onsdagen den 23:e maj 2012

Vinden och allt annat har vänt

Jag som var så jäkla säker på att det här barnet i magen inte skulle vända på sig i tid. Jag som var så himla säker på att det var ett huvud jag känt strax under revbenet. Vi kan väl säga att det var förhastade slutsatser. Barnet ligger med huvudet ner nu, långt ner, så fixerad man kan bli enligt min läkare. Och jag har fått strikta order om att hålla mig hemmavid, eller mittemellan hem och sjukhus. "För när det här sätter igång kommer det gå snabbt" sa hon på tyskengelska. Alltså sånt vill jag ju inte höra. Nu är jag ju rädd för att föda på affären, eller på tunnelbanan, kanske i en hiss? Men än dröjer det lite hade jag tänkt. Det är 30 dagar kvar. Jag tror att bebisen kommer den 21 Juni. Jag är så säker på det datumet att jag spenderade hela dagen på stan. I värmen. Och somnade i hallen när jag kom hem medan Edith packade upp matvaror. En ganska bra arbetsfördelning.

7 kommentarer:

  1. Åh, vilken lättnad det måste vara! (Så kände åtminstone jag när jag fick reda på att jag kunde föda vaginalt)

    SvaraRadera
  2. Hurra!
    Det blir nog bra det där ska du se :)

    SvaraRadera
  3. Har hört att tvåan kallas för "kanonen" så håll i hatten! :)

    SvaraRadera
  4. Oooo vad spännande! Jag gick från ca 30 timmar från första värk till "hej fina unge" första gången till ca 7 timmar från första värk till "hej fina unge" andra gången. Så ja, snabbare verkar det gå för de flesta andra gången. För min del var det bara positivt, upplevde ingen stress, slapp bara bli så förbannat trött på att ha ont. Vi bestämmer att det blir så för dig också, ska vi göra så?

    SvaraRadera
  5. Vad skönt! Ja, inte skräcken för att föda på tunnelbanan kanske, men att veta att ongen ligger rätt!

    SvaraRadera
  6. Skönt att huvudet ligger ner nu!

    SvaraRadera