onsdag 29 februari 2012

Hur blev jag såhär?

Idag skulle jag vila mig lite. Jo för jag börjar få så förbenat ont i kroppen och tänkte att det vore ju på sin plats. Ja så när jag ändå var hemma och vilade passade jag på att baka bullar, stortvätta, rensa sopsorteringen med tre månaders gamla sopor. Väl vid soprummet möts jag av uteliggare som i vanliga fall brukar skrämma livet ur mig, men den här gången gav jag dom 3 påsar med pantflaskor. Dom sjöng en sång som tack. Så nära ett Gleemoment jag kan komma.
Sen spelar det ingen roll hur huslig man har varit. Hemmet ser liksom ut som en lekpark ändå 24 timmar om dygnet. Och så mycket vila blev det ju faktiskt inte, så det där onda, ja det gick ju inte direkt över.

Men jag ringde och bokade en läkartid idag. På tyska. *Highfivar mig själv*

tisdag 28 februari 2012

Gissa var mamman är stammis - vinn ett pris

Gissa nu var jag spenderar halva min veckopeng. (Ja vi ska prata om det där med veckopeng. En annan gång)
Bonuspoäng om ni kan gissa favoritdryck.

Hallå alla barnvagnsgeeks!

Jag låter mitt barn äta banan i sin vagn. Ja när jag är lite äventyrlig av mig så att säga.

(om jag skrubbade bananfläckar i en kvart när vi kom hem? Eventuellt)

Varning för tönteri

Men när ungen springer runt fylld av lek och nyfikenhet men ändå tar sig tid med jämna mellanrum att komma fram och pussas lite innan leken fortsätter. Ursäkta mig, men då dör jag alla slags gullighets och kärleksdödar ni kan tänka er.
Ja det var bara det. Återgå till vad ni nu höll på med.

måndag 27 februari 2012

Bättre sent än aldrig

Så idag hände det. Snart 16 månader efter barnets födelse känner jag att det här med att ha föräldratjänstgöring inte är så himla dumt ändå. Jag vet inte om det var köpcentret jag var på, vännerna jag var med, barnet som trivdes eller morotskakan med fyra lager glasyr som gjorde det. Men just nu vill jag aldrig mer jobba. Bara vara hemma och föda barn. (Och gå på köpcentrum och äta morotskaka såklart)

(Jag vet inte längre vem jag är, eller vem som har kidnappat mitt riktiga jag, men jag låtsas som ingenting just nu)

söndag 26 februari 2012

Det är söndag idag.

Medan det utomhus visade sig vara årets hittills finaste dag satt jag inomhus och rotade fram målarfärg. Jag har bestämt och lovat mig själv på hedersord att bli pysslig igen. Jag tänker på det nästan varje dag, men jag orkar liksom inte ta tag i det. Men nu när det går att pyssla med sin avkomma kan jag liksom inte låta bli längre. Herremingud vad roligt och kladdigt det är.

Annars då? Sedvanlig söndagsdepp och gravidmage som rör på sig. Av sig själv.

fredag 24 februari 2012

Nog är nog

Det får vara nog med kungligheter i bloggen nu va? Känner mig lite förvånad själv faktiskt över att det blev såhär.

Tänk om

Tänk om hon istället hade sagt: "Jag är så olycklig. Har åkt en släng av förlossningsdepression. Herrejävlar vad svårt det här var. Och avslaget, varför har ingen nämnt det förut?"
Ett ansikte utåt för dom som känner så. En röst som talar om det svåra som ingen annan vill tala om.

Namnet då

Tro det eller ej. Men Estelle fanns på vår lista med namn som vi går och känner lite på. Men vi kan väl säga att det har strukits nu från listan och Ingrid har helt plötsligt åkt upp ett par placeringar.

Jag tycker om...

...att gå på fik där det finns både gott kaffe, gott te och massor med plats för småbarn att härja vilt.
Jag tycker också om att se Edith leka och prata med sina vänner. Kanske det gulligaste jag vet.
Och sen. När solen kom, med 8 graders värme, sopade gator och vårdofter, då blir jag nästan religiös och brista ut i ett Arja-citat om att tacka livet. Fast bara nästan.
Idag regnar det ju igen. Såatteh.

