större barn tänker att det där var väl inget nytt. Men för mig känns det jättestort när Edith integrerar med omgivningen. Det var helt klart värt ett besök av den anledningen. Att jag dessutom älskar djur är ju en bonus. Däremot var väl djurparken i sig inte jätterolig. Djuren bodde trångt, kändes drogade och verkade inte riktigt ha någon större livslust alls faktiskt. Dessutom är jag van vid svenska djurparker med stora inhängnader där man får stå länge och leta efter djuren och hoppas på att få se dom, men på tryggt avstånd. Här var det bara en liten vallgrav och ett lågt staket som skyddade mot de flesta djur. Och överallt fick man mata dom, visserligen med mat man köper på djurparken, men det kändes ändå som en inte helt säker situation alla gånger, för varken djur eller besökare.
Nåja. Det var en trevlig stund. Som sagt var det värt att se glädjen i Ediths ögon. Även om mesta tiden gick åt att springa efter barnet som vid alla tillfällen tog chansen att fly.
Ediths bästa djur var elefanterna, kängurun, getterna och marsvinen. Och duvorna. Men dom behöver jag inte betala 20€ för att titta på nästa gång.







tisdag 10 april 2012

Mamma är här

Min mamma alltså. Det blir alltid så förvirrande det där med olika generationers mammor.
Min mamma hade med sig en kappsäck fylld med gåvor. Det var som jul. Fast påsk. Efter påsk.
Och det bästa med min mamma är att när jag känner mig helt slut och trött så säger hon att vi ska vila nu. Och så vilar allihop. Okej, det är kanske inte det bästa. Men bra jävla bra är det.

söndag 8 april 2012

Bildkavalkad från Danmark. Håll i er.

Vi åkte mycket bil. Promenerade runt. Myste framför brasan. Njöt av den där tystnaden ni som bor på landet vet så mycket om men som jag inte kommer ihåg. Åt mycket. Drack för lite. Legoland var roligt. Roligare för vissa än för andra kanske. Med större barn är det nog ännu roligare. Även om det lilla barnet faktiskt hade roligare än väntat. Framförallt var det så himla skönt att få vara lite lediga, tillsammans. Synd bara att ingen städar/byter lakan/handlar mat och fixar allt det där till man kommer hem igen.

Translation: We drove around a lot. Walked a lot. "Myste" (The best swedish word) in front of the fireplace. We enjoyed the silence that we are not so familiar with. We ate and drank. Visited Legoland. It was fun! More fun for some than others. Older kids would probably have even more fun. Most of all it was nice to just be together. Just a shame that no one is home to do the laundry and the grocery shopping so it's all done when you come home.











Morrisseyinspireradbild


Här står Edith och påskar sig lite. Det är väl det närmsta påsk vi har kommit i år i den här familjen. Ja det är väl inte så mycket att gnälla om egentligen tycker ni. Men det känns ju himla konstigt ändå att först inte fira jul som jag vill och sen inte fira påsk som jag vill. Någon midsommar blir det ju inte heller att tala om då jag tydligen ska hålla på och föda barn runtomkring där i år. 
Något påskägg blev det inte heller. Men det känns ju inte som att det gör mig till årets sämsta mamma för att jag inte ger ett påskägg till en människa som inte ens vet vad påsk, eller ägg för den delen, är för något.



torsdag 5 april 2012

Den dåliga förloraren hälsar...

...att minigolf lockar fram den allra värsta vreden.
Dom här generna har jag eventuellt fört vidare till mitt barn. Inte för att hon visat några tendenser för det än men det ligger säkert latent och bara väntar. Bättre är jag på att vila fötterna och på att spela kortspel.

P.s
Bildgoogla mettigel och lär er det allra vidrigaste om tyskar.