torsdag 23 februari 2012

Ni är roliga ni

Alltså ni är så jedrans roliga. Jo men det är ni faktiskt.
Kommer ni ihåg när jag nämnde något om att det finns en liten aning om vad det är för kön på barnet i magen? Kommer ni ihåg hur upprörda ni blev när jag inte berättade om aningen? Nu ska ni få höra. Den där aningen, kan ju betyda vad som helst. Antingen tjej, eller kille. Jag litar inte på någon aning. Vi ska på ett till ultraljud i Mars, ni kan vara lugna, då kommer jag berätta allt. ALLT! Just nu är barnet något av en hen. Men tillbaka till den här aningen nu då. Det kan ju vara en pojke. Det kan också vara en flicka. Därför har vi namn för både pojke eller flicka. Konstigt va? Och när jag nämner att vi har namnförslag till en flicka, som jag hoppas inte blir samma namn som den nya prinsessans namn, blir ni helt galna igen och tänker att det är en flicka på en gång. Haha. Jaha. Ja. Så kanske det är. Men det finns ju fortfarande en aning om att det kan vara en pojke. Förstår ni? Vi svävar liksom i en slags ovisshet här.
Nåja. Jag kom på att Ingrid är ett fint namn mitt i all den här prinsessyran. Min man däremot, kräktes lite i sin min mun när han hörde det. Inga framsteg på den fronten alltså.
Håller ni ut till Mars nu då? Gör ni det?

Jo vi har också hört

Det är verkligen skönt att bo i ett land utan kungafamilj. Rent teoretiskt alltså. Synd bara att landet jag bor i utan egen kungafamilj är helt besatt av alla andra kungafamiljer. Ja, vi har också fått höra om den nya svenska prinsessan. Ett av fåtal barn som faktiskt kan kallas för prinsessa utan att det blir lite konstigt.
Nu hoppas jag bara att dom inte snor åt sig några av våra namnförslag till våran kommande bebis. Jag orkar inte tänka om. Och jag orkar verkligen inte ha ett barn som är namne med en tronarvinge.

onsdag 22 februari 2012

Välkommen hem

Den bästa välkommenhem-presenten jag fick var när min man inte gick till jobbet imorse. Semesterkänslan som infann sig var stor ska jag säga er. Ja så stor att jag tvättade tre maskiner tvätt och grät hulkande ungefär varannan timme utan att jag behövde roa ettåringen samtidigt. Alltså hormonerna just nu är lite sådär småsvåra att hantera. Och chocken i att leva ett familjeliv igen med rutiner och vardag utan muffins varje dag, också lite småsvårt att hantera faktiskt. Jag säger inte att det är synd om någon av oss. Tvärtom. Jag säger bara att jag inte var beredd på just det här.

tisdag 21 februari 2012

Baksidan

Vi åker hem idag. Efter två veckors Sverigebesök. Det ska ju bli jätteskönt att åka hem. Till min man. Till mitt hem. Till rutiner. Men herregud vad sorgligt det känns. Att säga Hejdå och på återseende är verkligen inte min grej. Jag står bara och gråter och får inte fram ett enda ord. Vi ses ju snart igen såklart. Men nästa gång jag träffar pappa är jag tvåbarnsmor. Nästa gång jag är i Falun igen är det jul. Jag måste säga att det här verkligen är baksidan av det fabulösa utlandslivet.

måndag 20 februari 2012

Det är väl innehållet som räknas i alla fall?

Jag har köpt en tack-för-att-ni-har-tagit-hand-om-oss-som-om-det-vore-ett-lyxhotell-present till mamma och pappa. Nu i efterhand önskar jag att jag hade lagt ner lite extra energi på just inslagningen.
Men dom kanske inte märker något?

söndag 19 februari 2012

Edith och en hund

Från totalt livrädd till stormförtjust på mindre än 12 timmar.

Barnfritt

Igår umgicks jag med vänner. Utan barn. Utan avbrytande skrik. Utan kladdig middag. Utan blöjbyte mitt i en intressant diskussion.
Jag kom hem sent inatt och kände mig så himla glad.
Gladast blev jag när jag läste allas reaktioner på Ranelid och att han gick vidare till finalen. Det var väldigt roligt. Till er vill som är mest upprörda vill jag bara säga två saker. För det första röstades Brandsta City Släckers direkt till final när det begav sig. På vilket sätt var det bättre? För det andra, varför tar ni fortfarande det här spektaklet på så stort allvar?

Nog om det. Idag är det Söndag. Det ser ut som att vi ska äta älgstek till middag. Jo, somliga har det bra. Om två dagar åker jag hem till min man igen. Jag börjar längta en del nu faktiskt.

Foto: Englasus

fredag 17 februari 2012

Jaha

Jag märker nog att ni gratulerar alla Alexandror på namnsdagen idag. Men alltså skulle ni kunna kolla i kalendern igen tack. Jag tror visst ni glömde något.

Hos gammelfarmor

Först dansade vi jazzdans. Sen sov mamma på soffan i en timme. Vet ej vad dom andra gjorde under tiden. Bryr mig inte heller faktiskt. Jag sov ju. Jag nöjer mig med det.

Ja, det är en skyltdocka med en handsydd paljettklänning på i bakgrunden. Fråga inte.

Plus minus noll

Trots rövhumör (eller kanske pga dåligt samvete) gick vi på lekland igår. Herrejävlar vad roligt det var.
Bäst för mig var vännerna med barn och barn på gång. Bäst för Edith var flippermusiken hon kunde dansa till.
Ja men pga påhittet att gå fram och tillbaka, och gå på sen middag med andra vänner, har jag nu foglossning av det svåraste slaget. Vi kan väl säga att det inte är jätteroligt. Men igår var det jätteroligt. Det går väl jämt ut förmodar jag.

torsdag 16 februari 2012

Det är inte alltid så lätt att vara förälder ska ni veta

Edith har varit på sånt jävla rövhumör dom senaste dagarna om jag ska vara helt ärlig. Har inte sovit, har inte ätit om hon inte fått sitta i knät, har bara skrikit och vrålat och grinat högt. Och jag har väl inte haft tålamod riktigt för det där. Jag förstod väl att det kanske är hemlängtan, pappasaknad, reseförvirrad eller vad som helst. Men jag har skrikit och gråtit lika mycket tillbaka.
Så idag, när hon öppnade munnen såg jag en ny liten tand som hade spruckit fram.
Jaha. Ja, det kan ju förklara ett och annat kanske *harkel* Mamma tog kanske i lite för mycket där.
Förlåt.

onsdag 15 februari 2012

Jag svarar på kärlek. Jadå.

Jag hittade en kärlekslista hos Livet. Jag tycker om kärlek. Även om jag inte vill att någon ska tro det.

Berätta om din allra första kärlek.
Jag räknar inte småskolekär. För när Markus kom blev jag kär för första gången. En kille med rött hår som ville åka på min moped. Det är kärlek det.

Vad gör du när du vill visa någon att den är speciell?
Jag säger det. I både tal och skrift. Kanske inte jätteofta. Kanske inte ens tillräckligt ofta. Men en gör så gott en kan.

Berätta om den mest romantiska stunden i ditt liv.
Den där gången när han lämnade gulliga lappar på alla möjliga och omöjliga ställen i mitt rum på internatet. Eller när han på min namnsdag dök upp oanmäld trots 40 mils bilkörning i snöstorm. Eller när han skickade paket till mig med mitt favoritgodis och en tröja dränkt i hans parfym som jag kunde sova i. Eller alla dom där innan-barn-helgerna vi låg på en madrass på golvet, drack vin och lyssnade på Nick Cave dygnet runt. Eller när han bokade en resa till Oslo på lyxhotell. Och kanske framförallt när han friade där på lyxhotellet i Oslo. Eller första gången vi träffades, när han sa att han tyckte om bristen på kvinnlighet och finess hos mig.

Hur dumpar man en käresta?
Jag har bara gjort det på värsta tänkbara sätt. Antingen har jag sagt att jag inte tycker om längre, eller så har jag ignorerat. Inget av dom är särskilt bra.

Om du skulle fria (eller redan har gjort det), hur skulle du göra det (eller hur gjorde du det)?
Jag hade aldrig vågat fria. Tänk om han hade sagt nej?

Vem ringer du först om det har hänt något riktigt viktigt i ditt liv?
Mannen och mamma.

Har du ristat in initialer i ett hjärta på ett träd?
Ja, jag och den där Markus gjorde det och tyckte det var himla fräckt. Vi var 16, ok?

Berätta om din första kyss.
Usch. En tandställningslemmig kyss med killen min kompis tyckte om. Jävla fasoner.

Vem är din nyaste godaste vän?
Mina Hamburgsvänner är fina och nya.

Vad är ditt bästa romantiska filmtips (man bör börja gråta när man ser den)?
Dirty Dancing. Gråter alltid till den!

Har du vänner som du inte har kontakt med så ofta, men som du vet att alltid finns där?
Javisst.

Har du någon gång “gjort slut” med en kompis? Varför?
Nej. Jag har aldrig förstått sånt där. Hur går det till? Däremot har kompisar gjort slut med mig, medan jag inte begripit någonting. Men vi blev alltid kompisar igen. Dom jag inte har velat ha kvar har väl glidit iväg utan en knuff så att säga.

När sade du första gången “jag älskar dig” åt någon?
Jag sa det nog till alla när jag var ung. Nu är jag gammal och säger det inte till någon.

Livets skola är hård – vad har du lärt dig om kärlek och vänskap det senaste året?
Vad mycket närmre man kommer varandra när man fått barn. Och fan vad dåliga sidor man ser hos varandra när man fått barn. Att det är viktigt att säga saker högt. Inte bara tänka dom.
Och att vänskap ska vara ömsesidig. Annars blir det så tråkigt.

Trött och sur

När barnet har varit vaken halva natten och hostat mig i ansiktet blir ju både hon och jag lite trötta. Och med tröttheten kommer det ganska urusla humöret faktiskt. Och med det ganska urusla humöret kommer den där totala oförståelsen över att vi behöver somna om.
Eller jag förstår. Det är ju hon som inte förstår.
Ja det var väl bara det jag ville säga. Att jag är lite trött. Och sur.

tisdag 14 februari 2012

Bebisspråk

Jag har luktat, känt, klämt och blivit nerspydd av bebis idag. Kanske världens gulligaste lilla bebis också. Jag och Edith tyckte hon var bedårande och vi kunde inte sluta prata bebisspråk. Varken med henne eller någon annan.
Det här med att mina barndomsvänner skaffar barn när jag bor i en annan del av världen är ibland lite svårt att hantera. Men fint är det.

Den senaste

Jag kommer ihåg att jag svor ve och fasa när en bekant för några år sedan köpte nya barnvagnar hela tiden. Nu när jag köpt vår femte vagn får jag nog ta tillbaka det jag sagt.
Och här är den. Brio Spin. Den färgmatchar Ediths overall och vår hall. Sjukt nöjd är jag. Kanske mest pga sjukt bra pris och sjukt bra skick. Sjukt. Edith ville dock ha en pulka istället för vagn. Där av den lite lätt missnöjda uttrycket.
Vi har väl i ärlighetens namn inte provkört den så mycket. Men bara att titta på den gör mig glad, det är ju faktiskt halva anledningen till att köpa vagn.

Alla hjärtans dag

Det första jag fick veta imorse var att min man har blivit kontaktad av en rätt välkänd person inom sociala medier för ett rätt spännande jobb i London.
Jag hade liksom nöjt mig med ett simpelt "Happy Valentines day"

Alltså vi kommer ju inte flytta till London. Just nu. Jag önskar bara jag kunde pausa tiden i en sådär två år.
Dessutom känns det här med egen karriär helt överskattat när min mans karriär verkar vara på ständig tillväxt.

Ja. Ni har rätt. Det här var ett rent och enkelt skrytinlägg. Det är så jag jobbar.

Fotokavalkad

Det är alltid så himla fint att träffa alla släktingar. Även om det var långt ifrån alla vi träffade. Dom är så många nämligen. Man hinner inte med.
Den yngsta kusinen är 5 månader. Den äldsta är 38 år. Lite olika med andra ord.

Men nu är vi tillbaka i Dalarna igen. Vem vill ses?

måndag 13 februari 2012

Tillbaka

Jag är tillbaka i civilisationen. Men enligt bloglovin har jag en del att ta igen.

torsdag 9 februari 2012

Äpplet faller inte långt

Mina föräldrars sätt att umgås: Wordfeud på varsin surfplatta.

Hej!

Idag köpte jag en ny barnvagn. Det gör att jag slagit något slags personligt rekord i barnvagnshandling. Två stycken på mindre än en vecka. I lördags köpte vi en syskonvagn (Mountain Buggy Duo) och idag en Brio Spin.
Jag är glad och tror visst att jag är gjord av pengar.

Imorgon däremot packar jag in hela familjen och åker långt upp i Sverige. Ända upp till Jämtland, som egentligen inte är så långt upp. Men tillräckligt långt upp för att vara långt bort. Där kommer jag under fyra dagar trängas med släkt och familj, men framförallt kommer jag vara bortkopplad från världen. Förstår ni vad jag säger? Jag kommer befinna mig i en del av landet där mottagning, internet och för all del rinnande vatten inte kan tas för givet.
Fan vad jag har längtat efter det här hörrni. Jo faktiskt.
Så medan jag visar upp mitt barn för släkten som Simbas pappa i Lejonkungen kan väl ni bara ta det lite lugnt och ha det bra och sådär?

Hejdå

Framme

När allt går över förväntan, ja då får man ju ändå räkna med att något annat går fel. Alla tåg och flyg var i tid. Barnet somnade när flygplanet startade och sov halva resan. Resten av resan satt hon och lekte/lät sig mutas så gulligt. Det var väl bara dom dör sista fem minutrarna på sista tåget som var lite för mycket för henne. Men med tanke på 9 timmars restid kändes det som en lämplig reaktion. Hon är världsvan mitt barn.

Dessvärre gick barnvagnen sönder på vägen. Bagagemänniskorna har slitit sönder min älskade älskade vagn så den är nästintill oanvändbar. Om man nu inte vill ha en vagn där barnet inte kan sitta upp eller att den inte går att fälla ihop. Ganska viktiga detaljer om man reser lite om ni frågar mig.
Nu undrar jag varför ingen i Dalarna har en Brio Go att sälja på blocket?

onsdag 8 februari 2012

Flygplatsromantik

Vi är på Hamburg Airport. Även känd som världens bästa flygplats. Till skillnad mot Arlanda, även känd som helvetet på jorden. Men det behöver vi inte tänka på nu.
Om en timme flyger vi till Sverige. Utan skrik och panik, okej?